NYHETER FRÅN VECKA 45

I nedanstående artikel kan man se hur en groende förtoendekris har kommit upp till ytan, kollegorna rasar över Hermanssons sätt att bemöta dem. Jag har själv varit i kontakt med Hermansson, där jag bad om att få till ett möte för att förmedla de myndighetsövergrepp som min familj utsattes för. Jag inbjöd en annan drabbad familj att delta vid mötet, som också hade drabbats illa av inkompetensen som råder vid socialförvaltningen i Mark. Ingen av oss hade tidigare träffat varandra. Jag redogjorde för hur de hade behandlat oss som familj, föräldern från den andra familjen gav sina synpunkter på hur socialförvaltningen agerar, Hermansson använde sig av sitt vanliga ordkräkande utan innehåll, samt att han pratade illa om bl a Mia Magné inför oss och varnade oss att inte ta kontakt med andra i nämnden.

Vid ett tillfälle lite längre fram bad jag om att få företräde inför nämnden för att få framföra hur illa vi som familj hanterades. Hermansson ensam nekade mig vid två tillfällen, jag ifrågasatte hans agerande och fick till svar att han inte behövde någon annan i nämndens samtycke vid ett nekande, vilket jag naturligtvis starkt ifrågasatte. Jag fick aldrig tillfälle att framföra vad vi blev utsatta för, förrän de gjorde ett akut omhändertagande på min dotter, fast det inte fanns något akut.  Så då fick vi som en vanlig familj utsättas för förvaltningsrätt och kammarrätt där de sätter förälder och barn mot varandra. Innan förvaltningsrätten hade socalförvaltningen lyckosamt fått över min dotter på deras sida, genom att dra en massa lögner om mig till henne, att hon var i beroende ställning till dem utnyttjade de till max. Vid kammarrättsförhandlingarna hade min dotter tagit tillbaka sin önskan om att vara LVU:ad, ändå försökte de få henne att vara fortsatt LVU:ad, även hennes egen advokat försökte att övertala henne inför hela rätten. Vad detta gör mot mig som mamma, går inte ens att sätta ord på. Vi var en helt vanlig familj innan soc satte klorna i oss, nu vet jag inte längre, vi är krossade. Socialförvaltningen kan hålla på att köra över människor och behandla dem hur som helst utan att det får några påföljder. Detta har fått mig att se med nya ögon hur "demokratiskt" vårt land egentligen är. Det finns ingen demokrati eller rättsäkerhet. Socialförvaltningen är en gammal kvarleva av ett totalitärt samhälle, en skrämmande sådan. Socialförvaltingen kör familjer i botten.

Kollegorna rasar mot Hermansson

Carema har den senaste vecka fått nyheternas rubriker, på grund av deras "skatteplanering" där de för ut pengar utomlands, alltså statliga medel som de har fått tillgång till, samtidigt som gamla inte får sova i riktiga sängar, utan det har hänt att de under lång tid fått sova på en madrass på golvet. Carema tillhandahåller även med institutioner för omhändertagna barn, jag tror inte det är mycket annorlunda där, med tanke på hur det fungerar vid åldringsvården samt vid många andra skandalomsusade HVB-institutioner. Cheferna på de olika avdelningarna har tävlat om att få bonusen, som går ut på att de som lyckas få in mest intäkter till sin avdelning vinner bonusen. Jag tror inte det ser annorlunda ut på Caremas HVB-institutioner för omplacerade barn. Med detta så kan man ju förstå att det blir frestande att använda sig av ljusskygga metoder, som de involverade anställda blundar för. Det är ingen trevlig syn på mänskligheten jag serverar, men det är precis såhär galet. Och det är den enskilda individen som drabbas och får ärr för livet. Det är skandal att sådant här får hända i ett modernt, civiliserat samhälle.

Artikeln till höger handlar om en mamma som skall skilja sig, men får inte hjälp med en lägenhet till sig och dottern. Hon har ett överhängande hot över sig att de skall ta dotterna ifrån henne på grund av detta. Vad är socialförvaltningarna uppgift egentligen, om det är att sänka människor så fyller de ju ingen funktion i samhället, för då gör de ju mer skada än nytta?!

I debattartikeln nedan beskriver Peter Zeijersborger på ett pricksäkert sätt vad det är som är fundamentalt fel i socialförvaltningars system. Precis som jag också beskrivit vid ett antal tillfällen, så sätts "rättsäkerheten ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende". Jag har fått ta del av så många tragiska historier, problemet är detsamma oavsett om man gör omhändertaganden på lösa grunder, som när socialförvaltningarna inte gör något för den som behöver stöd. Det är samma skit, samma problem, de klarar inte att utföra sina uppgifter på ett rättsäkert sätt och där man ger individen den hjälp de har rätt till. Utan deras lösning är alltid att alienera barn på ett eller annat vis från en eller båda sina föräldrar. Vad är det för människosyn de har inom förvaltningarna. Min familj har de krossat och det finns kanske ingen möjlighet att reparera den skadan som skett, men hur många fler skall de göra så mot, vill vi ha en massa trasiga själar i detta landet på grund av de myndighetsövergrepp soc utsätter dem för. Då är frågan om de överhuvudtaget skall få existera om deras enda funktion är att krossa människor.

Händelsen i Sandviken där Jennie, Thomas och deras små döttrar kom att utsättas för det grövsta av myndighetsövergrepp, sker i Marks kommun och det har hänt i många andra kommuner. Likaväl där det vinklas mot föräldern och barnen tas på lösa grunder, finns det även fall där utredningar läggs ner trots att barn borde få stöd som de har rätt till, båda fallen är lika illa och egentligen samma sak. Inkompetens och bristande utredningar. Socialförvaltningarna fyller inte den funktionen de borde göra och vi får med våra skattemedel bekosta dessa vidrigheter som människor utsätts för.

Artikeln nedan verkar vara skriven till förmån för författaren. Ett annat misslyckande är alla de vårdnadstvister, där socialförvaltningen gör samma som i alla andra fall, där man skriver en undermålig utredning oftast till förmån för den ena föräldern, den som kan tala för sig och manipulera bäst vinner mest. Samma sak sker här, där allt sätts på sin spets, en redan infekterat ärende blir ännu mera infekterat när socialförvaltningen spelar ut parterna mot varandra. Det är märkligt att man inte erbjuder familjer samtalshjälp för att reda ut situationen - se mitt tidigare inlägg om Kalmarmodellen - naturligtvis skall detta ske utan att det skrivs ner en löjlig utredning under tiden med massa oriktiga uppgifter, som bara gör människor kränkta och förbannade. Det märkliga i nedanstående artikel är att han kunde ta med sig sin son från Schweiz och få ensamt vårdnadskap här i Sverige, mycket märkligt, när han har fört bort sonen. Jag tycker inte alls det är konstigt att mamman tar till alla medel för att få uppmärksamhet över situationen, även hon vill givetvis ha en relation till sin son. Ofta ser man hur det är papporna som kämpar för sin rätt att få träffa barnen, men det är även kvinnor som drabbas av samma sak. Får de igenom en dom att det skulle handla om stalking, så kommer min besvikelse över hur rättsystemet fungerar späs på ytterligare.

Share |