Efter att ha läst nedanstående insändare väcks den oron. Svaret från socialtjänste verkar dock tyda på att kommunen anser sig ha läget under kontroll. BRIS kom i förra veckan med en rapport om hur olika Sveriges kommuner tillvaratar de utsatta barnens intressen. Genom att bara skrapa lite på ytan här i Mark upptäcktes snabbt att kommunen inte har en egen socialjour. Tjänsten köps av Borås som tar emot samtal, däremot åker de inte på larm utanför den egna kommunen. Istället får Marks kommun en rapport om larmet. En procedur som tar onödigt lång tid. Vid förfrågan om detta blir svaret att det inte är ett bra system och att det håller på att ses över. Markbladet hoppas att det blir en snabb lösning så de utsatta barnen får hjälp så fort det någonsin går.
(red.)
För lång reaktionstid inom kommunen
Med FN:s konvention om barnets rättigheter som grund, vill jag påstå att Marks Kommun brister i följande artiklar: artikel 3 (punkt 1, 2); artikel 9 (punkt 1) artikel 19 (punkt 1, 2) artikel 25, artikel 27 (punkt 1). Socialtjänsten i en kommun ska stå i frontlinjen för konventionen, försäkra våra barn och ungdomar en trygg nu och framtid, vare sig de har närvarande eller frånvarande föräldrar, praktiskt eller i teorin. Efter ett par år inom barn och ungdomsverksamheten i Marks Kommun, känner jag att ett klargörande är alltmer angeläget, om kommunens sätt att hantera barn och ungdomar som far illa. I jämförelse med andra kommuner, som jag tidigare arbetat i, är den långa reaktionstiden i akuta fall hos kommunens socialtjänst anmärkningsvärd, för att inte säga skrämmande. I påfallande många fall har jag och kollegor bevittnat hur anmälningar till socialtjänsten om barns oacceptabla situation bemötts med tystnad; hur representanter från socialtjänsten inte dykt upp på avtalade möten kring ett specifikt barn; hur föräldrar som direkt vänt sig till socialtjänsten för att få hjälp med sitt barn, inte får någon respons. Som vuxna ute i de olika verksamheterna är vi närmast barnen. Vi arbetar hårt för att möta varje barns behov, men når ibland en gräns som överskrider såväl våra resurser som åtaganden och befogenheter. Där ska socialtjänsten träda in. Vid misstanke om att ett barn far illa, är vi som tjänstemän skyldiga att till socialtjänsten ”an mäla vår oro”. I vissa fall upplevs den skyldigheten som obehaglig, dels för att föräldrarna i fråga kan reagera mycket starkt, riktat mot anmälaren, dels för att barnet, om ärendet inte sköts rätt, kan hamna i en ännu värre situation. Det är då oerhört viktigt att vi som anmälare, kan vara trygga i förvissningen om att socialtjänsten sköter ärendet professionellt och med respekt för alla inblandade. Den tryggheten känner vi inte idag. Jag vore tacksam för en redogörelse från kommunens ansvariga om följande punkter:• Allmänna rutiner och regler, från det ögonblick en anmälan kommer in. Hur snabbt ska man återkoppla till anmälaren? Hur snabbt ska man vara på plats för att intervjua barnet i fråga? Hur snabbt ska man ordna ett säkert boende för barn som riskerar
exempelvis misshandel hemma?
• Vilka fungerande och aktiva samverkansgrupper har man i Marks Kommun mellan exempelvis MVC, BVC och socialtjänsten.
• Vilken fungerande och regelbunden samverkan har man, mellan de olika skolorna och socialtjänsten.
• I vilken omfattning ägnar sig socialtjänsten åt preventiva åtgärder; besök ute i verksamheterna och vid ungdomsevenemang (Fotbollsnatta, Skenemarten och Mingla i Mark). Jag vore också tacksam för en redogörelse för hur man som ansvariga i kommunen, kommer att reglera kommunens brister i förhållande till FN:s barnkonvention.
Mer finns att läsa på: http://www.markbladet.se/mbred/mbred_pdf/2010/10/22_mb_10_2010.pdf
Anställd i Marks Kommun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar