ÖPPET BREV FRÅN EN DRABBAD

Det finns så många drabbade familjer i Sverige som blir utsatta för myndighetsövergrepp. Här är en pappa som kämpat för sina två barn som han alienerats ifrån med hjälp av de sociala myndigheterna. Barn och föräldrar utsätts för en sorg som är likvärdig med den sorg som man drabbas av när någon som står en nära går bort eller drabbas av svår sjukdom, skillnaden är att denna sorg aldrig tar slut. Barnen känner sig bortstötta och kanske tar ut det på sin förälder som i själva verket kämpar för sitt barn. Detta sker i Sverige idag med hjälp av myndigheters lögner och bristande förmåga att känna empati och medmänsklighet för vad de utsätter individer för.

LUDWIG

Redan vilseleds min flyktige båt
motvilligt bort från stranden
som erbjöds av skyddande gudar.
Vi står inför nya stormar;
förmodligen för nya haverier.

Den svaga jolle som är mig kvar trogen
seglar trots allt ur sina bästa år,
färdas igen mot fallgropar, och mot nya grunder.
Har jag inte redan tillräkligt misslyckats?
Men klagomål är egensinnig;
varför trotsa ödet?
När mitten av färden passeras
skall vi se tillbaka?
Mina läppar har för länge smakat
det bittra livets kalk
långt ifrån mig har jag kastat den.
Men den grymma domen var fallen,
den måste drickas till botten!

Nu när jag har förlagt
två tredjedelar av min bana
under tyngden av en livstid
som mitt hår och hud har blekt,
vill jag återkomma till det gamla havet.
under hennes tak av ensamhet
där himmelen håller mig som vän.
i fördolda djupa reträtt.

Under molnen ritade av honom,
skall vi se slutet av våra upprörda dagar
flöda som vågen.
Där, utan rädsla och utan hopp,
vid slutet av våra stormiga existenser,
återsänt från mina souvenirer,
Under mina ögonlock
kommer jag mäta resan
som skiljer Dig från mig.
 

Till min son

Jean-Raoul de Marcenac
Februari 2011
 

Jean-Raoul de Marcenac

Valhallavägen 145

11531 Stockholm

Tel 0703404554

jean-raouldemarcenac@hotmail.com

                                                                                                             December 2009

Öppet brev till folkbokföringens tjänsteman Jenny Segeljakt

Sten efter sten gräver jag upp de fundamentala underlag som har skilt och fängslat mina barn från mig främst Ludwig de Marcenac sedan mer än 15 år.

Att min äldste son Marcus blev bortadopterad på åttiotalet utan min kännedom visade sig också vara ett så kallat ”praktisk beslut” från Socialstyrelsen. (En förundersökning skulle ha lagts ner utan att jag någonsin blev informerad om dess påbörjan).

Det resulterade i att när både Marcus, hans biologiska mor och jag själv ansökte tidigt på nit­tiotalet att Marcus skulle få bära namnet de Marcenac blev detta avvisat av Stockholms tingsrätt pga. ”Alla band till den biologiske fadern skulle skyddas” och hindrade denna ansö­kan (Den smyg adoptivfadern blev betraktad som biologisk fader). Stockholms Tingsrätten blev tydligen vilseledd av konstiga ”rutiner”.

Länsrätten i Stockholms län har till slut funnit att ett annat folkbokföringsbeslut gällande ett annat ”praktisk beslut/rutin” som den 6 september 1993 felaktigt folkbokförde min redan utvandrad yngste son Ludwig de Marcenac på Norrmälarstrand 18 i Stockholm, (detta utan min kännedom eller synliga dagboksanteckningar), inte skulle äga rätt att vara och skulle upphävas. Detta tidigare så kallad felaktiga rutin/beslut blev dock till stor hjälp för modern Anne-Catrin Weingård som den 30 augusti 1995 fick vid Stockholms tingsrätt och med omedelbar verkan, interimistisk ensam vårdnad om vår son. Detta beslut togs i ”parternas frånvaro” och utan någon form av preliminär förundersökning från sociala myndigheter eller elementär kontradiktorisk respekt till processen. Tingsrätten i Stockholms län blev tydligen ”vilseledd” en gång till.

Jag tänker inte än en gång summera alla de djävulskap som olika myndigheter eller privata personer inom dessa förvaltningar har sedan 1994 enat sig om, när det gäller att förtala, förfalska och krossa min f.d. familjs motstånd och engagemang att försvara oss och vår egendom mot olika olagliga grova bevi­sade och styrkta angrepp, utan vill bara konstatera att när den förra folkbokföringens högst ansvariga tjänsteman Ingegerd Sterbäck skrev och talade med mig per telefon redan i februari 1994, borde hon tydligen ändrat den felaktiga antecknade adressen Norrmälarstrand 18 i Stockholm C/O Weingård . Se de olika och tillrättade postadresserna på bilagda dokument. Detta vill väll säga att Norrmälarstrand 18 var endast en kvarlämnad postadress och att folkbokföringen visste att vi var år 1994 bosatta i Frankrike sedan 1992.

Ingegerd Sterbäck som fortfarande arbetar på skatteverket och som numera heter Widell, har personligen ansett att de dokument (personbevis) som trots mina skriftliga protester skickades ändå till Frankrike till en Jean-Pierre de Graal, alias André Arbili (som påstod sig vara min bror !) var en form av magistralt fel. Ni tjänstemän delar tydligen skilda uppfattningar om vad som är rätt eller talar inte tillräkligt med varandra.

Det är också mycket märkligt att det skulle ta mer än två år för Anne-Catrin Weingård att upptäcka att jag inte bodde på samma adress som hennes, Norrmälartstrand 18. Detta efter att hon återregistrerades som resident i Sverige i oktober 1995? ”flyttning” till denna adress som folkbokföringen anteckningar felaktigt påstod att hon skulle ha haft sedan september 1993. Om jag missförstår ”era anteckningar” rätt har Anne Catrin Weingård och min son flyttat mellan 1993 och slutet på 1995 från Norrmälarstrand till Norrmälarstrand ! Tyvärr verkar det så att folkbokföring nuvarande högste ansvarig Jenny Segeljakt (alias?) har svårt att kontrollera sina kryptiska anteckningar eftersom det är hennes undersåtar och medarbetare som gång på gång måste lysa och rätta till dessa.

Även när Segeljakt framför Länsrättens domare med lågmäld röst påstod att folkbokföringen hade till slut återfunnit den anmälan om ny bostadsadress i Orust som jag hade registrerat år 1997 när jag blev tvungen att återvända till Sverige. Det blev nu svårt för folkbokföringen att fortsätta att förneka detta eftersom skatteverket 1997/98 hade tagit emot min skattedeklaration med rätt adress gällande både mig själv och den fastighet värde som Anne Catrin Weingård och Jean-Raoul de Marcenac ägde i Frankrike. Så Segeljakt hade lite svårt att förklara att folkbokföringen hade haft fräckheten att registrera mig senare endast i ”församlingens Röra” dvs. fortfarande utan känd hemvist. Alla dessa efterkonstruktioner visar sig vara patetiska.

Att jag är ledsen? Jag är minst sagt dödstrött på det hela . Det har jag varit i mer än femton år nu...
Hur många är som Ludwig, ledsna pga. myndigheternas missbruk eller s.k. slarv eller nonchalanta ” rutiner”?

(Mest när det gäller de beskrivna metoder som myndigheter använde mot mig/oss för att sätta locket på avslöjade statliga och internationella penningtvätts skandaler som "systemet" nyttjade  av.)
Att avslöja detta var tydligen mitt brott.(Crime de lèse majesté ?)

Ingen bland alla dessa inblandade myndigheter har tänkt heller gjort något konstruktivt för att skydda Ludwigs "bästa" , hans person integritet , hans social och mentala trygghet  förutom att låta hans personnummer ändras under mer än ett år !

 Överklaga? JO? JK? Varför inte hos Sankt Peter: -)
Jag har inte slutat att engagera mig i min och min sons fall sedan Ludwig blev lömsk kidnappat från sitt hem i Frankrike år 1995 och överklagat alla de olika angrep som utfördes mot min person och min familj från:
 
Tullverkets kränkandeskrivna förtal från Herr Fyhr, tjänsteman i Malmö, som skickades till franska tullen där det påstod att jag skulle vara misstänkt för knarksmuggling försök i Sverige!  Detta blev konstaterade och nekades till slut inte mindre än 8 år senare av tulldirektionsverket
 
SPM "Speciella mål" numera ekobrottmyndigheter genom själva anklagaren Bo Skarinder har låtit utföra de grövsta brott gentemot sin huvudman genom att förstöra eller manipulerat bevis material . Skarinder har dessutom hindrat en internationell förundersökning och illegalt blandat sig i fransk rättssak genom att producera förfalskat köpeavtal av vår fastighet och bostad i Frankrike där min signatur såsom köpare blev bortsuddat.
 
Åklagarmyndigheter i Stockholm som la ner (av särskilda skäl) en anmälan från A-C Weingård, mig själv och B. Weingård för olika olaga hot som tvingade henne och hennes far att sälja vår fastighet till de personer och organisationer som hotade oss. Denna anmälan förblev utan åtgärd av Stockholm åklagarmyndigheter (kammaråklagaren Stefan Lind) under 17 månader.

Jag kallar detta för aktiv korruption.
 
Tingsrätten i Stockholm som med omedelbar verkan gav Anne Catrin Weingård ensam vårdnad för vår son den 30 08 1995 . Detta "I PARTENAS FRÅNVARO", utan förberedelser eller social förundersökning dessutom utan legal motivering annat att "moder ansåg sig vara lämpligare vårdnadshavaren än fader" …

Skatteverket så kallad "speciell avdelning som hotade mig att bli av med personnummer... Folkbokföringens diarier manipulationer, konstiga rutiner, lögner  och grova förfalskningar...

Se Tjänsteman Christer Ångström som dessutom hela sin arrogans erkände brott i framför opartisk vittne men påstod att dessa var preskriberade. För vem då!

Svea Hovrätt i Stockholm som beslutar  mot eget tidigare beslut ”e contrario”  sitt tidigare eget ”res judicata” ( Se dom beslut:Mål nr  Ö 155-09 och Ö 154-09 den 2009-05-08).

 Högsta domstolen som styrker Svea Hovrätten”e contrarios” beslut och som har avslagit överklagan från sökande utan skäl eller motivering.

 Rätten ?”Synkrati” ?
Det finns väl inte i det svenska språket  men svenska ”modellen” verkar finnas kvar... 

Den existerar när domstolens drängar är politisk fria

Den enskilde medborgaren som oförskyllt råkar i konflikt mot tredje part som i sin tur stöds partiskt av myndigheter blir åsidosatt av rättens mekaniska maskineri. Maktfullkomliga myndigheter utövas en viss form av ostracism gentemot den enskilde och termen rättshaverist stämplas för att befria dessa myndigheter från sina brister gentemot den kritiska medborgaren utan att omprövas sina ställningstaganden.

Kärrande medborgaren i frågan för en kamp som i stor del är berättigad men blir hånad såsom ”Don Quijote” eller liknande patetiska gestalter.

För varje haverist finns en motpart: ett mekaniskt haveri i rättsystem.

Likasom i fejden mellan Cicero och statsmannen Cato, som ansåg att de som opponerar sig till sin makt bör förstöras, vinner etablissemang med lakoniska och felaktiga beslut eller förrädiska medel som förvandlar rättsäkerhet till en chimär.

En kall naturlig dotter födds som en avkomma emellan Justianius och Torquemada och ersätter Themis.

För min del fortsätter jag envist att sätta ljus på dessa vidrigheter och kan stolt försäkra er att ni inte har fullständigt lyckats hindra mig och mina pojkar att dela respekt och kärlek för varandra. Dessa gamla patriarkala maktfasoner och pennalistiska metoder måste motarbetas. Allra mest när deras dolda syftanden gynnar och förtjänar detta internationella kriminella etablissemang.

Jag kan försäkra att nämnda tjänstemän av den ovan beskriven sort står till helt andras tjänster än till det svenska folkets rätt och säkerhet.

Jean-Raoul de Marcenac

Bilagor

1 Ludwig två år

2 Utan denna förfalskning (bland andra) som myndigheter vägrade att rätta till hade Anne Catrin Weingård blivit dömd för barnarov. Det tog mer än femton år för att få rättelse från Skatteverket/folkbokföringen.  Myndigheter kallas dess grova kränkande manipulationer för ”Rutiner”

Följande. Folkbokföringen påstod inte känna till min/vår bostads adress i Frankrike år 1995!

Share |