Tvångsomhändertagna barn står i dag utan rättsligt stöd. De är i händerna på myndigheter som inte sällan fattar felaktiga beslut som kan skada dem. Med ett offentligt biträde i alla väsentliga beslut förhindras att barn hamnar i situationer liknande det som hänt i Marks kommun, skriver advokat Peter Zeijersborger.
I min yrkesroll som advokat och jurist har jag under flera år arbetet med familjerätt och socialrätt och regelbundet biträder jag såväl barn som deras föräldrar i mål om tvångsomhändertagande med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). När en rättsprocess om tvångsomhändertagande inleds har barnet och respektive förälder rätt till ett offentligt biträde, vanligtvis utses en advokat eller jurist, som företräder dem inför domstol och tar deras rätt till vara. Men när domstolsprocessen är avslutad, så upphör uppdraget.
Ingen som för barnens talan
Barnen måste ensamma kunna lita på att de sociala myndigheterna följer lagen, informerar dem om rättigheter på ett korrekt sätt och att det fattas beslut som är förenliga med barnkonventionen och barnets bästa. Den unga har ingen som kan föra deras talan och kontrollera att socialnämnden gör riktiga bedömningar.
Skrämmande exempel
Jag har sett skrämmande exempel på vårdslös handläggning från ett flertal kommuner över hela Sverige och det är min uppfattning att barnens skydd mot myndigheterna måste stärkas. Ett sätt att åstadkomma detta och förbättra rättssäkerheten är att vid alla väsentliga beslut som måste tas under tiden som den unge är under tvångsvård låta barnet biträdas av ett kompetent och engagerat offentligt biträde. Det kan bland annat gälla beslut om omplacering av barnet till nytt familjehem, beslut om att dra ner på umgänge mellan barnet och en förälder eller att vården ska upphöra. Alla dessa beslut är av väsentlig betydelse för barnet och ett felaktigt beslut kan få förödande konsekvenser för barnets utveckling.
Socialnämnden har skyldighet och befogenhet att ingripa till den unges skydd om det finns en risk att det far illa och varje år placerar våra socialmyndigheter flera tusen barn utanför det egna hemmet på institutioner eller i familjehem. De flesta av dessa placeras med stöd av LVU. Lagen tillämpas då barnet har ett vård- och skyddsbehov som inte kan tillgodoses med frivilliga insatser, alltså när vårdnadshavare eller barnet inte samtycker.
Peter Zeijersborger
advokat
Att skilja barn från deras föräldrar med tvång är en av de mest ingripande åtgärder som samhället kan vidta mot den enskildes vilja. Eftersom barnet i dag inte har rätt till ett offentligt biträde efter att domstolsprocessen är avslutad, så står den unga ofta utan någon som kan ge dem rättsligt stöd medan de är omhändertagna. Behovet av vård ska omprövas av socialnämnden var sjätte månad. Men det är inte fråga om några regelbundna rättsliga prövningar, utan socialnämnden ska på eget initiativ och utan att granskas pröva om behovet av vård finns kvar. Som längst kan en person vara tvångsomhändertagen enligt LVU till 21 års ålder.
Barnen måste ensamma kunna lita på att de sociala myndigheterna följer lagen, informerar dem om rättigheter på ett korrekt sätt och att det fattas beslut som är förenliga med barnkonventionen och barnets bästa. Den unga har ingen som kan föra deras talan och kontrollera att socialnämnden gör riktiga bedömningar.
Utifrån min erfarenhet händer det allt för ofta att det blir fel och ibland kan den här typen av ärenden handläggas rent vårdslöst. Huruvida detta beror på okunskap eller för hög arbetsbelastning är svårt att säga. Men fel blir det och barn rycks upp från väl fungerande familjehem och sin invanda miljö, de placeras ibland långt ifrån föräldrarna så att det blir svårt för dem att ha möjlighet att träffas. Att myndigheterna inte informerar de berörda om när och hur de har rätt att klaga på ett beslut eller när de kan och bör anlita en advokat för hjälp syns tydligt om man tar del av socialstyrelsen rapport om hur handläggningen gått i det omtalade ärendet med de två syskonen i Marks kommun.
Jag har sett skrämmande exempel på vårdslös handläggning från ett flertal kommuner över hela Sverige och det är min uppfattning att barnens skydd mot myndigheterna måste stärkas. Ett sätt att åstadkomma detta och förbättra rättssäkerheten är att vid alla väsentliga beslut som måste tas under tiden som den unge är under tvångsvård låta barnet biträdas av ett kompetent och engagerat offentligt biträde. Det kan bland annat gälla beslut om omplacering av barnet till nytt familjehem, beslut om att dra ner på umgänge mellan barnet och en förälder eller att vården ska upphöra. Alla dessa beslut är av väsentlig betydelse för barnet och ett felaktigt beslut kan få förödande konsekvenser för barnets utveckling.
Socialnämnden har skyldighet och befogenhet att ingripa till den unges skydd om det finns en risk att det far illa och varje år placerar våra socialmyndigheter flera tusen barn utanför det egna hemmet på institutioner eller i familjehem. De flesta av dessa placeras med stöd av LVU. Lagen tillämpas då barnet har ett vård- och skyddsbehov som inte kan tillgodoses med frivilliga insatser, alltså när vårdnadshavare eller barnet inte samtycker.
Om barnen fick rätt till ett offentligt biträde inför alla viktiga avgöranden skulle risken för felaktiga beslut och dålig handläggning avsevärt minskas. Det skulle också vara till fördel för den beslutande myndigheten. Som det är i dag kan det ju finnas en risk att de sociala myndigheterna i rädsla för att begå tjänstefel undviker att fatta svåra beslut eller att de mörkar egna misstag. En utökning av rätten till ett offentligt biträde skulle därför inte bara innebära att barnets skydd stärktes utan även medföra en trygghet för den beslutande tjänstemannen som måste våga fatta svåra och ingripande beslut.
Peter Zeijersborger
advokat
Share |
Bravo sägwer jag till Peter Z!
SvaraRaderaGissar att vi ses i en skadeståndsprocess!
Till deig som håller igång denna sida:
Bravo!
Detta måste nå ut i Sverige och även de som bor i Marks kommun böre veta vad som verkligen pågår!
Det som sker inom marks kommuns socialförvaltning är så fruktansvärt att ord inte finns att beskriva. Jag vet, har information om vad som sägs under dagen, hånandet och raljerandet av sk klienter. Jag vet - har tillförlitliga källor irekt inifrån. Denna sjuka kultur lär aldrig förändras med en chef som till och med i prestigekamp mer eller mindre jagar sönder friska sunda familjer.
Allt med svartrocken Hermansson från Missionsallianserns goda ´samtycke - dessa lunchar ju hejvilt tillsammans...
Hur kan ngn från misssionsalliansen vara socialnämndsordförande?
Barn rövas bort på lösa grunder i flera kommuner. Haninge kommun i södra Stockholms län är en vidrig kommun att leva i speciellt om en råkar vara av utländsk familj, tex finländare. Barn från grannländska familjer är överrepserenterade bland omhändertagna. Det är nämligen vidskepliga och fördomsfulla socialtanter som "räddar barn" från sina egna föräldrars omsorger i Haninge. Det finns åtminstone ett fall där det varken finns LVU-beslut eller frivillig överenskommelse för bortrövande av en 15-årig flicka, som var i behov av sjukvård. Det värsta som kan ske för en människa/förälder är det att det nu uppdagade; socialtjänstens bortrövande av barn mot allas bättre vetande. Modern chockas av det ofattbara och det tar lång tid innan modern börjar agera juridiskt för att kontrollera olagligheterna inom byroktatisk och förljugen socialtjänst. Även föräldrar behöver därför juridiskt ombud varje gång socialtjänst ens tänker på grymma bortrövande av barn från föräldrarhemmen. Vi alla behöver humanjurister för att göra slut på olagligheter i kommuner som Marks och Haninge. Vi alla människor behöver humanjurister som kämpar för våra mänskliga rättigheter för barns och deras föräldrars skull.
SvaraRadera