Barns rättigheter i retorik och praktik, av Lars H Gustafsson

Jag önskar att fler, som har jobbat/jobbar kring socialtjänstens hantering av omhändertagna barn, i verksamheter såsom institutioner och familjehem som anlitas av dem, vågade träda fram och berätta om oegentligheterna som sker. Under denna tid som jag har fått insyn i hur socialtjänst-systemet faktiskt fungerar så kan jag uppgivet konstatera att det är monster inte människor som som verkar dras till dessa yrken, de som inte gillar vad de ser försvinner självmant eller blir bortkollrade. 

"Samtidigt lägger nu regeringen fram ett förslag om att lagfästa rätten att rutinmässigt kroppsvisitera alla barn som är intagna på ungdomshem och att genomsöka deras rum. Utan minsta misstanke om att de bär på eller har gömt undan farliga föremål eller otillåtna droger. Utan krav på att visitationerna ska dokumenteras. Och utan möjlighet för barnen att överklaga besluten om visitering.
Det innebär att ungdomshemmen jämställs med fängelser. Här finns barn från elva år och uppåt. Flertalet är omhändertagna enligt LVU, alltså för att föräldrarna inte kunnat ta hand om dem. Men nu ska de alltså behandlas som vilka brottslingar som helst."

Läs även kommentarerna i Lars H Gustavsson blogg:

 http://larsh.wordpress.com/2012/04/13/barnets-rattigheter-i-retorik-och-praktik/#comments

Share |