Det är märkligt att politikern skyller de stora antalet omhändertaganden på det hårdnande klimatet - när det är samhället och myndigheterna själva som har skapat klimatet som råder. Jag mår nästan illa när jag läser artikeln nedan. "Det händer rätt ofta att vi måste gå in och göra någon form av
omhändertagande av barn som vi misstänker far illa, berättar han." Det räcker med att man misstänker och det anser han är okej. "Ett LVU-omhändertagande görs ofta akut." Om allmänheten bara visste hur lätt myndigheterna får igenom ett LVU och ta ett barn. "Det gäller att agera snabbt." De anser att man skall agera snabbt genom att göra ett omedelbart omhändertagande, och sedan kan utredningen dragas ut på 4 månader varefter den förlängs ytterligare. Hur denna långa utredningstids process skadar och söndrar de drabbade individerna har politikerna och tjänstemännen ingen som helst känsla för, sedan så måste de ju rättfärdiga den långa utredningstiden genom att skriva så mycket dynga som möjligt om föräldrarna/föräldern och/eller barnet (beroende på vem eller vilka de utsett till sina offer), det vill säga subjektiva utredningar gärna kryddade med lögner. Man är i princip chanslös, för när detta sedan hamnar i knät på Förvaltningsrätten och senare Kammarrätten så går dessa på alltihop eller så är de faktiskt till och med medaktörer i såpan. Därefter fortsätter tiden att ticka utan relevant stöd och snart är barnet en ( (i värsta scenariet) trasig) vuxen individ. Detta påstår man vara för 'barnens bästa', för mig har de orden kommit att bli ett mantra som socialtjänsten ofta använder men som har förlorat sin betydelse, för orden betyder inte det som den sociala ingenjörskonsten vill påskina. Jag har i dagarna lärt mig ett nytt ord - förtroendekapital - i alla relationer skapar man ett visst mått av förtroendekapital gentemot varandra. Varje gång man ljuger eller gör något annat dumt så sjunker förtroendekapitalet. Men förtroendekapitalet kan också sjunka när man ljuger om någon annan och när den som hör lögnen tror på lögnen om den utpekade personen. Socialsekreterarna är experter på att göra vinklade lögn-utredningar, och varje gång någon tror på lögnen så bryter de ner den personens förtroendekapital, det kostar på och skapar kaos i relationer. Så varje gång socialtjänsten påstår att mitt barn sagt si eller så till mig, och varje gång barnet får höra att jag sagt si eller så, så sjunker förtroendekapitalet mellan oss två och missförståndet är ett faktum - o là là - socialtjänsten har lyckats med sitt uppsåt... Såhär går det till och det är socialentjänstens specialitet... Men det är så många fler relationer än förälder-barn relationen som blir totalskändat på grund av socialsektens idioti. Jag bara undrar, vad är det för fel på dessa tjänstemän och politiker som inte har mer hjärta eller sunt förnuft än så?! Vi har en övertro på att det är vettiga människor som har mandat att ta beslut över andra människors liv, jag kan skriva under på att så är inte fallet, de flesta är direkt olämpliga att ha en sådan position.
"I Östra Göinge har det på senare tid gjorts flera LVU-omhändertagande av barn, alla med någon form av funktionshinder . Det handlar om föräldrar som inte anses kunna ta hand om sina barn. Föräldrar som känner sig djupt kränkta och anser att deras ord har förvanskats. När de trott att de ska få hjälp har deras ord vänts emot dem. Kristianstadsbladet har träffat några av dem och också hört kommunens syn på LVU i allmänhet. Detta är del tre i artikelserien.”Ett LVU-omhändertagande är traumatiskt, men oftast det som är bäst för stunden.”Det anser Anders Bengtsson, (S), som är en av två politiker som ligger i politisk socialjour stora delar av året."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar