fredag 31 maj 2013
torsdag 30 maj 2013
US judges tragic kickback greed exposes prison system profiteering
När girigheten tar över! Sverige är lilla U*S*A, vi har redan våra små fängelser för barn i form av institutioner i olika former. Det dröjer väl inte länge till förrän vi fängslar ungdomar för ingenting, precis som det beskrivs i nyhetsinslaget, för idag omhändertar samhället barn och unga för ingenting.
Share |
osloby: Fratatt barn – anbefalt som fosterhjem
Man demoniserar föräldrar och höjer familjehem till skyarna... man letar efter fel hos föräldrarna men man blundar för familjehemmens brister... Vad är det för drivkraft som gör att det blir så, om inte pengar?! Man tar ju barn från föräldrar med föräldraförmåga...
"I januar 2009 skjedde det «Anne» aldri hadde trodd skulle skje. Uten forvarsel hentet barnevernet datteren hennes på skolen, og plasserte henne i et midlertidig fosterhjem. «Anne» motsatte seg avgjørelsen, og startet kampen for å få datteren, som slet med adferdsproblemer, tilbake. Men jo mer hun kjempet, jo mer følte hun at barnevernet stemplet henne som en dårlig mor.
Saken havnet i Fylkesnemnda, som konkluderte med at datteren skulle bo i fosterhjem. «Anne»s anke til tingretten førte ikke frem.
Et eksperiment
Da bestemte «Anne» og kjæresten «Per» seg for å gjennomføre et eksperiment. De meldte seg på et kurs for potensielle fosterforeldre, et såkalt Pride-kurs, i regi av Barne-, ungdoms- og familieetaten.
Ville erfarne kursledere finne noen forskjeller på deres og andre pars evner til å ha omsorg for barn? «Anne» og «Per» svarte sant på alle spørsmål, men unnlot å fortelle at «Anne» var fratatt omsorgen for ett av sine tre barn.
Etter å ha gjennomført 10 samlinger og fire personlige samtaler konkluderte kurslederne med at «Anne» og «Per» har gode forutsetninger for å oppdra et fosterbarn og gi god omsorg.
«Vi som Pride-ledere vil anbefale «Anne» og «Per» som fosterforeldre, og vi støtter deres beslutning», konkluderer rapporten.
– Ingen forskjell
Nå lurer paret på om det egentlig finnes kvalitative forskjeller mellom omsorgsevnen til fosterforeldre og biologiske foreldre.
– Jeg tror vårt eksempel viser at fosterforeldre rekrutteres fra den samme gruppen mennesker, med de samme kvalitetene, som dem som opplever å miste omsorgsretten for sine barn, sier «Anne».
Hun opplever at barnevernet ikke prøvde å sette inn hjelpetiltak i hjemmet før de hentet datteren og plasserte henne i fosterhjem. Men i fosterhjemmet mangler det hverken på bistand eller ressurser til å hjelpe datteren hennes.
– Hvem vet? Dersom fosterfamilien og jeg hadde byttet plass, ville kanskje fosterfamilien opplevd å bli fratatt barn, mens jeg ville blitt godkjent som fostermor, sier hun."
Läs mer:
http://www.osloby.no/nyheter/Fratatt-barn--anbefalt-som-fosterhjem-6752807.html#.UaeknNit9TM
Share |
torsdag 23 maj 2013
situationmalmo.nu: Familjehemsplaceringen har havererat
Kan man köpa kärlek? Vad är äkta kärlek? Många unga förlorar sina föräldrar och kontakten med sina släktingar, när de blir omhändertagna av samhället. Det finns ingen som vill känna sig oälskat, det barn som har förlorat sin familj kan ibland törsta efter att få uppmärksamhet, och blir på så vis ett lätt offer för dem som inte drar sig för att utnyttja den ungas situation. Det finns de som på ett överdrivet sätt spelar på den ungas vilsenhet med påklistrad omtänksamhet, därför att det fyller dennes egna portmonnä, i vissa fall förekommer det även sexuella anspelningar och många kan vittna om att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det talas alldeles för lite om hur socialtjänsten ägnar sig åt att systematiskt alienera unga från sina föräldrar, blodsband bryts och en plågsam process startas som slutligen har drivit föräldrar och barn till att bli främlingar för varandra. Som exempelvis familjehemsmannen där in min dotter är placerad, han jiddrar främst med mig, men även med andra, och sätter griller i huvudet på tösen, det är så fruktansvärt tragiskt, hon kommer kanske komma underfund med det när hon blir äldre, men vad hjälper det henne nu. Det enda jag får försöka förlita mig på är att hon har en grundstabilitet som gör att hon kommer komma ur eländet med förståndet i behåll. Det finns inte så mycket mer jag kan göra, förutom att - i bästa fall - vänta ut eländet, i värsta fall är hon förlorad, under tiden kan Anderström skratta hela vägen till banken. Det är verkligen synd om alla familjer som ofrivilligt hamnar i detta socialtjänstträsk, detta något som dessutom bekostas med våra skattemedel. Socialtjänstemän och ansvariga politiker skulle behöva vidga sina vyer och inse att deras beslut påverkar människors liv på ett negativt sätt. Sverige har varit dåliga på eller kanske snarare undvikit att föra statistik kring omhändertaganden av barn och unga, till skillnad mot vår granne Norge och deras statistik visar på ganska dystra resultat."Antalet nyplaceringar i familjehem har ökat med 40 % under 2012 och det är således förståeligt att denna arbetsuppgift växt för myndigheten. Det som är anmärkningsvärt är myndighetens totala oförmåga att dynamiskt hantera situationen. Rapporten visar t.ex. att det inte sker en ökning av antalet familjehem som genomgått någon för uppdraget adekvat utbildning, vilket sedan länge varit ett i verksamheten inskrivet mål.
Antalet, för barnen, främmande familjehems placeringar ökar under 2012 med drygt 50 % och står nu för hela 62 % av familjehemmen. Denna markanta ökning påskiner att organisationen inte är i harmoni med den verkliga situationen. Man lyfter alltså fram nya familjehem i panik och placerar barnen där för snabbt.
Vidare ser vi för första gången (så långt rapportens statistik sträcker sig) att man nu använder sig av familjehem som inte ens utretts av de sociala myndigheterna. Detta är i våra ögon ytterst skrämmande och sannolikt inget lämpligt förfarande."
Läs mer:
http://www.situationmalmo.nu/standart/familjehemsplaceringen-har-havererat/
söndag 19 maj 2013
Hur mycket får en socialtjänst provocera?
Hur mycket får en socialtjänst provocera? Socialtjänstens socialsekreterare har otroligt liten människokännedom. Gång på gång har jag förvånats och förargats över hur illa man sköter den sociala myndigheten och hur man missbrukar myndighetsutövningen. De psykologiska krafter socialtjänsten sätter i gång med sin okunskap och den medvetna söndringen av familjer tycks de vara helt oförstående inför, man bemöter förälder med ignorant arrogans eller kanske snarare ignorant förakt. Man försätter familjemedlemmar i omöjliga situationer och sedan använder situationen till att spela ut föräldrar och barn/unga mot varandra, och därefter lämnar barn/unga i tron att de är övergivna. I den hanteringen växer missförstånden och föraktet. Socialtjänstens terror orsakar lidande och frustration och förstör ungdomstiden. Det sprider sig som ett gift i relationer och förpestar tillvaron för familjer. Konflikter är en del av livet och en dynamik som inte är helt ovanlig tonårsfamiljer, men normalt löser man konflikter, men gör man som jag misstaget att be socialtjänsten om hjälp i en skör situation så kan man räkna med att socialtjänsten kommer att cementera konflikten i åratal och kanske för alltid. Det är enkelt och effektivt sätt att utnyttja barn/ungas oerfarenhet och spela ut dem mot sin förälder, men vart skall de sedan ta vägen med sin situation, då när de fast i socialtjänst träsket. Många lever i en föreställning om att socialtjänsten är till för att hjälpa familjer, men det gör de sannerligen inte. Mina barn är nog förlorade för alltid, skadan är redan skedd, myndighetsmisshandeln har fullbordats, allt är tillintetgjort och det finns ingen återvändo längre. Något som med rätt stöd lätt hade gjort att vi snart hade varit i fas igen, men istället tar eländet aldrig slut, månaderna har nu snart blivit totalt 7 år.
Hur många gånger har jag inte fått höra av socialsekreterare och politiker att vårt ärende inte har skötts rätt, men ändå gör de inget åt att rätta till det de ställt till med. De fortsätter med sitt mygel och falskspel, familjehemmet var det sämsta tänkbara, där stor alkoholkonsumtion förekommer, en manipulerande familjehemsman. Alla felaktigheter som kan tänkas begås mot en familj har begåtts mot oss. Naturligtvis kommer ingen ansvarig erkänna det, och mitt ord väger inget, för jag är ju en stämplad förälder. Först en konflikt om dataspelande med sonen som visserligen urartade, men som med rätt stöd hade löst sig och en konflikt om en hemsida gjord av dottern med olämpligt innehåll, tycker socialtjänsten är skäl nog att tillintetgöra en förälder i åratal och underlåta att ge adekvat stöd till familjen. Något som man skulle tagit och löst när det fortfarande var färskt. Istället har man sönder familjen, vår familj, min familj. Det är psykisk misshandel om något. Det finns ingenting som kan sätta plåster på den skadan, inga skadestånd i världen skulle kunna ersätta den skadan de har orsakat. Om man nu mot förmodan ens skulle kunna få något skadestånd här i Sverige. Myndigheter skyddar myndigheter. Flatheten som speglar främst JO och socialstyrelsen skall vi inte ens prata om, det är helt bedrövligt.
Jag kommer i sinom tid lägga upp alla namn som har varit involverade i vårt ärende, och jag kan säga att det är inte få. De byter ut varandra vart efter det att de inser att de gett sig in i hett vatten, själv står jag i stort sett helt ensam mot denna arme av korrupta människor. Jag har fått ta del av ett Sverige jag inte visste fanns, ett ruttet Sverige, där rättsosäkerheten är mer regel än undantag. Politiker och tjänstemän som sitter på sina höga hästar och tittar ner på den stämplade föräldern, där fördomar, förakt och empatilöshet förstör barn och ungas tillvaro. Där sanningen göms bakom lögner och manipulationer. Där de giriga får sitt lystmäte tillgodosett genom att utnyttja de sårbara barn och ungdomar som har kommit ifrån dem som skulle ha skyddat dem med sina liv.
När jag började skriva detta inlägg, så var min tanke var att jag skulle skriva om socialtjänstens okunskap om relationer mellan barn/unga och deras föräldrar, men det mynnade ut i något annat, för jag vet faktiskt inte hur jag skall sätta ord på det elände socialtjänsten ställer till med, för det finns inte ord som räcker till för att beskriva vad de gör mot sina offer. Jesper Juul beskriver dynamiken mellan barn och vuxna på ett bra sätt i sina artiklar. Vi är människor med allt vad det innebär, vi har känslor och vi har rätt till våra känslor, vi har rätten att göra misstag och rätta till dem. Men enligt socialtjänsten är vi robotar som inte får ge uttryck för känslor, hur illa de än behandlar oss, för då trampar man dem på tårna så då måste de dra åt snaran lite till och ljuga lite till för att smutsa ner sina offer, det är myndighetsövergrepp utan dess like som pågår. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har alltid bundsförvanter som är villiga att utföra smutsgörat åt dem för en extra liten slant, blodspengar. Det är en surrealistisk sörja ovärdigt ett modernt samhälle, vi borde kunna bättre än så. De existentiella funderingar jag fått under senaste tiden har verkligen kastat omkull min syn på världen, jag tror inte längre på samhället som sådant, jag vill se något helt annat, jag kommer troligen aldrig mera rösta på något av våra traditionella partier och jag tror inte jag är ensam om den tanken, jag vill inte vara med och bekosta detta elände som pågår med mina surt förvärvade skattemedel.
Läs mer om relationer barn/förälder:
http://www.family-lab.se/artiklar_av_jesper_juul.asp
Share |
Hur många gånger har jag inte fått höra av socialsekreterare och politiker att vårt ärende inte har skötts rätt, men ändå gör de inget åt att rätta till det de ställt till med. De fortsätter med sitt mygel och falskspel, familjehemmet var det sämsta tänkbara, där stor alkoholkonsumtion förekommer, en manipulerande familjehemsman. Alla felaktigheter som kan tänkas begås mot en familj har begåtts mot oss. Naturligtvis kommer ingen ansvarig erkänna det, och mitt ord väger inget, för jag är ju en stämplad förälder. Först en konflikt om dataspelande med sonen som visserligen urartade, men som med rätt stöd hade löst sig och en konflikt om en hemsida gjord av dottern med olämpligt innehåll, tycker socialtjänsten är skäl nog att tillintetgöra en förälder i åratal och underlåta att ge adekvat stöd till familjen. Något som man skulle tagit och löst när det fortfarande var färskt. Istället har man sönder familjen, vår familj, min familj. Det är psykisk misshandel om något. Det finns ingenting som kan sätta plåster på den skadan, inga skadestånd i världen skulle kunna ersätta den skadan de har orsakat. Om man nu mot förmodan ens skulle kunna få något skadestånd här i Sverige. Myndigheter skyddar myndigheter. Flatheten som speglar främst JO och socialstyrelsen skall vi inte ens prata om, det är helt bedrövligt.
Jag kommer i sinom tid lägga upp alla namn som har varit involverade i vårt ärende, och jag kan säga att det är inte få. De byter ut varandra vart efter det att de inser att de gett sig in i hett vatten, själv står jag i stort sett helt ensam mot denna arme av korrupta människor. Jag har fått ta del av ett Sverige jag inte visste fanns, ett ruttet Sverige, där rättsosäkerheten är mer regel än undantag. Politiker och tjänstemän som sitter på sina höga hästar och tittar ner på den stämplade föräldern, där fördomar, förakt och empatilöshet förstör barn och ungas tillvaro. Där sanningen göms bakom lögner och manipulationer. Där de giriga får sitt lystmäte tillgodosett genom att utnyttja de sårbara barn och ungdomar som har kommit ifrån dem som skulle ha skyddat dem med sina liv.
När jag började skriva detta inlägg, så var min tanke var att jag skulle skriva om socialtjänstens okunskap om relationer mellan barn/unga och deras föräldrar, men det mynnade ut i något annat, för jag vet faktiskt inte hur jag skall sätta ord på det elände socialtjänsten ställer till med, för det finns inte ord som räcker till för att beskriva vad de gör mot sina offer. Jesper Juul beskriver dynamiken mellan barn och vuxna på ett bra sätt i sina artiklar. Vi är människor med allt vad det innebär, vi har känslor och vi har rätt till våra känslor, vi har rätten att göra misstag och rätta till dem. Men enligt socialtjänsten är vi robotar som inte får ge uttryck för känslor, hur illa de än behandlar oss, för då trampar man dem på tårna så då måste de dra åt snaran lite till och ljuga lite till för att smutsa ner sina offer, det är myndighetsövergrepp utan dess like som pågår. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har alltid bundsförvanter som är villiga att utföra smutsgörat åt dem för en extra liten slant, blodspengar. Det är en surrealistisk sörja ovärdigt ett modernt samhälle, vi borde kunna bättre än så. De existentiella funderingar jag fått under senaste tiden har verkligen kastat omkull min syn på världen, jag tror inte längre på samhället som sådant, jag vill se något helt annat, jag kommer troligen aldrig mera rösta på något av våra traditionella partier och jag tror inte jag är ensam om den tanken, jag vill inte vara med och bekosta detta elände som pågår med mina surt förvärvade skattemedel.
Läs mer om relationer barn/förälder:
http://www.family-lab.se/artiklar_av_jesper_juul.asp
Share |
lördag 18 maj 2013
Svt: Fosterbarn skall få berätta sin historia
Efter att ha varit i kontakt med många som varit placerade eller föräldrar som haft barn som placerats i familjehem och institutioner, så vet jag att de allra flesta barn och unga inte blir trodda när de berättar om de övergrepp de blir utsatta för i familjehem och på institutioner. I det här fallet reagerade socialtjänsten, men först efter att flickan redan under lång tid varit utsatt för sexuella övergrepp. Flickan hade tystats och först när hon misstänkte att ett av de andra fosterbarnen blev utsatt, berättade hon för att skydda det andra barnet ifrån övergreppen. Samhället omhändertar ofta barn på lösa grunder och därefter så hamnar barnen ofta under sämre förhållanden än de hade innan.Nu vill man låta fosterbarn få berätta sin historia, men jag är övertygad om att det kommer att skötas lika korrupt som allt annat, vem som helst kommer inte att få göra sin röst hörd, utan det kommer garanterat bara att vara noga utvalda personer som i så fall får berätta. Jag märker ju hur svårt det är för drabbade idag att få komma till tals med sina berättelser om hur det faktiskt går till kring omhändertaganden.
Titta på inslaget:
http://www.svtplay.se/klipp/1232431/fosterhemsbarn-ska-fa-beratta-sin-historia?dela=1
Share |
måndag 13 maj 2013
Defense Against the Psychopath (Full length)
Hur kommer det sig att detta klingar så bekant... Socialtjänsten, socialnämnden, familjehem och deras övriga hantlangare är tillsammans en mobb, en helt vansinnigt sjuk värld!
Dala-Demokraten: Sara fick upprättelse för de svåren åren – till slut
Tvångssterilisering och tvångsaborter sker även idag, naturligtvis är det inget som socialtjänsten öppet står för, men väldigt många vittnar om det. En lagligt kriminell verksamhet och vi tror att vi lever i ett civiliserat samhälle!
Lär mer:
http://dalademokraten.se/2013/05/11/ersattningsnamnden/
Share |
"Hon måste arbeta hårt på gården. Från fem på morgonen jobbade hon i lagården och sedan efter skolan till långt in på kvällen. Hon var kvar på gården tills hon var 13 år.
– Då tog jag femtio kronor som mannen hade tjänat på att sälja grönsaker på torget, köpte godis och bjöd alla skolkamrater. Oj vad populär jag blev. Sen gick 14 dagar och så kom barnavårdsnämnden och hämtade mig, säger Sara.
Hon placerades på ett hem och skulle sedan arbeta hos en prästfamilj. Det var under den tiden som hon våldtogs av en man som var anställd där. Sara blev gravid och fick missfall. Hon blev därefter steriliserad.
– Jag hade ingen talan. Hade jag inte gått med på sterilisering så kunde jag ha blivit internerad för livstid, säger hon."
Lär mer:
http://dalademokraten.se/2013/05/11/ersattningsnamnden/
Share |
söndag 12 maj 2013
lördag 11 maj 2013
Confirmation Bias
Det är dags att sluta med detta experiment som individ- och familjeomsorgen ägnar sig åt kring omhändertaganden av barn. Har ni hört talas om konfirmationsbias? För mig är det ett nytt begrepp, men det stämmer precis med hur socialtjänstens utredningar kring barn och unga görs, detta utan undantag! Man kan hitta en del beskrivande youtube filmer på engelska kring det om man söker på 'confirmation bias'. Vet ni att socionom inte ens är en yrkesutbildning? Varför väljer man att studera till socionom, när man kan utbilda sig till psykolog, beteendevetare, läkare osv, som är yrkesgrupper och där man kan doktorera om man vill. Hur är det en möjligt att socionomer med bristfälliga utbildningar har mandat att vända upp och ner på familjer och deras liv, med hjälp av skvaller, lögner och argument utan evidensbasering. Det är socialtjänsten som är skyldiga till den verkliga misshandeln av barn, unga och deras familjer. Det är de själva som skapar lidande och umbäranden för majoriteten av de omhändertagna och deras föräldrar, helt i onödan.
Share |
Share |
torsdag 9 maj 2013
Inbördeskrig?!
2010 omhändertogs 17 500 barn i Norge, det vill säga 2 barn i timmen, två skolklasser per dag och en Utöya katastrof i veckan. Omvandla motsvarande siffra till svenska förhållanden så har vi det dubbla. Det värsta är att socialtjänsten kan ta barn och unga på inga skäl alls och man gör det, man utnyttjar barnen och föräldrarna hotar man. Familjen kommer att hamna i en konstant känslomässigt kaos. Sedan vänder man den reaktionen familjemedlemmarna får av myndighetsövergreppet mot dem själva. Häromdagen sade familjehemsmannen där min dotter är placerad, att min dotter har empatistörning, så hans måste lära henne empati. Men det är snarare han själv som lider av empatistörning. Hon är den sista som har det, men att påstå det kan väl ge honom mer klirr i kassan. Naturligtvis har detta som pågår påverkat oss negativt, det är inte precis något upplyftande och glädjefyllt man utsätts för, utan det är destruktivt och negativt, en ondskefull mörk sörja. Man kan tycka att mänskligheten borde vara mer civiliserad och kommit längre än att använda sig av denna medeltida metod som socialtjänsten använder sig av vid omhändertaganden av barn, något man faktiskt skulle kunna jämföra med det som hände kring häx-bränning. Vi är alla offer i detta elände som får pågå dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år in, utan att socialtjänsten sätter stopp för det de själva har satt igång för oss oskyldigt drabbade. Man utsätts för 'mindfucking'. Socialtjänsten gör livet till ett helvete för barn, unga och övriga familjemedlemmar. Många körs rakt ner i socialtjänst träsket av den psykiska terror de blir utsatta för, av socialtjänstens socialsekreterare och dess medlöpare. För att klara sig någorlunda helskinnad måste man vara oerhört stark, men många överlever inte ens eländet. De som blir hjälpta är nog lätträknade, utan det är snarare stjälp socialtjänsten levererar. Våra familjeband har brutits på ett makabert och vulgärt sätt, i förvirringen har hatet och missförstånden fått gro, och frustrationen har blivit vardag, det är sådana här krafter som socialtjänsten sätter igång hos barn såväl som vuxna, när de börjar sina smutskastningsutredningar som aldrig tar slut, där man speglar förakt mot föräldrar, vilket leder till att alieneringen blir ett faktum och alla minnen man skulle haft tillsammans går förlorade.
Än märkligt är hur socialtjänstens utredningar på familjehem är godtyckliga, ibland räcker det med en betalningsanmärkning och en släkting får inte bli familjehem, samtidigt som ett familjehem utan kopplingar till familjen, får begå aktiviteter som är direkt olämpliga och kriminella samt ha en stor alkoholkonsumtion utan att socialtjänsten ser allvarligt på det. BBIC borde väl rimligtvis användas även när man utreder familjehem och institutioner.
Läs om det här:
http://www.regjeringen.no/nb/dep/bld/dok/nouer/2012/nou-2012-5/8/1.html?id=671554
Läs även:
http://alfkollsete.wordpress.com/2012/10/14/gransking-av-barnevernets-grove-overgrep/
Share |
Än märkligt är hur socialtjänstens utredningar på familjehem är godtyckliga, ibland räcker det med en betalningsanmärkning och en släkting får inte bli familjehem, samtidigt som ett familjehem utan kopplingar till familjen, får begå aktiviteter som är direkt olämpliga och kriminella samt ha en stor alkoholkonsumtion utan att socialtjänsten ser allvarligt på det. BBIC borde väl rimligtvis användas även när man utreder familjehem och institutioner.
"I løpet av hele 2010 ble det fattet vedtak om bruk av 17 658 barnevernstiltak i kategorien plassering utenfor hjemmet."
Läs om det här:
http://www.regjeringen.no/nb/dep/bld/dok/nouer/2012/nou-2012-5/8/1.html?id=671554
Läs även:
http://alfkollsete.wordpress.com/2012/10/14/gransking-av-barnevernets-grove-overgrep/
Share |