MAKTMISSBRUK UNDER MYNDIGHETERNAS VINGAR ur ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv

Om någon skulle komma och fråga mig om råd om att de vill vända sig till socialförvaltningen i Mark för att få stöd angående något problem med deras ungdom/barn eller en familjemedlems ungdom/barn har, så skulle jag stark avråda dem. För risken är alltför stor att man kommer att hamna i ett träsk man inte ens innan visste om att det fanns.

Det är livsavgörande beslut socialförvaltningen gör över enskilda familjers liv. En utredning skall vara konstruktiv och inte destruktiv. Den ska bygga på rättssäkerhet. Inte på makt och interna konflikter. Detta klarar inte Marks socialförvaltning leva upp till, utan de krossar familjer och framför allt barn och ungdomar. De har helt enkelt inte förmågan att se sina ärenden ur ett barn- och familjeperspektiv.

Majoriteten av mina arbetskollegor, inklusive chefer har barn. Jag brukar igenkännande sitta och lyssna till deras diskussioner om problem som uppstår när det finns barn och ungdomar i familjen, om konflikter med barnen och tonåringar, om uppfostringsproblematik och så vidare, och då slås jag av, att tänk om soc hade fått lyssna på deras samtal, då hade de genast omhändertagit deras barn. Arbetskollegorna är etablerade och välutbildade personer och dom älskar givetvis sina barn och anser nog att de gör sitt allra bästa för sina barn.

Men jag skulle vilja be er tänka er in i att, någon av dessa av en märklig anledning skulle komma i kontakt med soc, de kanske till och med själva väljer att ta kontakt med soc, t ex på grund av att ungdomen/barnet har kommit att hamna i ett umgänge som har ett dåligt inflytande på dem.

Antag att soc sätter igång en utredning av familjen, redan här är familjen i oerhörd stressade på grund av en besvärlig situation, soc väljer att omhändertaga barnet och placera det på ett familjehem eller institution. Nu ökas stressen på ytterligare i familjen. Föräldrarna börjar få svårt att koncentrera sig på sitt jobb, en av dem eller båda blir kanske till och med sjukskrivna. Utredningen drar ut på tiden, för soc har ju rätt att ta 4 månader i anspråk för att göra en utredning, för varje dag som tickar mår familjen allt sämre, stressen blir outhärdlig. Vad känner då inte barnet?!

Utredningen läggs fram, familjen blir upprörd, för de känner inte igen sig i det som framförs i utredningen, socialförvaltningen vill få föräldrarna att framstå som om det är dem som är skyldiga till barnets problematik, soc skriver icke objektiva och osakliga argument i utredningen och dessutom en massa tyckande och tänkande, hur föräldrarna än försöker vända ut och in på sig själva, så vänder socialförvaltningen det till något negativt om familjen. Föräldrarna markerar att det de själva och familjen utsätts för, inte är okej. Allt som skulle tala till familjens fördel bortser man ifrån.

De 4 månaderna har gått, nu måste soc agera, de gör ett akut omhändertagande, baserat på lögner för att få igenom det. Nu börjar en annan kampanj, att övertyga alla andra att det socialförvaltningen visst gör är rätt, nu börjar det som var tänjande på sanningen att utvecklas till rena lögner som smygs in i utredningsmaterialet. Familjen tvingas att gå ner i arbetstid för att ha tiden till att kunna bemöta lögnerna. Socialförvaltningen lägger till fler personal att jobba med ärendet på heltid och börja massproducera lögner och förvanskningar, de triggar varandra och en sektliknande situation uppstår. Föräldrarna får ingen tid för återhämtning utan all deras fritid går åt till att försöka bemöta galenskaperna. Barnet/ungdomen alieneras allt mer från sina föräldrar, de hamnar i en beroendeställning till soc samt familjehem eller instution, de matas med felaktig information och får helt felaktiga signaler.

Om man inte redan här är ensamstående förälder, så kan det allra värsta scenariot börja, stressen tar ut på förhållandet, de separerar, socialförvaltningen har lyckats dra ner familjen i det träsk som föräldrarna ville undvika. Familjen går i krasch, ekonomin raseras, barnen trasas sönder totalt. Allting har blivit tusen gånger värre än det var innan de tog kontakt med socialförvaltningen. Detta är inget ovanligt scenario inom Marks kommuns socialförvaltning, utan det är mer regel än undantag att det går till såhär. Familjer utsätts för grymma kränkningar av denna myndighet, det är ett myndighetsövergrepp som man kan likna vid psykisk tortyr.

Frågan jag ställer till er nu, anser ni att detta är ett barn- och familjeperspektiv?

Share |