lördag 25 februari 2012

"End our silence" - Children4Justice Film


Politicians, Judges, Children´s Welfare/Rights Workers,
Social Secretaries and Lawyers:

Look
what you have done to our children!


The children tell us in their own words
http://www.youtube.com/watch?v=x2RaSQhLzp8




Läs mer på:


fredag 24 februari 2012

De man älskar mest på denna jord görs till ens fiender


I de flesta andra kommuner utom Marks kommun, så finns möjligheten att få familjerådgivning för par såväl som familjer med tonåringar och styvfamiljer, detta utan att en utredning inleds och utan att journaler förs, man får vara anonym om man vill. Men i Marks kommun görs en inledande utredning som går ut på att smutskasta föräldern och sedan får barnet/ungdomen ta del av denna vidriga utredning, vilket sätter igång en oerhörd känslomässig storm. Det är den yttersta kränkningen, både mot barn såväl som förälder. Socialtjänsten stjälper istället för hjälper. Ändå är det ingen garanti - utan snarare tvärt om - att man får familjeterapeutisk hjälp. I socialtjänstlagen står det klart och tydligt att kommunen skall bistå med familjeterapeuter om man så önskar, men detta följs inte i Marks kommun, det tog mig 10 månader, en massa tjat och en ny handläggare för att vi skulle få en familjeterapeut. Där vi nu tyvärr har haft ett långt uppehåll i samtalen på grund av lång julledighet och sjukdom hos terapeuten.


Jag känner det som om denna socialförvaltning har skapat en enorm bubbla med
massa förutfattade meningar om mig, som faktiskt är oändligt långt ifrån
sanningen, i den bubblan har de gisslantagit mina barn. Socialförvaltningen
har gjort det orimliga i sitt agerande till rimligt, ungefär som det gamla
talesättet att upprepar man en lögn tillräckligt många gånger blir den en
sanning. Men det är ju vi som familj som skadas av detta.
Socialförvaltningens enda uppgift är att alienera barn från föräldrar, jag
visste inte att det var så, jag trodde de var till för att hjälpa människor
och att det jobbade personer där med denna intention. Men så är det inte. De
gör allt för att få in material för att rättfärdiga ett alienerande av barn
från sin förälder, även om det innebär att barnet kommer att hamna under sämre
förhållanden än innan och får soc inte in material så ljuger man och
förvanskar ihop något lämpligt och bortser från allt annat som skulle tala
emot att barnet/ungdomen far illa. De påstår att jag och min dotter har
bråkat mycket, men det är inte sant, under hennes uppväxt har jag aldrig
behövt höja min röst mot henne. Problemen började när socialförvaltningen
kom in i bilden vad det gäller min son och hans data spelande, där jag
var naiv nog att kontakta dem och be dem om hjälp avseende den konflikt
som uppstått kring detta. Redan där blev deras svar i utredningen att min son
hade det bäst om han bodde ensam i sin studentlägenhet och att jag var en
’dum’ och tjatig förälder. Där började smutskastningen och alieneringen som
försatte hela familjen i en oändlig sorg. Min son har inte mått bra detta korkade
beslut, ingen i familjen har gjort det. Samtidigt drabbades jag av cancer.
När sedan detta med min dotter hände, så var det droppen för mig, då insåg jag
verkligen att dessa människor vid socialförvaltningen inte är riktigt kloka. De kör
dessa goa ungar rakt ner i träsket. Det är ungefär som när ens barn kommer in i ett
dåligt umgänge, där de manipuleras till att göra olämpliga saker - samma
krafter råder här, fast det är en myndighet som står för det dåliga
umgänget. Visst har jag grälat på min dotter en handfull gånger innan det
att socialförvaltningen omhändertog henne, vilken förälder har inte gjort
det. Men de största grälen har skett det senaste året när vi varit under
denna ohyggliga press av socialförvaltningen. De sociala myndigheterna
bygger murar mellan barn och familjemedlemmar istället för att bygga broar.
Dåliga utredningar som har sådan negativ slagkraft i familjeliv - tack vare
myndighetsutövningen - sätter igång en serie av känslor och ohygglig
förtvivlan som nästan är omöjligt att hantera för de drabbade. Socialtjänstens
handläggare gör en besvärlig till en omöjlig situation för de drabbade.

De man älskar mest på denna jord görs till ens fiender. Man kan undra vems ärenden socialtjänstens tjänstemän går EGENTLIGEN - för att inte tala om resterande myndigheter. Någonstans innerst inne måste de veta att det de gör är fel - ändå gör de det. Eller om man nu skall göra en psykologisk djupdykning i handläggarnas egna liv, så skulle nog en och annan råtta komma fram. Deras egna trauman färgar deras ageranden mot försvarslösa familjer och deras barn. Men det största problemet är ju trots allt hela systemet, som tillåter och möjliggör att detta får ske. Jag har fått ta del av så många ohyggligt vidriga berättelser på den här resan, och jag kan bara komma fram till att socialtjänstens hantering av barn- och familjeärenden är en styggelse. Det som sker är inte förenligt med ett rättssamhälle.



Här är exempel på vad Göteborgs stad erbjuder till par, familjer med tonåringar och styvfamiljer: 
 

Familjerådgivning

Familjerådgivningen erbjuder hjälp och stöd i relationsproblem. Foto: Colourbox
Att leva ihop innebär svårigheter för alla par. Förväntningar som inte infrias skapar besvikelse och ilska. I en relation som inte fungerar försvinner lust, ömhet, omtanke och respekt. Hos familjerådgivningen kan ni få hjälp att få en fungerande dialog och klara ut vad ni kan förvänta er av varandra.
Familjerådgivningen erbjuder hjälp och stöd till par och familjer som vill få det bättre i sin relation eller avsluta sitt förhållande.









Share |

DN: ”Vad hindrar politikerna att ta itu med bristerna i insyn?”

För mig finns det inget tvivel om att oegentligheter pågår inom de kommunala verksamheterna och inom förvaltningarna och att stora nätverk förekommer som bidrar till oegentligheter. Marks kommuns socialtjänst är ett strålande exempel på hur de kan ignorera ett domstols beslut.

"Korruptionsbekämpning har generellt alldeles för låg prioritet inom den offentliga sektorn. Samtidigt har förändringarna i offentlig sektor med alternativa driftsformer med bolagiseringar och upphandling av tjänster skapat en riskzon för korruption. Förändringarna har inte motsvarats av förstärkningar av systemen för kontroll och ansvarsutkrävande. Tvärtom är den kommunala revisionen omvittnat svag. Kommunalt domstolstrots, ofta i samband med upphandlingar, är en vanligare företeelse än vad som allmänt antas. Den kommunala självstyrelsen är en unik tillgång i vårt samhälle, men innebär inte att kommunerna står över lagen."


Läs mer på:
http://www.dn.se/Pages/Article.aspx?id=784059__Article&epslanguage=sv


Share |

torsdag 23 februari 2012

Socialportal.se: Tessan - Ett trauma i tre generationer

Detta är en ohyggligt sorglig historia om hur en familj har splittrats och utsatts för myndighetsövergrepp. Maktlösheten att som barn hamna i en situation man inte kan ta sig ur. Tragiskt nog är jag alldeles övertygad om att detta inte är någon unik händelse, utan det är snarare mer regel än undantag att det är såhär. Myndigheterna kommer undan med att krossa människor,  därför att de har möjlighet - de har ansvarsfrihet och kan gömma sig bakom sekretess, plus att de inte har några som helst skrupler. Stundtals är Tessas berättelse oerhört grym, ingen skall behöva uppleva det hon upplevt under socialtjänstens försorg. När skall människor vakna och protestera mot den barnhandel som får pågå under myndigheternas vingar.


Maj 1997:

Min mor Annica anar mer och mer att det är något fel kring Gunbritt eftersom jag bara mår sämre och sämre. Och alla dessa ursäkter. Varför fick hon inte träffa mig?

Min mor yrkar på att få träffa mig. Hon tar kontakt med den nya socialsekreteraren Helena Borin, och motsätter sig därigenom socialens och fosterfamiljens påståenden. Hon anser att dom går bakom ryggen på henne.. och därför omhändertags jag omedelbart enligt §6 LVU. Grunderna är alltså att min biol. mor yrkar på att få träffa mig och fosterhemsmamman Gunbritt och BUP har kommit överens om att det är skadligt för mig för tillfället. Samtidigt ordnas det besöksförbud.

Hittills har det varit en frivillig placering.


970507

I samband med ovanstående händelse tjatar Gunbritt på mig om att jag ska måla ett papper som säger att jag inte vill träffa mamma Annica. Jag ska beskriva hur dåligt jag mår i fosterhemmet i samband med att jag träffar min biologiska mor och också att jag blir påmind om hur det var när jag var liten. Hon säger precis varenda rad jag ska skriva och hur jag ska måla kring det.. Moln i olika färger.. Dagen efter att pappret är klart kommer en socialhandläggare hem till oss. Gunbritt lämnar en kopia av pappret till henne och senare även en kopia till psykologen jag går hos på BUP.

När min mamma får se det här pappret kräver hon att få träffa mig själv och höra mig själv säga att jag inte vill. En träff är inbokad på Socialkontoret och jag visste inte då vad den gick ut på. Väl där minns jag att vi satt i ett rum med två från Soc, Gunbritt, Jag och mamma Annica. Gunbritt hade sagt till mig innan att Annica kommer vara arg och skrika. När vi kom in ville hon prata med mig själv och det ville jag inte då. Hon blev upprörd och jag blev ledsen. Gunbritt tog då med mig därifrån utan att avsluta mötet..

Läs mer på:
http://www.socialportal.se/artiklar/tessan/index1.htm


Share |

onsdag 22 februari 2012

Vaken: En liten handledning i hur svenska staten genom socialtjänsten tvångsomhändertar barn

Published by Network on 2010-05-18

Det centrala i tanken om mänskliga rättigheter är att individen skall ha ett fullgott skydd mot statsmakten. Den tyska nationalsocialismen och den sovjetiska statssocialismen har där vid setts som något av arketyper för hur en övergreppsstat ideologiskt kan vara uppbyggd.

Klicka på läs mer för att läsa hela artikeln eller läs den på nkmr

En viktig faktor för statskontroll är angiveri. I det forna genommilitariserade DDR var det vanligt att ange grannen till Stasi, d.v.s. till den institution vars främsta uppgift det var att skydda staten mot dess medborgare. Ofta med förödande resultat för den angivne trots att denne sällan utgjorde något reellt hot. Anmälaren kunde vara anonym och riskerade heller inget straff om det saknades substans bakom anmälan. Det väsentliga var att skydda staten. Dessutom ledde obefogade anmälningar alltför ofta till att den drabbade likväl ”fastnade” i utredningssystemet pga fel, antipatier mm. Denna gastkramande hantering med känslan av total rättslöshet och vanmakt drabbade främst vuxna men även barn.

I Sverige är det inte den militära utan den sociala staten (Socialstaten) som kommit att spela huvudrollen. Denna utveckling har långa anor och utgör en sammansatt produkt av sekularisering, modernitet, socialism och psykologism. Ett genomgående drag har varit statens speciella intresse för åtskiljandet av föräldrar och barn. Vägen, som har gått från rashygien till social hygien, har kantats av tvångssteriliseringar och tvångsomhändertaganden.

Hur många barn som i Sverige fått sina liv förstörda genom anmälningar, patologiserande utredningar och människorättskränkande fosterhemsplaceringar finns det naturligtvis inga statsanslag för att utreda men redan isbergets topp, d.v.s. de skandaler och övergrepp som sipprat ut från för det mesta socialstatsvänliga media ger all anledning till oro.

Genom att tvinga barn i fosterhem förgriper sig staten på ett flagrant sätt mot en av de djupaste mänskliga rättigheterna, d.v.s. rätten till familj och släkt. Denna sociala lobotomering innebär oftast ett livsförlopp under barnets egentliga potential. Att påstå att dessa övergrepp sker för barnets bästa är i de flesta fall oerhört cyniskt. Det finns faktiskt inget kvantitativt empiriskt stöd för denna övergreppskultur (jfr t.ex. Vinnerjung 1996, Fosterbarn som vuxna).

I dag när steriliseringar i princip inte längre är aktuella går det an för statens representanter att skenheligt be om ursäkt för gångna tiders makthavares övergrepp samtidigt som man blånekar till att dagens tvångsomhändertaganden m m skulle vara människorättskränkande.

Vi pumpar in tiotals miljarder i en verksamhet som i bästa fall knappt producerar någonting alls utom sysselsättning och i sämsta fall tragedier och lidande för barn och föräldrar. Att säga detta om socialbyråkratin är i dag dock en hädelse av förmodligen samma dignitet som när Kopernikus påstod att jorden var rund. Den dogmatiska liturgin om ett orubbligt samband mellan skattemedel och barns välfärd har tystat och omöjliggjort alla alternativa förklaringar. Att botemedlet i själva verket är (åtminstone delvis) orsaken till sjukdomsförloppet är svårt att acceptera. Det vore betydligt lättare och framförallt mera trovärdigt att kritisera t.ex. militärutgifter än att gå emot socialstatens ortodoxa och obevisade tolkning av sin syn på "barnens bästa".

Tjänstemäns envägsansvar och en process som initierar till missbruk är inte alls ovanligt inom offentlig förvaltning. På andra håll i världen yttrar detta sig ofta i form av mutor men hos oss snarare i olika former av sanktionerat myndighetsmissbruk. Då det gäller frågor om barn, emanerar detta framförallt från lagtexten i LVU som ger myndigheter i princip öppen fullmakt att göra vad de vill med föräldrar och barn. Om en tjänsteman inte griper in för att omhänderta ett barn kan hon (det är oftast en hon) dessutom riskera allvarliga repressalier. Om hon däremot tar ett barn för lättvindigt eller på oklara grunder, eller kanske i ren spekulation, är risken för repressalier små.

LVU betyder egentligen lagen om tvångsvård av barn och ungdomar. Socialstatens representanter försöker dock sprida dimridåer kring denna förödande farliga och i myndighetsutövningen ofta barnfientliga lag genom att utelämna ordet tvång och i stället omskriva det till "lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga". Lagen är dessutom, enligt statens egna experter (se nedan), utformad på ett sätt som direkt strider mot FN's Barnkonvention (som trots att även den innehåller betydande element från Socialstaten dock mildrats via de kompromisser man tvingats till för att få mmed mer familjevänliga stater), inte minst då det gäller intentionen i den senare.

De flesta som läser detta och inte är insatta i förhållandena kommer knappast tro det är sant. Det visar bara hur dåligt vår s.k. demokratiska lagstiftning fungerar och hur svagt lagarnas utformning och konsekvenser är förankrade i allmänheten. I själva verket är LVU utvecklad för att tillgodose myndigheternas och statens behov snarare än barnens. LVU är ett viktigt ekonomiskt/politiskt instrument för den genomkommersialiserade Socialstaten. Att penningflödet består av skattemedel och att verksamheten är centralstyrd gör bara statsmonopolkommersialismen så mycket farligare. Verksamheten behöver inte heller prestera resultat i förhållande till målsättning och i själva verket utgörs den verkliga profiten av att den hemliga agendan om socialistiskt/byråkratiskt övertagande av familjerollen i utbyte mot skattemedel, uppfylls.

LVU-vården skadar ett stort antal barn varje år. Självstympande flickor och kriminella pojkar inom samhällsvården tolkas som resultatet av sina hemmiljöer fastän de i de allra flesta fall blivit destruktiva just p.g.a. den oro, vård och omsorg som socialstaten levererat och som samtidigt lobotomerat föräldraskapet. Även en s.k. dålig hemmiljö ger dock oändligt mera sammanhang och kontinuitet för ett barn än rå och genomkommersialiserad fosterhems- och institutionsvård. Opartiska utvärderingar av samhällsingripanden mot barn saknas nästan helt i Sverige. Ett möjligt undantag utgör Vinnerjungs ovannämnda registerdata- jämförelse. Det omvända synsätt som presenteras här och som väl stämmer överens med empiri är dock tabuförklarat inom socialstaten. Tanken att medicinen kan vara sjukdomsalstrande är inte populär bland medicinmän och försäljare av statliga och kommunala s.k. "tjänster".

För att tillgodose samhällets behov av tvångsinterveneringsmöjligheter är lagen utformad så att i princip vilket barn som helst kan omhändertas på rent subjektiva grunder. Ändå kallas dessa grunder objektiva därför att de uttalats av legitimerade psykodynamiska psykologer. Dina barn kan även tvångsomhändertas om du motsätter dig något förslag från socialtjänsten? En mor som begärde tillfällig hjälp motsatte sig att hennes barn skulle gå i en annan skola än den barnet redan gick i och där han trivdes. Följden blev tvångsomhändertagande enligt LVU (lagen om tvångsvård av unga). Att inte gå med på socialtjänstens förslag, oavsett hur stolliga de kan vara, likställs i lagen med att undanhålla sitt barn behövlig vård. Observera även att psykodynamisk flumpsykologi räknas som lika konkret och viktig för ett barn som konventionell medicinsk hälso- och akutvård. Efter att tvångsomhändertagandet blivit fastställt i domstol flyttades barnet tillbaks till den ursprungliga skolan samtidigt som LVU:t mot modern stod kvar. HEM

Visste du att samma gäller även om du trakasseras av någon oavsett du försökt få slut på trakasserierna? I praktiken innebär det t.ex. att en förälder som trakasseras, förföljs och kanske misshandlas av sin exmake/sambo/barnets far/eller annan person, kan få sitt barn tvångsomhändertaget redan på denna grund. Det hjälper alltså inte att skylla på att det inte var du som ställde till det!

Bakom detta ligger tanken (bortsett från rent statsideologiska motiv) att det i första hand är barnet som enskild individ som samhällsskyddet skall inrikta sig på. Att föräldrars rättigheter skall komma i andra hand. har blivit något av en stolt slogan för företrädarna för samhällets barnskydd. Logiken blir dock helt absurd i praktiken eftersom barn inte är ensamma individer utan alltid på något sätt är kopplade till sin omgivning - i första hand sina föräldrar.

Visste du att den vanligaste orsaken till tvångsomhändertagande är något som endast en psykodynamiskt skolad psykolog kan se (trots detta är det oftast socialsekreteraren själv som låter denna sin ounderbyggda psykotolkning avgöra fallet) och som i förarbetena till lagtexten kallas "sjuklig symbios" (ungefär att föräldern tycker för mycket om sitt barn) och som diagnosticeras enligt en omstridd och ovetenskaplig metod (se även Lennart Sjöberg m. Fl om psykodynamisk metod.).

Låter detta konstigt. Fortsätt och läs för det blir ännu konstigare och också mer skrämmande, tyvärr, desto djupare man tränger.

Socialstaten utgör i sig själv, ett tvingande system där hälften av arbetstagarna enligt en nyligen publicerad rapport inte vågar gå emot sina kolleger (detta är ett genomsnitt - inom känsliga och ofta sekretessbelagda områden som t ex sociala frågor ligger siffran förmodligen avsevärt högre). Det är lätt att förstå hur utsatt medborgaren kan vara i en dylik miljö. Statens beslutsunderlag vilar dessutom på utredningsresultat som i de flesta fall "är gripna ur luften" enligt Marja Lemne på ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi). Sammantaget inger detta föga förtroende för statens kompetens och förmåga att tillvarata barnens verkliga intressen.

Socialstatens tjänstemän utgör sålunda, tack vare benhård (skräck) kollegialitet kryddad med ett avsevärt godtycke, en oberäknelig och i det närmaste opåverkbar sluten, rigid maktpotential som så fort den agerar ställer till minst lika mycket illa som gott.

Tyvärr är det så att den vars uppgift det är att granska myndigheterna dvs "Länsstyrelsen ingår i familjen" (citerat ur Studio Ett i Sveriges statsradio P1 tisdagen den 9.3.99 om hur Länsstyrelsen nonchalerar anmälan om myndighetsmissbruk i miljöfrågor). De flesta verkar eniga om att problemet då det gäller frågor om barn är än värre.

När ett barn väl omhändertagits får han/hon det statistiskt inte bättre i samhällets vård. Och i de fall då ingripandet är utan grund och alltså inte har skett för att skydda barnet, får barnet vanligen det avsevärt sämre än om det hade blivit kvar i sitt föräldrahem. Eftersom barnets biologiska rötter dessutom vanligen har slitits av i hanteringen, ofta t.o.m. avsiktligt, har barnet, då det närmar sig vuxenlivet och rymmer eller sparkas ut från familjehemmet, ingen släkt att knyta an till.

Vad innebär texten i den människorättskränkande lagparagrafen LVU § 2?
Först och främst kan förståelsen av LVU vara betjänt av att "barnets bästa" indelas i ett aktivt barnets bästa (avser barnets allmänna livskvalité och standard - barnets vilja beaktas i någon mån, ofta dock manipulatoriskt) och i ett passivt barnets bästa (skyddsaspekten aktualiseras och barnets vilja beaktas därför inte). Termerna "aktivt" och "passivt barnets bästa" lanserades av Johanna Schiratzki i hennes avhandling 'Vårdnad och vårdnadstvister', Norstedts Juridik, 1997. Schiratzki verkar dock sedermera ha reviderat denna sin ståndpunkt.

Det aktiva barnets bästa handlar, som jag ser det, om att, vid beslut om barnets förhållanden där skyddsaspekten inte är aktualiserad, i görligaste mån ta hänsyn till barnets vilja samt att dess situation sammantaget är den bästa möjliga. Vid passivt barnets bästa är det uteslutande fråga om att skydda barnet från någon risk för dess hälsa eller utveckling. Detta har mången förälder som råkat ut för LVU svårt att inse. Föräldrarnas liksom även barnets vilja och åsikter saknar helt betydelse vid bedömning av skyddsaspekten enligt LVU.

"Barnet är ett självständigt, sina egna rättigheters subjekt."
Barnet är en ensam individ och som sådan i fokus för skyddsaspekten. Vad, hur, om eller varför någon gjort något mot barnet är i LVU oväsentligt, det viktiga är att barnet skyddas mot dess föräldrar och deras oförmåga att skydda det (LVU § 2) alternativt skydda barnet mot dess egen destruktivitet (LVU § 3). LVU är ju uttryckligen en tvångslag som ger det allmänna rätt att intervenera i familjens privatliv. Detta skydd avser alltså även skydd mot förälders eventuella oförmåga att skydda barnet (t ex mot tredje person). Det kan även vara fråga om "oförmåga att se barnets behov" samtidigt som föräldern påstås "använder barnet för sina egna behov". Observera att LVU i sin skyddsaspekt riktar sig uteslutande mot föräldrar och barn men inte mot andra personer som kan utgöra en fara för barnet. Den ideologiska tanken bakom LVU är att åtgärderna skall riktas mot kärnfamiljen.

Något annat förhållande i hemmet
LVU § 2 "... något annat förhållande i hemmet..." specificerat i förarbeten och kommentarer som: "där föräldern lever i sjuklig symbios (?) med barnet".(Jmf. t ex Nordströms & Thunveds sammanfattning i Nya Sociallagarna s.157)

Detta rekvisit i LVU § 2 är det mest använda och minst kontrollerade!
Ordet symbios i psykodynamisk terminologi har en oklar och varierande betydelse. Med sjuklig symbios avses ungefär neurotisk bindning mellan individer. Något vetenskapligt och objektivt sätt att avgöra detta har inte presenterats. Utmärkande för det sjukliga (neurotiska) anses dock bl.a. vara ofullständig insikt i problematiken (sic). Grunderna för domstolsbelut om tvångsomhändertagande avviker ofta från det som initierat processen. Så är det t.ex. få fall av misstänkt incest som utgör grund för omhändertagande enligt LVU. I stället är det BUP-undersökningen i samband med § 50-utredningen som, utan att behöva ta upp frågan om incest, med hjälp av psykodynamiska formuleringar, utgör de faktiska grunderna i domskälen. Formuleringar som "inte förstår barnets behov", "sätter sina egna behov framför barnets" etc är vanligt förekommande.

Enligt SOU 20/1986 är LVU inte förenlig med FN:s Barnkonvention
Uttrycket "annat förhållande i hemmet" (som i praktiken alltså oftast är en psykodynamisk diagnos) formulerad på varierande sätt men med huvudbudskapet att föräldern inte har tillräcklig insikt och förmåga att tillgodose barnets behov, finns inte i Barnkonventionen där i stället rätten till kontinuitet påtalas. Expertgruppen föreslår att formuleringen skulle slopas. Förslaget förkastades dock sedermera av justitieministern (s). Detta är ett flagrant exempel på hur ideologiska aspekter påverkar lagstiftningen i alltmera människorättskränkande riktning.

Förhållanden som kan ligga till grund för tvångsomhändertagande får inte vara subjektiva utan konkreta.
Subjektiva omdömen får enligt förarbetena till SoL § 51 medtas i § 50-utredningen. I praktiken innebär det att socialsekreteraren kan skriva ned hur komprometterande och okontrollerade beskrivningar som helst. Sammantaget bidrar dessa till att inför nämnden utmåla föräldern och hemsituationen i önskad riktning. Subjektiva uppgifter (tyckanden) får dock inte ligga till grund för domstolens bedömning om behovet av tvångsomhändertagande enligt LVU. Här skall endast konkreta förhållanden gälla. Tyvärr räknas även psykodynamiska psykologutlåtanden hit. Omdömen från föräldrar, syskon, släktingar och bekanta räknas däremot som subjektiva, särskilt om de motsäger skyddsaspekten. Observera att "det konkreta förhållandet" ofta utgörs av en utsaga eller ett intyg signerat av en leg. psykolog. Äktheten och trovärdigheten kan domstolen, lika lite som då det gäller fingeravtryck eller röntgenplåtar, omöjligen sätta sig in i. I stället blir det en fråga, om uppkommen, för andra experter t ex via HSAN eller Etikrådet att på någons begäran undersöka. Domstolen gör det inte endast pga att svarande (föräldrarna) i målet ogillat utsagan.

Socialtjänstens tjänstemän och psykologer är psykodynamiskt skolade.
I Sverige råder en utpräglat psykodynamisk tradition kring socialtjänstens arbete. Socionom- och psykologutbildningen är till överväldigande del psykodynamiskt influerad. Detta avspeglar sig alldeles särskilt i tvångsomhändertaganden av barn. En svensk sociolog (Hessle) har jämfört Sverige med Japan och konstaterat att medan man i Sverige huvudsakligen baserar omhändertaganden på subjektiva (läs: psykodynamiska) grunder så är förhållandet i Japan det motsatta. Där är följaktligen också antalet omhändertagna barn sex gånger färre än i Sverige.

Domstolen: Om konkret bevisning föreligger måste barnets passiva bästa skyddas. Hellre fälla, dvs. rädda (= omhänderta) barnet, än fria dvs. låta barnet stanna hos sina föräldrar.
Ett övervägande i domstol om LVU innebär i sig att skyddsaspekten (dvs det passiva barnets bästa) skall bedömas. Misstanke föreligger alltså redan om att barnet behöver skydd i sin hemmiljö. För att, vid oklara eller svagt underbyggda fall, undvika att barnet trots allt far illa i sitt hem verkar myndigheter och domstolar se det som säkrast att omhänderta det i alla fall. De sociala myndigheterna överlåter därmed ansvaret till domstolen som i sin tur avbördar sig det genom hänvisning till lagtext, förarbeten och barnets säkerhet. Tyvärr blir inte lagstiftaren, som har det yttersta ansvaret, konfronterad.

Europadomstolen granskar ej LVU pga "den nationella marginalen".
Kriterierna som ligger till grund för svenska tvångsomhändertaganden har aldrig prövats i t.ex. Europadomstolen eftersom konventionstexten möjliggör långtgående nationella tolkningar inom ramen för inhemsk lagstiftning. Kommissionen och domstolen brukar uttrycka det som att ingenting framkommit som skulle tala mot att lagstiftningens och åtgärdernas syfte varit att skydda barnet.

Ingen eller ringa hänsyn tas till släktskap
Socialtjänsten behöver inte beakta släktingars omdömen eller åsikter i frågor om barns vårdnad och liv. En av hörnstenarna i socialstatens ideologi är i stället sprängning av släktband för att individen skall kunna frigöras från förtryck. Den moderna potentiella förtryckaren enligt socialstatsideologi är föräldrar och män. Föräldrar förtrycker barn och män förtrycker kvinnor, särskilt i heterosexuella relationer. Därför anses dessa potentiella övergreppsmänniskor som lovligt byte för lagstiftarens skarpa skott. Starka och för staten konkurrerande bindningar människor emellan kan sålunda elimineras samtidigt som individerna görs mer beroende av staten än av varandra. Statsideologin handlar alltså om att förstora statens marknadsandelar på bekostnad av intima band mellan medborgarna (vanligen släktband men även band mellan partner av olika kön d.v.s. den vuxna stommen i kärnfamiljen). Att intimiteten mellan familjemedlemmar i Sverige successivt minskat i modernismens spår och alldeles särskilt under de senaste decennierna, ligger i linje med den vilsenhet många ungdomar upplever i dagens Sverige.

Folk bygger på etnicitet som i sin tur grundar sig på stam och släkt.
Man kunde säga att svenska staten utfört ett planerat och systematiskt folkmord på sina egna medborgare genom ett ideologiskt motiverat, lättsinnigt förhållningssätt till biologiskt släktskap. Gen, första delen i ordet genocid, stod i urgammal indoeuropeiska för biologiskt (re)producerat släktskap (jmf engelskans kin och svenskans kön som bägge härstammar från gen). Hur många släktlösa individer finns det i dagens Sverige? Ingen vet, allra minst Socialstyrelsen. Men även de som tror sig ha släktskapet i behåll kan ha råkat ut för en intellektuell hägring bestående av uttunnade och egentligen till intet förpliktande släktrelationer.

Barn utgör det viktigaste marknadsintresset för Socialstaten, Sveriges i särklass största företag. Socialstaten har monopolställning och närmast obegränsad tillgång på kapital samt agerar utan konkurrenter eller krav på resultat.
Tvångsomhändertagandena i sig kostar uppskattningsvis (det finns inga säkra siffror tillgängliga och Socialstyrelsen ser det inte heller som angeläget att vi skall känna till det) 20-30 miljarder (jmf. miltärbudgeten på ca 40 miljarder) men, skadeeffekterna inräknade, förmodligen mångdubbelt mer. De verkligt stora pengarna ligger dock i den makt till "frivilliga" insatser och resurser som staten, tack vare blotta förekomsten av LVU:s totala maktrekvisit har tillgång till. I skuggan av LVU kan hela socialbyråkratin försvaras och expandera inom område efter område med särskild förkärlek till de omyndiga, dvs barnen. Barn fungerar i själva verket alltså som täckmantel för tillgång till skattemedel. När du nästa gång hör om problem bland barn- och ungdomar som man säger sig kunna lösa genom att socialbyråkratin tilldelas större resurser, kan problemen i själva verket vara det omvända, d.v.s. bero på att verksamheten redan erhållit för stora resurser.

Sammanfattning
Till skillnad från många andra som kritiserat tvångsomhändertagande av barn anser jag alltså inte att huvudproblemet är de fysiska personer (socialarbetare m.fl.) som råkar befinna sig i systemet utan de juridiska arrangemang som sammantaget upprätthåller detsamma. Systemet är en direkt invit till antagonism mellan klient/medborgare och socialarbetare/myndighet. Föräldrar har ibland även svårt att till fullo inse betydelsen av den juridiska skyddsaspekten och synen på barnet som en ensam individ och socialarbetaren förstår/inser inte alltid relevansen av barnets släktband via föräldrarna samt hur barnets möjlighet att odla dessa avgör släktskapets framtida betydelse för barnet som vuxet och dess eventuella barn. Lagstiftarens syn på barnet som en ensam individ som måste skyddas mot sitt ursprung kolliderar med föräldrarnas syn på sig själva som anklagade för att ha gjort barnet illa. Denna kollision är dock i grunden ideologiskt medveten hos lagstiftaren (dvs. de krafter inom lagstiftningsarbetet som förmår driva igenom just dessa aspekter). Lagstiftarens önskemål, oavsett hur irrationella, förädlas i Sverige av lagtekniskt mycket kompetenta jurister vilket medför att lagtexten/förarbetena till LVU utgör en logisk och tekniskt högkvalitativ lagprodukt som dessvärre härbärgerar ett otäckt arv från det förgångna. Till detta kommer politikern vars främsta levebröd är just statens existens och som, oavsett partifärg, aldrig kan ifrågasätta åtgärder rubricerade "för barnens bästa" utan att göra harakiri. Lagstiftning under kategorin "för barns och kvinnors bästa" påminner alltså något om fästingens hullingförsedda mandibel, lätt att få igenom och omöjlig att få bort. Den är dessutom alienerande till sin natur eftersom den understryker det individuella på bekostnad av det socialaltruistiska som främst återfinns inom biologiskt släktskap.


Artikel skriven av: Peter Klevius, Fil. Kand, Antropolog


Relaterade länkar:
dominicjohansson.blogspot.com

Läs mer på:
http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=732

Läs även:
http://www.klevius.info/pathologicalsymbiosis.html


Share |

[qoginstitutet] Konferens om korruptionsforskning, 15 maj 2012

Tisdagen den 15 maj 2012


Tid: 10:30-16:30

Plats: Konferenscentrum Wallenberg, Göteborgs universitet

I drygt fem år har forskarna vid QoG-institutet* vid Göteborgs universitet bedrivit forskning om korruption och »good governance« under ledning av professorerna Bo Rothstein och Sören Holmberg. Huvudfinansiär har varit Riksbankens Jubileumsfond. Den 15 maj presenteras resultaten av forskningen vid en heldagskonferens i Göteborg. Konferensen vänder sig i första hand till praktiker d.v.s. du som t.ex. arbetar inom offentlig förvaltning, media, NGO:s, frivilligorganisationer, intresseorganisationer, näringslivet eller är aktiv inom politiken.

Dagen inleds med en genomgång av de viktigaste resultaten från denna internationellt uppmärksammade forskning. Efter en gemensam lunch kommer det att arrangeras ett flertal parallella (interaktiva) seminarier som syftar till att närmare belysa och diskutera några av de forskningsresultat som vi bedömt vara av störst intresse för praktiker. Vi kommer bl.a. att diskutera vad forskningen säger om kopplingen mellan korruption och välfärd, bistånd, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och förvaltning. Mer information och anmälningsformulär hittar du på www.qog.pol.gu.se/QoG-institutet/ominstitutet/Konferens15maj2012.

Skicka gärna inbjudan vidare till kollegor som du tror kan vara intresserade av att delta. Konferensen är kostnadsfri, men antalet platser är begränsat.

Kontaktuppgifter: www.infoqog@pol.gu.se eller 031-786 4445


*QoG-institutet är ett oberoende forskningsinstitut som tillhör Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Institutet grundades och leds av professorerna Sören Holmberg och Bo Rothstein. Bland finansiärerna märks bland andra Riksbankens Jubileumsfond, Sjunde Ramprogrammet, Vetenskapsrådet samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. För mer information, besök http://www.qog.pol.gu.se/



Share |

BT, Martingers blogg: Vem är brottsoffer?



http://www.bt.se/blogg/martinger/

februari 22, 2012 · 9:07 f m
Vem är brottsoffer ?

De senaste dagarna har det varit Brottsoffrens dag eller hur det nu officiellt benämns. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om alla dessa dagar som fylls med tilldragelser från allvarligaste till trivialaste slag, men om en företeelse som denna – brottsoffer – får ökad uppmärksamhet så är det bra. Kanelbullens dag kan jag dock vara utan med risk för att nu göra mig lätt ovän med alla bullälskare.
Vem är då brottsoffer. Kanske en överflödig fråga, tycker en del, med tanke på att ordet klart indikerar målgruppen. De som blivit utsatta för brott är givetvis offer för den kriminella handlingen. Men kanske det ändå inte är så enkelt. Många brott är konstruerade på det viset att något specifikt brottsoffer överhuvud taget inte finns. Om t.ex. en person kör rattfull och ingen kommer till skada finns inget offer, även om vi alla som kommer i bilens närhet är potentiella offer.

Men sedan finns alla de personer som i kontakten med myndigheter känner sig överkörda och illa behandlade av myndighetspersoner. Många gånger tror jag att dessa hjälpsökande personer – den rollen är nämligen den vanligaste – känner sig som brottsoffer. Och varför inte, även om de i ordets formella mening inte är just vad de känner sig vara.

Allt går nästan tillbaka till bemötande. Och det om något får vi aldrig sluta att diskutera. För vi kan alla i olika avseenden därvidlag förbättra oss. Något som i förlängningen även gynnar oss alla, inklusive s.k. myndighetspersoner. Även de senare kan nämligen vilken dag som helst själva bli s.k. brottsoffer.



Share |

tisdag 21 februari 2012

Folk flyr Marks kommun

Funderar du att flytta till Marks kommun? Har du barn eller planerar du att skaffa dig det? Ifall detta stämmer in på er, så vill jag starkt avråda er att flytta till Marks kommun, för det kan bli ett ödesdigert beslut för dig och din familj.

Pelle Pellby pratar om att fler behöver flytta till Marks kommun på grund av att utflyttningen är större än inflyttningen, invånarantalet sjunker. Tacka fan för det, vem vill bo i en kommun där myndigheterna misshandlar kommuninnevånarna, där det sitter totalt inkompetenta politiker och tar livsavgörande beslut över människor. Politiker och tjänstemän som är helt ointresserade av att lyssna på sina kommuninnevånare. Pelle Pellby har jag och andra försökt att nå ett antal gånger för att framföra de oegentligheter som pågår i kommunen, men han stoppar huvudet i sanden som en struts. Han vill inte veta eller ta ansvar för allvarliga saker som sker med kommuninnevånare på grund av de dåliga beslut som tas av tjänstemän och politiker vid socialnämnden. Att människors familjeliv krossas och att de utsätts för trauman på grund av myndighetsövergrepp.

Vad ni än gör flytta inte till Marks kommun, det kan bli ett ödesdigert beslut, ingen inflyttad går säker där. Ingen...


Läs mer på:
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1535675-markborna-blir-farre



måndag 20 februari 2012

En försvunnen syster och dotter

Ytterligare en familj som utsätts för årslånga terror och förföljelse av de sociala myndigheterna och samhället på grund av tvist mellan föräldrarna och för att pappan låtit hemskola sonen på grund av att han blivit utsatt för svår mobbing i skolan. Myndigheterna omhändertog barnen, nu är dotter försvunnen sedan två år tillbaka efter att ha 'avvikit' från familjehemsplaceringen. Detta är ett ytterligare exempel på hur socialförvaltningar med sin myndighetsutövning krossar familjer och bygger murar mellan familjemedlemmar istället för att bygga broar. Där utredningar går ut på att smutskasta den ena eller båda föräldrar och sedan överlämna dessa fruktansvärda utredningar till barnen att ta del av med känslomässig kaos som följd.

Ingen av familjemedlemmarna var kriminella eller hade något missbruk.

Jag förstår faktiskt inte hur man kan låta en så dåligt fungerande myndighet som socialtjänsten få lov att fortsätta sin nuvarande verksamhet överhuvudtaget.


http://www.nwt.se/filipstad/article960444.ece

http://www.tv3.se/efterlyst/17-ariga-melinda-forsvunnen



lördag 18 februari 2012

REMEMBER ME





Share |

LifeSiteNews.com: Swedish politician calls for even harsher penalties for homeschooling


“The right of parents to choose the kind of education their children receive is a fundamental human right recognized in international legal documents including the Universal Declaration of Human Rights,” said HSLDA attorney Michael Donnelly. “Sweden has lost its way and is ignoring basic human rights joining Germany in repressing educational freedom. It’s important that free people stand up to governments who persecute their own people.”
Liberal Party politician Lotta Edholm called for the change to the country’s social services law in a Jan. 10 column in Aftonbladet, a prominent Swedish newspaper. Edholm then wrote on her blog: “Today I write with Ann-Katrin Aslund on Aftonbladet’s debate page that the social services law should be amended so that social services are able to intervene when children are kept away from school by their parents—often for religious or ideological reasons.”


Read more at:
http://www.lifesitenews.com/news/swedish-politician-leader-calls-for-even-harsher-penalties-for-homeschoolin



Share |

New American: Home School Families in Sweden Brace for New Government Assault


The problem, however, is that “in Sweden the line between parents and the state has become strongly blurred,” he said, adding that “many countries have education systems —such as England, Canada, the United States, and our Nordic neighbors — which show that democracies can and must make room for home education.”
ADF’s European legal adviser, Roger Kiska, said that parents everywhere — including in Sweden — have the right to do what is best for their children without the worry of government intrusion. “Swedish policy on home education is at odds with recognized international legal standards that uphold the right of parents to direct the education of their children,” he said.
HSLDA’s Mike Donnelly pointed out that “the right of parents to choose the kind of education their children receive is a fundamental human right recognized in international legal documents…. Somehow Swedish politicians have lost their way and are ignoring these basic human rights. Sweden has joined Germany in repressing educational freedom. It’s important that free people stand up to governments who persecute their own people.”



Read more at:
http://thenewamerican.com/world-mainmenu-26/europe-mainmenu-35/10598-home-school-families-in-sweden-brace-for-new-government-assault



Share |

THE NEW AMERCIAN: Homeschool Leader Flees Swedish Persecution

Friends of Domenic Johansson



Posted: 17 Feb 2012 02:03 PM PST
Homeschool Leader Flees Swedish Persecution | Print |  
Written by Alex Newman   
Friday, 17 February 2012 09:38
As the government intensifies its persecution of homeschoolers in Sweden, the president of the Swedish Association for Home Education (ROHUS) has finally been forced into exile with his family in neighboring Finland. The battle for human rights and homeschooling in the Scandinavian kingdom, however, is far from over.

The Swedish Parliament passed a draconian law in 2010 purporting to ban homeschooling, all school curriculums except the Swedish government’s, and all alternative education nationwide. Despite a global outcry, the prohibition went into effect last year. Dozens of families were left wondering what fate might await them. But so far, the official persecution campaign has backfired in a stunning way.

After fighting a valiant years-long battle for the right to homeschool in his native land, ROHUS chief Jonas Himmelstrand (above left) — probably the most prominent advocate for homeschooling in Scandinavia — decided it was time to join more than a dozen families that have already fled. The persecution was only getting worse, and there was not much cause for optimism about the immediate future.

Until recently, Himmelstrand still held on to some hope. He had decided to stay and keep fighting — at least until the situation deteriorated further. Late last year, however, that time came. It had finally become intolerable.....Read more
Posted: 17 Feb 2012 01:54 PM PST

Leviathan Groaning

capitol-police

On June 25, 2009, a seven year old boy was abducted at gunpoint from his terrified parents. They had just boarded a plane to fly to the country where the boy’s mother had been born, and where her kin still lived. They were leaving their own country for good, because they had grown weary of the harassment they suffered there from a syndicate of well-placed thugs. They themselves had broken no law.

The boy’s name is Domenic Johansson. He is now going on ten years old, and he has seen his mother and father only very briefly since. The thugs, officials of the Swedish government, have allowed the parents very little opportunity to visit. Domenic’s mother has suffered a nervous breakdown, and is now quite incapacitated. The foster-woman into whose care Domenic was given has informed the boy that she will never let him return to his mother and father, no matter what any court might say. Domenic, once a cheerful little boy, looks haggard, crushed, dull, as if the heart had been ripped out of him.

What was the crime committed by Christer Johansson and his wife? They did not run drugs. They did not steal. They did not....Read more

Share |

Smf: Norge er Europas mest familiefiendtlige land!

 
Barnevernet er den største årsaken til familiefiendtligheten som har eksplodert i Norge. Det er siden lenge kjent at etaten ved hjelp av rene lovbrudd, utstrakt makt- og myndighetsmisbruk, kan kidnappe barn, stjele nyfødte barn, ta beslag i ufødte liv, knuse familier, skremme og terrorisere familier, jage familier på flukt eller ødelegge både den og barna deres for all framtid. Stikkord: Rusmibruk og lett tilgang til narkotika i bv-institusjoner. 



 Läs mer på:
 http://www.sfm.no/Arkiv-2012/Art-Feb-2012/170212.Norge-er-Europas-mest-familiefiendtlige-land.htm


Share |

BT: Ska vänlighet vara så dj…la svårt

Jag får ofta tips om artiklar, här är ytterligare en ur domare Martingers blogg. Jag tackar och bugar för alla tips - ingen nämnd, ingen glömd.


http://martinger.wordpress.com/2012/02/13/ska-vanlighet-vara-sa-dj-la-svart/


februari 13, 2012

Ska vänlighet vara så dj…la svårt

Ska det för vissa myndighetspersoner vara så förbaskat svårt att visa lite vänlighet och kanske också ett mått av inkännande. Gång på gång får jag bevis på detta och själv har jag också haft någon enstaka egen erfarenhet. Förtvivlade människor ringer och mailar mig om hur de har blivit illa behandlade alternativt nonchalerade av olika myndighetspersoner som befinner sig på olika positioner inom olika hierarkier. Och varje gång blir jag lika beklämd. De kontaktar mig inte för att jag ska representera dem – för de är nästan alltid så kloka att de förstår att det är en uppgift som jag lagligen är förhindrad att åta mig – utan för att berätta för mig om deras trista och utsatta belägenhet. De vet alltså inte vad de ska göra och ej heller vart de kan vända sig. Därtill finns ibland ekonomiska hinder.

Visst levererar dessa personer partsinlagor med den subjektiva färgning som därmed följer. Men det saknar i sammanhanget betydelse. För även om jag skalar bort hälften av allt de säger räcker det mer än väl det som återstår. De är hel enkelt illa behandlade av personer som mestadels borde veta bättre. Ibland blir jag så frestad att ta dessa många utsatta personers parti, följa med dem upp till det kontor där deras antagonister sitter och verkligen skälla. Men jag gör det inte, utan bidar min tid.

För en dag – då jag kanske inte längre arbetar som domare, men förhoppningsvis alltjämt har hälsan i behåll – ska jag ta alla dessa personer i handen och sedan – om det då fortfarande är som det synes vara idag – ska det bli ett dj..la liv. För dessa personer har rätt att bemötas på ett både vänligt och värdigt sätt. Och den upprättelsen ska jag om möjligt ge dem. Det är alls inget hot, men ett löfte till alla dem som blivit illa behandlade.
 

Share |

ÖP: För lätt för myndigheter att ta barn

Jag är alldeles övertygad om att det samlas alltför många galningar inom och kring socialförvaltningar, dessa har då dessutom tillgång till en myndighetsutövning som de använder sig av som ett vapen mot föräldrar och för att rättfärdiga sina handlingar använder de sig i bästa fall av indicier, men faktum är, att de oftast använder sig av rena förvanskningar och lögner i sina utredningar. Detta är en stor skam för det svenska samhället och för mänskligheten i övrigt.



Stockholm

I går kväll (läs: 2 november) visade Uppdrag granskning ett starkt och uppmärksammat reportage om hur myndigheter tog barn på felaktiga grunder.

I augusti avslöjade ÖP ett liknande fall i Ragunda.

Juristen Anne Svensson vill att myndigheterna fokuserar på att stödja föräldrarna mycket mer. – Fokus ska egentligen vara att reparera, inte att separera. Man ska inte förringa de skador som barn kan få när de hålls åtskilda från sina föräldrar, säger hon.Fotograf: Peter Orevi

Ragunda kommun svarar ”Man gör alldeles för lite för att hjälpa föräldrarna” Jens togs från föräldrarna i fyra månader "Systemet är rättsosäkert"  Det är alldeles för lätt för myndigheter att ta barn från deras föräldrar utan tillräcklig grund anser juristen Anne Svensson. Hon efterlyser en förändring av hela systemet.

– När man pratar om sådana här saker, så kommer man direkt ihåg de starka fallen där man gjort för lite. Det gör att man rättfärdigar att man tar för många barn, säger hon.

Anne Svensson arbetar på Juristjouren i Stockholm. Hon har hela Sverige som sitt arbetsfält och hon har fördjupat sig inom förvaltningsrätt.

– Det handlar om att titta på mänskliga rättigheter på gräsrotsnivå i vår egen vardag. En enskild person är i jämförelse med en myndighet mycket utsatt, säger hon.

Hon är speciellt engagerad i ärenden där barn ska omhändertas och tas från sina föräldrar. I det arbetet har hon upprörts och förvånats över hur illa systemet kan fungera.

– Det finns stora riskfaktorer. Det kan fungera mycket bra om det är rätt personer som jobbar med ärendet och om personen har rätt kompetens.

Men systemet ger möjlighet för enskilda handläggare att använda personligt tyckande i utredningen av barnets situation. Utredningen ligger sedan till grund för omhändertagandet av barnet. Anne Svensson anser att det kan bli väldigt rättsosäkert.

– Man granskar inte utredningarna tillräckligt. När utredningen är klar så använder man det som ett färdigt sammanställt material som får ligga till grund för beslutet, säger Anne Svensson.

Politikerna i socialnämnden prövar utredningen i alldeles för liten utsträckning innan de klubbar igenom sitt beslut. Förvaltningsrätten beslutar ofta helt i linje med socialhandläggarnas utredning. Precis som det blev med Jens.

– Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Jag tror helt enkelt att man utgår från att det redan har skett en prövning av utredningen.

Ärenden om tvångsvård av barn och unga riskerar i mångt och mycket att bli en klassfråga. Den högskoleutbildade socionomen på socialtjänsten möter den upprörde och kanske inte lika utbildade föräldern.

– Många av de här föräldrarna har ett helt annat språkbruk när de uttrycker sig. De säger mera, lyfter fram känslor och uttrycker sig i starka ord. De kan säga ”du borde hamna i fängelset” utan att bokstavligen mena att människan ska hamna i fängelse. Många handläggare tar saker personligt och bokstavligt och låter det påverka handläggandet.

Anne Svensson säger att det kan slå extra hårt mot ensamstående mammor. Det kan vändas till en nackdel när en kvinna säger ifrån och säger vad hon tycker.

– Om hon är upprörd när barnet omhändertas, så kan det bedömas som att hon är instabil. Hon uppges ha samarbetsproblem med myndigheten. Det kan få stora konsekvenser.

I värsta fall tas ett barn från föräldrarna för att de inte dragit jämt med handläggaren. Anne Svensson har ett exempel från södra Sverige. Det hade blivit väldigt infekterat mellan en ensamstående mamma och en handläggare. Barnen omhändertogs och kvinnan skulle knappt få träffa dem. Ett byte av handläggare förändrade allt.

– Då kom barnen hem. Vad handlar den saken om? Först är det helt bestämt att man ska ta barnen, sedan blir det byte av handläggare och då blir det en helt annan inställning.
Hon har sett att inställningen i dessa frågor skiljer sig åt mellan kommunerna. Men i grund och botten handlar det mest om hur handläggarna är.

– Det är mycket personligheter som kan spela in. Det hänger ihop med om man har rätt verktyg för att kunna göra en opartisk bedömning.

Anne Svensson håller med om att barn ska skyddas från skadliga miljöer. Ibland har inte myndigheten lyckats med det. Men hon tycker inte att fokus alltid kan vara på de värsta fallen.

– Bara för att det ibland finns barn som inte omhändertagits när det borde ha gjorts, så betyder det inte att det är okej att det är stor risk att många barn separeras från sina föräldrar på alldeles för lösa grunder.

Men vad behöver då göras? Anne Svensson skulle vilja se en förändring från grunden. Inrätta ett system där inte den som gjort utredningen också är den som för talan mot föräldrarna i rätten. Helt enkelt säkra upp att utredningarna blir objektiva. Prövningen av politikerna i socialnämnden kan också slopas.

– Det borde också finnas en renodlad barndomstol som fokuserar på barnfrågor och har rätt kompetens, säger hon.

• Varför har inte samhället åtgärdat de här bristerna?

– Det är helt oförklarligt att det inte har prioriterats. Det handlar om barn och ungdomar. Tyvärr är det så att inom många områden så är den här gruppen helt enkelt underprioriterade, vilket skulle kunna vara en förklaring.


Linda Hedenljung
063-161729
linda.hedenljung@op.se

http://op.se/lanet/ragunda/1.4066262--for-latt-for-myndigheter-att-ta-barn




Se hela Uppdrag gransknings reportage från Sandviken här.





Share |

torsdag 16 februari 2012

ÖP: Inte värdigt en rättsstat - Systemet är rättsosäkert


Istället förefaller processen i flera fall mer styrd av godtycklighet, attityder och personlig prestige än fakta. Något som verkligen inte är värdigt en rättsstat som Sverige.

”Det finns ett maktmissbruk som är omfattande med ibland oerhörda konsekvenser för barnen och föräldrarna. Problemet är att handläggarna inte bär något riktigt personligt ansvar för hur de driver ärendena”, sa juristen Jorge Concha i ämnet till ÖP i augusti.
Han har erfarenhet från ett flertal fall och menande att allmänheten inte förstår hur illa systemet fungerar.


http://op.se/opinion/ledare/1.4077740-inte-vardigt-en-rattsstat


Han är bestört över att allmänheten inte förstår hur illa systemet fungerar.
– Det finns ett maktmissbruk som är omfattande med ibland oerhörda konsekvenser för barnen och föräldrarna. Problemet är att handläggarna inte bär något riktigt personligt ansvar för hur de driver ärendena. Men folk misstror att det här sker.
Han anser att problemet är att systemet är rättsosäkert.
– Socialnämnden påstår en massa saker om föräldrarna i utredningen som är omöjliga att värja sig emot. Att tvingas bemöta uppgifter som är oriktiga eller förvrängda är oerhört svårt och påfrestande.


http://op.se/lanet/ragunda/1.3822307--systemet-ar-rattsosakert-



Share |

”Unga är dåliga på att klara motgångar” - menar överläkare David Eberhard

Artikeln nedan är riktigt bra och det är precis såhär det är - även barn och ungdomar måste känna av motgångar för att utvecklas och bli starka individer. Det samhället (läs soc) håller på med är vansinnigt, de ger signaler om att det är okej att omhändertaga barn/ungdom av minsta lilla anledning och svartmåla en 'uppfostrande' förälder, det skapar ju osäkerhet och stympar barnet/ungdomen i sin utveckling.


Publicerat: torsdag 16 augusti 2007 kl 16:06 , Nyheter P4 Sjuhärad
 

David Eberhard är överläkare på psykakuten på St: Görans sjukhus i Stockholm. Han är tveksam till att så många unga idag sjukskrivs och förtidspensioneras för psykisk ohälsa.
David Eberhard menar att samhället har ställt för lite krav på de unga och det har inneburit att många inte klarar motgångar.

-Jag kan inte för mitt liv begripa vad det är i dagens moderna samhälle som är mer stressigt och kravfyllt än för tio år sedan, menar David Eberhard.

Han menar att många växer upp och förväntar sig att allt ska gå bra. När man sedan kommer ut i arbetslivet och upptäcker att det inte är så kan en del känna sig kränkta. För några år sedan kan samma sak ha uppfattats som normalt.

-Toleransnivån för att saker inte går ens väg är inte stor idag, menar David Eberhard.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=1541023



Share |

India pushes child welfare services in Stavanger

What's going on with the Swedish and Norwegian social services?! They disposes children on vague grounds by using subjective and false reports. This is happening on daily basis in Sweden and Norway. This is legaly planned terror against children and their familys. This must be spread out around the world. Someone has to stop this child trafficking that takes place under the authorities wings. The Norwegian social services probebly never expected that the Indian authorities would interfere in their SS-kidnap of these two children.



In Norway, running child care services itself is reported to be big business, involving an unholy nexus between child-care workers, lawyers, judges, kindergarten workers, health station workers, and psychologists
Every family with a foster child is said to be paid half a million kroner for maintenance of the child, besides vacations to the Mediterranean, according to a report in Norway News. A Google search exposes the whimsical interpretation of laws in Norway with similar incidents reported about children from Poland, Russia and Sri Lanka.


http://www.thehindubusinessline.com/opinion/article2854163.ece

 
Indian authorities call Stavanger child welfare forced takeover of an Indian brother and sister for "extreme" and demand the children back to India where they can be brought up among their fellow citizens.


http://m.aftenbladet.no/nyheter/lokalt/India-presser-barnevernet-i-Stavanger-2915350.html


Share |