söndag 18 december 2011

KMR - ADHD, ADD, OCD, ODD, BIPOLÄRT… DEN STÖRSTA LÖGNEN NÅGONSIN - Mynewsdesk


Vi skall vara stöpta i en och samma form i samhället, annars klassas vi ut. Med jantelagen som vi har här i Sverige, så vågar jag påstå, att det är snäppet värre här hos oss, än i USA och övriga länder, angående det som Grant Rant framför i videon om de olika bokstavskombinationerna. Utan att förespråka Scientologi, så tycker jag att de driver en relevant kamp i den här frågan, även om jag inte håller med om precis allt som sägs. Det mest tragiska som videon lyfter, är att barn som är fosterhemsplacerade eller institutionsplacerade är överrepresenterade bland de barn som medicineras med droger. Dock tycker jag inte att man helt kan bortse ifrån att det faktiskt finns de som har en bokstavskombination, men i dagens samhälle finns inte plats att vara annorlunda, utan då skall det medicineras bort eller ses som ett problem. Ofta är det skolan som gör det lätt för sig - när de tycker det är lite jobbigt - och låter kuratorn göra en orosanmälan till socialförvaltningen och snart är snöbollseffekten igång och barnet blir placerat på en institution, ofta många många mil från hemmet. Familjen hamnar i en kris och sörjer. Föräldern blir samtidigt beskylld för att vara en dålig sådan.


KMR - ADHD, ADD, OCD, ODD, BIPOLÄRT… DEN STÖRSTA LÖGNEN NÅGONSIN - Mynewsdesk






3 kommentarer:

  1. Du tar upp en mängd intressanta "fall" och artiklar. Men hur har det gått för dig och din dotter? Det står att ni "vann" kammarrätten men sedan inget mer. Nu är det jul till helgen kommer ni att träffas då?

    SvaraRadera
  2. Jag är medvetet försiktig med att skriva för mycket om mina barn, även om jag skriver anonymt så kan man trampa på ömma tår och det vill jag undvika. Samtidigt har jag inget att dölja och tycker att det är viktigt att det kommer ut till allmänheten hur illa familjer, främst barn, drabbas av socialförvaltningen och detta går våra skattepengar till. Men kort kan jag säga, att det är först i förra veckan som min dotter blev skriven hos mig igen, men hon har flyttat från familjehemmet - som hade sagt upp placeringen med omedelbar verkan i somras, ändå blev hon kvar boendes ensam med familjehems mannen, fram till nu - till sin bror, under tiden samtal med familjeterapeuten fortgår, samtal som vi fick först efter 10 månader. Först nu skall en form av umgängesplan upprättas, detta borde varit gjort för längesedan. Den nya handläggaren som lyssnat på mig och sett till att vi fått en familjeterapeut, vilket jag begärt från dag ett, fast socialförvaltningen påstod att att jag tackat nej till ALLA socialpedagogiska insatser, vilket är en ren lögn, det enda krav jag hade var att det skulle vara en legitimerad familjeterapeut, gärna tillsammans med en socialpedagog, soc framförde lögner till min dotter och till förvaltningsrätten. Handläggaren har slutat - det var inte länge hon stod ut i Mark - den enda jag mött vid socialförvaltningen i Mark som gjort något bra för oss. Så nu blir det att försöka plocka ihop flisorna som finns kvar efter att soc-bulldozern farit fram och krossat min lilla familj. När en bulldozer rivit ett hus, så går det inte att bygga upp ett nytt hus med spillrorna som finns kvar. Vi hade bara behövt en reparation för att lösa problemet, men soc tog fram bulldozern och rev det jag byggt upp under alla år. Julen vet jag inte, men som det ser ut nu, så kommer vi att fira på olika håll. Det kommer bli ett hårt arbete att bygga upp en ny relation. Jag vet inte hur man kommer över ett sådant här övergrepp. Jag, en väl etablerad förälder, min dotter, en tillgång i klassen enligt lärarna. Varför tvingade de oss att gå igenom förvaltnings- och kammarrätt, och slösa vår kraft och energi på det, istället för att lägga energin och resurserna på att hjälpa oss att lösa problemet, istället för att spela ut barn mot förälder. Det hade kostat mindre i ett mänskligt och ekonomiskt perspektiv. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi, föreställa mig att går till såhär i Sverige. De skadar människor, stjälper istället för hjälper.

    SvaraRadera
  3. Tack för svaret! Förstår att du vill vara försiktig i det du skriver.

    Gott att det har hänt bra saker för er, men trist att det skulle ta så lång tid och att det skulle behöva hända så mycket tråkigt! Hoppas att det ändå blir så bra det bara kan bli. Önskar er en riktig god jul!

    SvaraRadera