Hon är lyckligt lottad som inte blivit av med sina barn, precis som många andra har hon gjort det stora misstaget att tro att man kan vända sig till socialtjänsten och be om hjälp och stöd. Men socialtjänsten VILL INTE hjälpa familjer, hade hon gett socialsekreteraren lillfingret, hade denne tagit hela handen plus andra handen och krossat familjen, sedan hade socialtjänsten skyllt det elände de själva skapat på föräldern...
Läs mer:
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=50415&beid=2331616
Share |
"2006 beviljades jag någon form av typ barnvakt/avlastning då jag ALLTID ensam kört hela racet. Jag skulle få lite egentid som ALLA människor har eller åtminstone har rätt till. Många föräldrar har sina barn varannan vecka och kan vila upp sig och ta hand om det egna livet då.
Jag har inte haft ens några timmar helt för mig själv under veckorna så det var självklart att avlastning skulle behövas. Ingenting har hänt under alla år. Min dotter började skolan i höstas och råkade illa ut direkt av en personal som VÄGRADE arbeta i enlighet med skollagen.
Bergfors med kollega som helt verkar sakna kompetens för jobbet fick i uppdrag före jul att hitta en skola som kunde tillvarata dotterns intressen och eventuella behov av lite extra stöd när det gäller koncentrationen. Kunskapsmässigt har hon nått alla mål och behövde bara lite hjälp, inget konstigt alls i Sverige 2013.
Då säger denna människa till mig när jag sitter dubbelvikt av smärta i hela munnen att man inte lyckats hitta NÅGON form av avlastning fast man haft flera år på sig. Däremot inflikade den tröga kollegan att man kunde skicka iväg MIG, dottern och sonen på ett s k behandlingshem utanför Bromölla (skogen), eller Borås och Kalmar där socialförvaltningen också tydligen har små sektliknande hem för f.d missbrukare. Skulle jag skratta eller gråta? Skämtade de?! Behandlingshem har jag bara sett på tv.
Om jag inte accepterade detta kunde min dotter istället flytta till en helt annan familj. Men hennes skola och skolgång då försökte jag flera gånger inflika. -Vi har inte hittat någon skola som passar sade den 25 åriga kollegan med Bergfors instämmande och som självklart är den som kontrollerar ALLT som sker på familjeenheten i Lund sen många år.
Men ni kan sitta här och föreslå en annan familj dit hon skulle FLYTTA permanent?! Fast ingen person/familj som kan "passa" min dotter några få timmar så att jag kan orka fortsätta kämpa mot maktfullkomliga k---ingar?
Det finna alltså inga avlastningsfamiljer eller personer som vill/kan passa barn några timmar då och då, och de s k familjehemmen har de verkligen specialkompetens att ta hand om mitt/andras barn, och vem har någonsin nämnt eller talat om det här överhuvudtaget?
Nej det hade de ju inte men då skulle jag ju äntligen få "avlastning" dvs inte se mitt barn mer. Snacka om övergrepp.
Mardrömmar från 70-tals filmer där progressiva socialarbetare tog barn från sina hem och fosterhemsplacerade de hos bl a pedofiler dök osökt upp på näthinnan."
Läs mer:
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=50415&beid=2331616
Share |
Modigt berättat! Jag skakades, blev fysiskt-och psykiskt illamående av mammans berättelse.Likheten med vissa knipsluga tjänstemän i Muteborg, som försökte (med dolda strategier)och med (subjektiv) olaglig, bristande kvalitets- utredning/subjektiv bedömning,halvlögner,rena lögner, sopa undan oss (bort från Staden via extern upphandling) och skada/ splittra min familj...likheten mellan dessa lismande tjänstemäns "strategier" är slående. /hälsn. fr. en mamma i Muteborg
SvaraRaderaDessa kommunanställda tjänstemän lyckades med att plåga oss i 3år.Vi kan aldrig glömma detta.
Plågar är precis vad soc gör och tiden tickar under tiden... Jag förstår att ni lyckades att få ihop familjen igen, men du har inte slutat att tänka på vad ni blivit utsatta för och så är det för många som överlevt soc, jag har hört andra vittna om hur de efter att fått hem sina barn eller klarat institutionsutredningar fortfarande långt efter myndighetsövergreppen tvingas till att försöka hantera och leva i efterdyningarna av myndighetsövergreppen. Har man en gång upplevt helvetet så finns det med en resten av livet, jag kommer nog aldrig kunna sluta engagera mig, men man får inte glömma att göra positiva saker som lyfter en, för att inte förtäras av allt det negativa som socialtjänstens hantering kring omhändertaganden av barn och unga omgärdas av. Det är en ond värld, med onda människor. Det finns ingen vettig människa som vill jobba med att söndra människor, det kan bara vara rötäggen som blir kvar.
SvaraRadera