DEMOKRATISKA SAMHÄLLET I FARA

Precis som så många andra tittade jag på Uppdrag Granskning i onsdags och på Debatt i torsdags. Jag bara undrar, vart håller Sverige på att ta vägen, var kommer alla dessa soc-, polis- och åklagardårpippiar ifrån? Var finns det sunda föruftet? De verkar ha fullständig sexuell nojja! Det går bara ut på att sätta dit oskyldiga föräldrar till varje pris.

Mitt i det tragiska som familjen utsatts för, så är jag tacksam för att de orkat och fått möjligheten att gå ut och berätta vad de råkat ut för, de är allas vår röst, vi som blivit utsatta för samma grymma behandlingar av soc. Det är hög tid att detta som pågår uppmärksammas. Det är verkligen surrealistisk och omänskligt beteende av soc. Tyvärr så går det ju inte att lagstadga om sunt förnuft!

Socialförvaltningar som Sandvikens och Marks är en fara för ett demokratiskt samhälle, de som jobbar där är hårda som sten och vill inte förstå vilken tortyr de utsätter familjer för. De är känslomässigt omogna eller oförmögna. Har de inte själva varit barn eller?! Jag har själv klara minnen av liknande händelser som dem som beskrivs om barnen i familjen, där man som barn och av nyfikenhet burit sig åt på ett visst sätt då man inte har åldern inne för att förstå vad det kan innebära och sätta in värderingar i sitt agerande, dvs åldersadekvat beteende. Och mina föräldrar var ytterst konservativa med nakenhet.

Det är socialförvaltningar som i många fall är skyldiga till rena övergrepp och utsätter främst barnen för trauma, men också föräldrarna för ren psykisk tortyr.

Rättsäkerheten i Sverige är helt åt helsicke.

Man skall också akta sig för att tillrättavisa sina tonåringar, gör man det så kan de bli omhändertagna och/eller alienerade från föräldern, och så blir man anklagad för att psykiskt misshandla sitt barn och för att inte kunna tillgodose sin dotters behov i sexuell vägledning. Jodå, så är det! Det har nämligen jag råkat ut för. Sedan att jag gjort allt för mina barn och försökt vara en bra förebild, nämns ingenstans i utredningen. Utan utredningen går ut på att smutskasta och kränka föräldern till den milda grad med hjälp av lögner, förtal och starkt vinklad utredning. Detta för jag var naiv och trodde att vi skulle få hjälp med att lösa en besvärlig situation när jag bad om det. Själv hade jag drabbats av cancer med allt vad det innebär, min son hade ett dataspelmissbruk, min dotter hade lagt ut olämligt material på sin hemsida. Detta är sådant som många familjer brottas med sina tonåringar om. Soc agerande ledde till total kaos i familjen och nu har jag minimal kontakt med mitt ena barn och obefintlig kontakt med mitt andra barn. Och nu lever vi i de sura efterverkningarna av den psykologiska dynamiken som myndighetsövergreppen har rört igång. Konsekvenserna av allt detta har vi bara sett början på. Fattar de på soc ens vad de ställt till med, egentligen!?

Socialförvaltningen är uppbyggt på ett totalitärt system som går ut på att kväsa individer och framför allt föräldrar. De har tagit mitt föräldra mandat ifrån mig och gjort mina barn till offer och mig till förövare, mina barn får lära sig att man inte behöver ta ansvar för sig själv och konsekvenserna av sina handlingar. Detta anser jag vara att lura dem.

De har stjälpt oss istället för att hjälpa oss och de fortsätter i samma spår istället för att rätta till det de har ställt till med. Att utsätta en familj för ett sådant starkt myndighetsövergrepp är ren psykisk tortyr, man bär på en ständig sorg och frustration över det man har blivit utsatt för, ofta går ekonomin och den status som man har försökt bygga upp under årtionden rakt i sank. Klagar man och visar tecken på förtvivlan och vrede över myndighetsövergreppen, svarar soc med att sätta in större artilleri, genom att bland annat anklaga en för diverse diagnoser och att man är psykiskt instabil och detta utan någon psykologisk kompetens. Detta väcker verkligen rebellen i mig, inte kommer jag kuva mig.

Nedanstående artikel beskriver bra vad det är som sker inom våra socialförvaltningar:

Socialen i Sandviken är tyvärr inte unik

När vi med tårar ser kvällens Uppdrag Gransknings starka program om hur Thomas och Jennies familj våldtagits av Socialen i Sandviken väcks många minnen till liv. Minnen från mina 8 år i socialnämnden på 90-talet. Jag satt också i det utskott som tog beslut om att ta barn från sina föräldrar. Med stöd av LVU, Lagen om Vård av Unga.

Jag minns igen hur beslut som fattats höll mig vaken om nätterna. Även om jag reserverat mig plågades jag av vissa beslut. Jag minns särskilt ett ärende som i sak påminner mycket om Mardrömmen i Sandviken. En julafton slog tjänstemännen till och tog hand om en liten pojke som det senare visade sig vara helt felaktigt. Beslutet togs på s k delegation till ordföranden och vi fick inte förrän in på nyåret reda på ingripandet. Och kunde ställa till rätta.

När jag kom till socialnämnden och mötte tjänstemännen hade jag väntat mig hög social kompetens, medkänsla och empati för socialt utsatta. Med några få undantag lyste dessa egenskaper tyvärr med sin frånvaro. Tydligen inget som prioriteras vid intagningen till den akademiska utbildningen.
Efter min erfarenhet som politiker i socialnämnden och socialutskottet är jag mycket kritisk till hur det kan gå till. Jag känner igen okänsligheten, ofelbarheten, självförnöjdheten och maktfullkomligheten från vissa tjänstemän och chefers sida. Ingen i förvaltningen eller i nämnden i Sandviken kunde heller erkänna att de begått minsta fel. En bunkermentalitet utan dess like.

Det fanns också under ytan en nedsättande syn på oss folkvalda. De hade ju minsann så fin utbildning. Vi hade ju inte som dom läst på högskola och universitet.

I detta sammanhang finns inget så farligt som en färsk socialsekreterare som utan minsta erfarenhet från livet, genom en föredragning i nämnden, kan förstöra en familjs hela framtid. Jag har tyvärr sett exempel på detta.
Att jag nu skriver beror på att jag vill varna för Socialen. Där kan ske de grövsta övergrepp mot enskilda och familjer. Jag vill också hedra Jennie och Thomas för att de orkat kämpa för sin rätt och på så sätt kan ingjuta mod i andra drabbade.

Har tidigare skrivit om att HVB-hem (Hem för Vård och Boende) inte är bra för flyktingbarn. Hem för Vård och Boende.

Socialförvaltningen i Sandviken är inte unik. Och det är precis som i fallet ”Mardrömmen” i Sandviken praktiskt taget omöjligt att nå rättvisa och få upprättelse. När de inte vill svara gömmer de sig bakom sekretessen.

När en familj, ett barn, hamnar i klorna på socialförvaltningen då är det inte slut på problemen. Då börjar de verkliga problemen. Undvik därför att blanda in Socialen. Det måste alltid vara den sista utvägen. Klicka här för att se Mardrömmen i UG.

Rune Lanestrand

gp sr dn svd > sr gp expr affärer

Länk: http://runelanestrand.wordpress.com/2011/11/03/socialen-i-sandviken-ar-tyvarr-inte-unik/


Share |