Ett rop på hjälp från två kidnappade tvillingsystrar, 14 år gamla.
"Ungefär för ett och ett halvt år sedan så har socialtjänsten kidnappat mig 
och min syster Maria fån skolan och lämnade oss hos familjen Brånäng. Vi fick 
inte ha någon kontakt med mamma och andra familjemedlemmar för att de var rädda 
att mamma hittar oss.  Vi fick ringa till mamma på Skype bara en gång i tjugo 
minuter förra sommaren, men då avbröt de samtalet och vi fick aldrig prata 
färdigt… Det var för djävligt! Vi som inte sett henne på ett år, fick bara prata 
i tjugo minuter!
Inger Brånäng som skulle ta hand om oss gjorde ingenting! Hon har aldrig 
köpt den mat som vi tycker om . På vinter när vi  fick rida så var vi tvungna 
att ta hand om de ponnyn som vi red på. De tvingade oss att jobba i stallet och 
ta hand om hästarna. Jag fick sår på fingrar och sedan infektion, men fick ingen 
hjälp och nu har det blivit värre. Dessutom både jag och Maria har problem med 
fötterna, men Inger ville inte gå med oss till ortopeden och säger till Maria: 
att om hon inte lyssnar på henne så kommer hon att hamna på sjukhuset. Inger 
förbjuder oss att prata ryska (vilket är vårt modersmål) ”Prata Svenska” säger 
hon hela tiden och vi är trötta på henne, men hon säger att det är hon som är 
trött på oss. Nu så har hon sagt att Maria ska åka till en annan  familj för att 
hon har blivit jobbig (hon ska alltså dela på oss ) och jag ska stanna hos 
henne. Vilket helvete!  De tvingar oss att jobba och Inger är hela tiden arg på 
oss. Några dagar sen så var hon jätte arg på Maria. Hon skrek på henne och 
nästan slog stackars Maria som blev jätterädd och ledsen och därför sprang iväg. 
Inger blir arg varje gång när jag skyddar Maria och säger att hon har rätt och 
nu så vet jag inte vad jag ska göra… Hon skriker typ hela tiden på oss om hon 
inte tycker om någonting och vi tror inte riktigt att hon är normal och kan ta 
hand om någon överhuvudtaget om hon inte kan ens sköta sig själv. Vi vet att hon 
har varit med om i en trafik olycka, men hon har ändå ingen rätt att skrika på 
oss!
Både jag och Maria har problem med fötterna. Vi har jätteont att gå och så 
var det hela tiden och Inger ville inte gå till ortopeden och köpa speciella 
skor åt oss. De skorna som vi måste ha kostar alldeles för  mycket, och det är 
därför hon inte vill  köpa dem.
I Stockholm så gick vi på en musik skola där vi lärde oss spela på piano, 
men nu så har vi ingen möjlighet att fortsätta med det för att Inger vill inte 
leta efter musiklärare och vi glömmer allt vi redan kunde.
I skolan var det inte bättre. Vi gick i olika klasser och hur mycket jag 
ens bad Inger att prata med lärarna så brydde hon ändå inte ett dugg. Jag bad 
både lärarna och henne och till och med rektorn men ingenting hjälpte…
Killar mobbade Maria genom att slå och kalla henne för en hora . De slog 
henne, puttade och var väldigt rasistiska och aggressiva mot Maria, och de 
gjorde detta varje gång när jag var borta så jag kunde inte ställa upp för 
henne. En gång när Maria var ensam i korridoren och hämtade böcker, så kom Emil 
och sparkade på skåpsdörren så att Maria fick en ordentlig smäll. Resten av 
dagen var hon liggande i sängen med fruktansvärt huvudvärk. Mig behandlade de 
inte bättre – efter idrotten så kom några killar  från 7y och en av dem kallade 
mig för rysk hora och andra började kasta pinnar och kottar på mig, så när jag 
kom till skolan så hade jag ett enormt stor blåmärke på armen som var jätte 
svullen och till och med blödde! Och även efter detta så brydde  sig 
 fortfarande ingen om detta!
Mamma, vi skrev detta för dig för att du skulle veta sanningen och att vi 
mår fruktansvärt dåligt här. Vi vet inte vad de säger  till dig, men nu vet du i 
alla fall lite vad som pågår här.
Snälla du! Vi orkar inte mer! Om de inte lämnar oss tillbaka till dig så 
skolkar vi härifrån.
Snälla rädda oss!
Dina älskade döttrar Maria och Nelly."
Framtidshälsningar Ove   (Infört på Filosofens blogg i dag den 26 
juni)
http://www.peace.se/blogg/2012/06/hjalp-oss-harifran/
http://www.peace.se/blogg/2012/06/hjalp-oss-harifran/
Share |

2 kommentarer:
Ja, Hermsn Lindqvist är en mycket klok man. Torts att han numera inte gillas av hovet efter namndispyten (Estelle).
Näväl, detta citat är mera än tänkvärt:
"Glöm inte att svenska folket är extremt fegt. Det saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, Få vågar säga vad dom tycker. Detta har gjort att beslut ofta fattas högt över huvudena på folket, eftersom folket inte säger ifrån. Det skulle behövas mycket mer jävlar anamma och riktig finsk sisu"
(Herman Lindqvist 2012)
Jag kan bara instämma, lite mer sisu och jävlar anamma skulle inte skada...
Skicka en kommentar