måndag 28 januari 2013

debatt.no: Barnevernet det er ulven som tar lammet fra flokken


All den känslomässiga kaos som orsakas av myndighetsövergrepp, sätter igång krafter som normalt aldrig skulle ha satts igång. Vi är komplexa varelser med känslor och med allt vad det innebär, inte robotar... Vuxna som barn slits sönder av myndighetsövergrepp. Ingen människa reagerar normalt i en fullständigt onormal och surrealistisk situation, det är att begära det omöjliga. Man reagerar som ett brottsoffer gör, antingen med ilska eller med att dra sig undan, symtomatiskt reaktion med posttraumatisk stressyndrom är mer regel än undantag. Man hör så många klaga över småsaker och småkrämpor och de bryter ihop för betydligt mindre händelser än det som många socialtjänstoffer har fått utstå. Det finns många föräldrar som skulle kunna vara fantastiska föräldrar om de slapp bli sönderterroriserade och faktiskt utsatta för regelrätt mobbing av myndigheter. Många socialsekreterare tycks tro att deras uppgift är att trycka ner och tillintetgöra föräldrar, och det skapar oro och ohälsa, hade man istället lagt fokus på att hjälpa och lyfta så hade det skapat en lugn och harmonisk situation och kanske till och med ett välbefinnande (uppenbarligen utopi i dagens sociala träsk). Föräldraförmåga är så mycket mer än att vara en viss typ av "lämplig" personlighet.

Det finns dom som inte ens överlever den myndighetsmisshandel de blivit utsatta för, andra blir aldrig sig själva igen... osynliga knivar som skär igenom kropp och själ ger inga synliga skador, men för den sakens skull så gör det inte mindre ont...

Ibland gör någon ett aktivt val att ge upp, därför att socialtjänsten har skapat en ohanterlig situation där barnet blir allt mer alienerat från antingen båda sina föräldrar eller den ena föräldern, och då kan i synnerhet barn, men också ibland föräldrar reagera med att ta avstånd från dem de egentligen älskar. För smärtan att känna sig "avvisad" är så outhärdlig, att man inte står ut att vara i det, utan väljer då hellre att "begrava" (inte på riktigt då som ni förstår) sin förälder eller kanske ibland barnet för att kunna sörja färdigt för att orka gå vidare. Jag säger inte att det alltid går till på det viset, utan det finns ju lika många reaktioner som det finns människor, vi är ju som sagt komplexa varelser. Man kan också bli alienerad genom att en part pratar illa om en annan part och om den som hör skitsnacket tror på det, och då sänks den förtalades förtroendekapital, och alieneringen kommer att bli ett faktum.

"De er når en er uenig med barnvernet at problemerne er verst at det vitnet om en massive systemsvikt når ingen reagera. Og de som reagera blir det ikke lett før, før det er foreldrene som taper oftast trots de har rett mange ganger.
Mange ganger går det mer på prestisje enn fornuft.
Barnvernet i Norge har blivit som Ulven som tar lammet fra flokken."

Läs mer:
http://h-debatt.no/innlegg/barnevernet-det-er-ulven-som-tar-lammet-fra-flokken/

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Barnevernet-svikter-i-40-av-44-kommuner-6780525.html

Share |

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar