Ekonomiskt utsatta föräldrar utan nätverk riskerar att förlora sina
barn eftersom de inte har resurser att betala jurister och slåss mot
systemet. Att vara fattig eller ha fel ”stamtavla” betyder inte att du
inte är en bra förälder eller att du inte älskar ditt barn, eller att
ditt barn ska tas bort och placeras med främlingar.
Alla föräldrar är kapabla att göra misstag och att göra ett misstag betyder inte dina barn ska avlägsnas från hemmet. Även om hemmet inte är perfekt, så är det i hemmet med föräldrar och syskon som barnet har sin trygghet och det är där ett barn är säkrast och där de vill vara.
Att tvinga föräldrar att gå föräldrautbildningar eller tvinga familjen till utredningshem eller om barnen placeras i jourhem, familjehem (fosterhem) eller institution, så skall föräldrarna samtidigt försöka klara av att sköta sitt jobb, systemet har ingen medkänsla för hur det känns för föräldrarna när de är på jobbet och deras barn är separerade från dem. Många gånger leder traumat till att föräldrar inte klarar av att sköta sitt jobb mer. Detta kan ta månader och år, det ödelägger den känslomässiga relationen mellan barn och föräldrar. Systemet utsätter föräldrarna och barn, så att de börjar må dåligt av situationen, därefter vänder socialtjänsten det dåliga mående som socialtjänsten orsakat dem mot familjemedlemmarna, och använder det som ett argument att fortsätta hålla barnet omhändertaget och varje dag som tickar när barnet är i samhällets vård innebär en vinst institutioner och familjehem och det är en "bonus" om inte barnen återvänder till sina föräldrar. Socialtjänsten arbetar aktivt för att alienera föräldrarna från barnen, reaktionen hos barnen blir att de känner sig övergivna av sina föräldrar och reagerar med att ta avstånd. Lidandet som socialtjänsten orsakar familjen genom att utsätta dem, orsakar krisreaktioner som socialsekreterarna sedan vänder mot dem.
Handläggare och socialarbetare är ofta skyldiga till bedrägeri genom att de undanhåller allt som talar för familjemedlemmarna och förstör bevis. De fabricerar bevis och undanhåller föräldrarna deras rättigheter i onödan.
Privata bolag och konsulenter som kommunerna anlitar växer som svampar ur jorden och de gör sig förmögenheter när det kommer till vårdnadstvister och omhändertaganden av barn, eftersom kommunerna har tagit till vana att använda skattebetalarnas pengar för att balansera sina ständigt växande budgetar. Kommunerna skall i förväg redovisa till staten hur många barn de förväntas omhänderta, om de sedan visar sig att de inte har omhändertagit de antal barn som de förutspått, så blir de återbetalningsskyldiga. Så för varje år behöver de öka antalet omhändertaganden för att upprätthålla balanskontot och vinstmarginalerna, och alltfler barn placeras i onödan.
Socialtjänsten och domstolarna kan alltid gömma sig bakom sekretessen för att skydda sina beslut och hålla medel flytande. Statligt anställda, advokater, domstols utredare, domstolspersonal, och domare. Psykologer och psykiatriker, kuratorer, socialarbetare, terapeuter, fosterföräldrar, adoptivföräldrar, m fl. Alla är ute efter att ha barnen i statligt förvar för att ge anställningstrygghet. Föräldrar inser inte förrän det är försent att socialarbetarna är det kitt som håller ihop de "system" som finansierar domstolen, samt finansierar av domstolen utsedda jurister, plus "systemets" egna anlitade psykiatriker, terapeuter, konsulter, socialtjänstens jurister, m fl.
Många familjehem/HVB-hem/institutioner får idag omkring 3500 kr om dagen per omhändertaget barn (ibland mer). Mellanskillnaden av det medel som kommunen tilldelas av staten och det som går till familjehemmen (fosterhemmen), blir ren vinst för kommunen. Alla uppgifter är offentliga och finns att hitta hos bl a socialstyrelsen.
Finansieringen fortsätter så länge barnet är placerat. När ett barn på grund av sin psykiska hälsa placeras på institution så blir de ofta kraftigt övermedicinerade. Något som ofta sker på slutet av deras placeringar efter deras rundvandring i olika familjehem (fosterhem). Att deras mående är en konsekvens av hur samhället utsatt dem, tycks vara oviktigt. Lidandet som barn och familj har utsatts för under denna tid kan liknas vid tortyr, och traumat är densamma som när någon är krigsskadad.
Allt detta är beställt från den absoluta toppen och socialtjänstens riktlinjer läggs upp av socialstyrelsen. Det är därför offer för myndighetsövergrepp inte får någon hjälp av sina lagstiftare. Lagstiftare och politiker borde tänka på vem det är som finansierar deras lönecheckar.
Det finns inte några ekonomiska resurser och ingen verklig strävan att förena familj och hjälpa till att hålla ihop dem eller ge effektiv vård.
Incitamentet för socialtjänstemän att återlämna barnen, till sina föräldrar snabbt efter att ha tagit dem, har försvunnit! "Det här måste få ett slut!” Alla är i systemet tillsammans samarbetar som en kollektiv mobb utan ansvar med en myndighetsutövning som vapen, och i ett system utan ledare och inga tydliga riktlinjer kommer alltid barnen förlorare. Myndigheter skyddar myndigheter! Hela det socialpolitiska systemet är katastrof!
Socialtjänstlagen följs inte av våra myndigheter, det är en ramlag som de kan tänja på som om det vore gummiband, och eftersom tjänstemannaansvaret är borta och det inte finns någon legitimitet som de kan riskera att förlora så vet de att de sitter säkert. Att de begår myndighetsövergrepp beror på att de KAN göra det, utan att riskera att utsättas för repressalier!
Man pratar om att det är barn från riskmiljöer eller barn som far illa som omhändertas. Men sanningen är de flesta barn hamnar undre betydligt sämre förhållanden när socialtjänsten har haft sin intervention i familjen. Alltför många barn, som jag har kännedom om, har våldtagits och utsatts för risker i familjehem (fosterhem).
Det är ett känt faktum att barn är i mycket större fara i familjehem (fosterhem) än de är i sitt eget hem, även om hemmet inte är perfekt.
Många föräldrar vittnar om att de blir hotade av socialsekreterarna, med att, om de skall få träffa sina barn eller barnbarn, så måste de skilja sig från sin make. Många, känner att de inte har något val, utan känner sig tvingade att separera. Detta är en anti-familjepolitik, och föräldrarna gör allt för att försöka få hem sina barn igen. Men när föräldrarna samarbetar med socialtjänsten, så tolkas deras beteende som om de är skyldiga, när ingenting kunde vara längre från sanningen. I förlängningen så håller de allra flesta relationerna inte för den press som myndighetsmisshandeln orsakar, och separationen är ett faktum.
Ensamstående mödrar och fäder (icke frihetsberövande föräldrar), behandlas ofta som brottslingar utan tillgång att besöka eller ens se sina egna barn och tvingas dessutom att betala underhåll och vårdavgift till det placerade barnet. Om föräldern på grund av det har tvingats flytta till ett mindre boende, så använd det som argument av socialtjänsten att barnet inte kan flytta hem för det inte finns något eget rum till barnet.
Föräldrar kan på grund av en anonym anmälan, få sitt barn omhändertaget av staten och sedan tvingas att ta föräldrautbildning, drogtester och psykologiska utvärderingar mm om de skall få sitt barn tillbaka. Detta kostar för föräldrarna i förlorade inkomster och andra omkostnader som de flesta föräldrar blir tvingade att betala själva. I sin ångest och oro för att få sitt barn gör de vad socialtjänsten ber dem om. I de flesta fall har föräldrarna varit socialtjänsten till lags, ändå får de inte hem sina barn. Så länge barnet inte återlämnas, så finns pengar för myndigheten, för familjehemsföräldrar (fosterhemsföräldrar), och för staten. Omhändertaganden genererar pengar.
Skattepengar används för att hålla detta gigantiska system flytande, men offrens föräldrar, mor- och farföräldrar, vårdnadshavare och särskilt barn, debiteras för systemets tjänster…
Ofta vill mor- eller farföräldrar få vårdnaden om sina barnbarn. Enligt socialtjänstlagen skall man först och främst släktplacera, och de hävdar att anhöriga kontaktas, men det finns många många fall som talar mot det. Mor- och farföräldrar som förlorar sina barnbarn till främlingar har förlorat sitt eget kött och blod. Barnen förlorar sina rötter inte nog att de förlorar kontakten med föräldrarna, de förlorar också kontakten med mor-farföräldrar, och de förlorar kontakten med andra familjemedlemmar, släktingar och vänner.
Fler barn dör i fosterhem än i allmänhet, dessa barn är i riskzonen att drabbas övergrepp, däribland sexuella ofredande än i den allmänna befolkningen. Vad har vi lärt oss av vanvårdsutredningen – ingenting skulle jag vilja säga…
Hur ödelägger socialtjänstens individ- och familjeomsorg kontakten mellan omhändertagna barn och biologiska föräldrar?
Alla som känner barn som bor i familjehem bör veta vad socialtjänstens individ- och familjeomsorg gör för att få kontroll över dem.
Socialtjänsten säger till barnen att deras föräldrar är sjuka, dåliga, tokiga, farliga, etc, och att de har placerat dem i familjehem (fosterhem) för att skydda dem från sina föräldrar. Man inbillar barnen att de har tur som är placerade och att socialtjänsten ger dem bättre vård än de skulle fått hemma. Man säger till barnen att de inte kan ha kontakt med föräldrarna för att de är sjuka eller så hittar socialtjänsten på lögner som de berättar till barnen, så att barnen blir sårade, arga, upprörda och säger att de inte vill ha någon kontakt med sina föräldrar mer. Sedan ser socialtjänsten till att föräldrar får kontaktförbud, föräldern kommer i fängelse om de bryter kontaktförbudet genom att till exempel skicka gåvor och berätta för sina barn att de saknar dem och älskar dem. Socialtjänsten säkerställer också att barn placeras i familjehem (fosterhem) och i ett nätverk som antar en negativ inställning till barnens föräldrar så att barnen påverkas av detta och känner att de borde skämmas över sina föräldrar och ta avstånd från dem. Föräldrar är ständigt hotade och trakasseras av socialtjänsten om de försöker att begära kontakt med sina barn. På så sätt förstör socialtjänsten kontakten mellan de placerade barnen och deras biologiska föräldrar. Socialtjänsten får barnen att tala illa om sina föräldrar och kanske till och med hata dem. Detta kallas för föräldrafientlighetssyndromet. Socialtjänsten skapar ett föräldrafientlighetssyndrom hos många omhändertagna barn, för att ha kontroll över dem, så att de kommer att finna sig i att stanna kvar i familjehemmet och inte avvika.
Vet du någon som bor i ett familjehem (fosterhem) och som inte pratar om sina föräldrar eller talar illa om dem?
Då ska du kontakta föräldrarna själv och ta reda på hur de är. Verkar dessa vara trevliga människor, så du kan lika gärna försöka visa detta för att främja barnet du känner och hjälpa till med att denne får kontakt med sina föräldrar igen. För en sak är jag helt säker på, och det är att både vi som föräldrar och barnen lider svårt av att socialtjänsten förstör kontakten mellan barn och föräldrar på detta sätt. De flesta föräldrar älskar sina barn och de flesta är vanliga människor som inte har gjort sina barn någon skada, men barnen har tagits ifrån dem av politiska eller ekonomiska skäl. Mycket få barn som bor i familjehem har, sjuka, dåliga, tokiga, farliga föräldrar eller föräldrar med allvarliga missbruksproblem. Detta är bara något som socialtjänsten och media försöker övertyga folk. Socialtjänstens metoder att förstöra kontakten är så falsk och så grym, att du inte tror det förrän du själv har upplevt det ...
REKOMMENDATIONER:
1. Det är hög tid att kräva en oberoende granskning av alla statliga individ- och familjeomsorger inom socialtjänsten och för utfrågning om socialtjänsten runt om i landet.
2. Aktivera omedelbar förändring. Varje dag som innebär att fler familjer och barn är föremål för som gisslan hos socialtjänsten och får deras liv förstörda.
3. Avskaffa de privata och statliga ekonomiska incitament som har gjort socialtjänsten till ett företag där det blivit lönande att separera familjer.
4. Lyssna på föräldrar och låt dem mandat att få uttala sig i tal och skrift.
5. Om barnen behöver flyttas permanent, sök då att placera barnet först och främst bland familjemedlemmar och egna släktingar.
6. Ta bort den motsatta bevisbördan. Det är socialtjänsten som skall kunna bevisa att föräldrarna är olämpliga, inte tvärt om. Det skall vara transparens i domstolen. Ta bort sekretessen. Ge press och familjemedlemmar tillträde till processen. Ge föräldrarna mandat att tala för och vara en del av sina barns framtid.
7. Det skall vara synnerligen allvarliga skäl att få göra ett akut omhändertagande av barn, inte som idag, endast namnteckning från socialnämnden som godkänner ett akut omhändertagande.
8. Upprätthålla lagarna när en tjänsteman tillverkar eller presenterar falska bevis. Om en förälder hävdar bedrägeri, skall man hålla en förhandling med rätten där all bevisning görs tillgänglig för föräldrarna. Återinföra tjänstemannaansvaret samt legitimering av socialtjänstemän.
9. Sist men inte minst, ta bort LVU – Lagen om vård av unga – och fokusera på frivilliga insatser. Det som idag kallas frivilliga insatser under SoL, är ”frivilliga” under hot att annars bli LVU.
SLUTKOMMENTARER
Sedan jag själv hamnade i denna faktiskt surrealistiska världs, har jag mött så många utmattade familjer och skräckslagna barn. Det är för mig obegripligt att man kan vända ryggen åt detta lidande och dessa förtvivlade och nedslagna individer. Man slår på dem som redan ligger ner och belastar de mest oskyldiga än mer. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har blivit vuxencentrerad verksamhet som skadar barn mer än gör nytta. Inte längre är systemet utformat utifrån vad barnet behöver eller var barnet vill vara eller med vem, eller vad är egentligen bäst för hela familjen. Det är någon vuxen eller byråkrat som fattar beslut, baserat ofta på bara hörsägen, utan att någonsin ha hört en familjemedlem, eller bara det som är bekvämt, lönsamt, eller mindre besvärande för socialarbetaren.
Jag har bevittnat en sådan orättvisa och hur systemet skadat så många familjer att jag inte är säker på om jag ens tror på att en reform av systemet är möjligt! Systemet är inte att lita på. Det tjänar inte folket. Det utplånar familjer och barn bara för att den har befogenhet att göra det.
Barn förtjänar bättre. Familjer förtjänar bättre. Det är dags för stat och kommun att dra tillbaka allt och GRATIS återställa den skada socialtjänsten har orsakat våra barn och familjer!
Share |
Alla föräldrar är kapabla att göra misstag och att göra ett misstag betyder inte dina barn ska avlägsnas från hemmet. Även om hemmet inte är perfekt, så är det i hemmet med föräldrar och syskon som barnet har sin trygghet och det är där ett barn är säkrast och där de vill vara.
Att tvinga föräldrar att gå föräldrautbildningar eller tvinga familjen till utredningshem eller om barnen placeras i jourhem, familjehem (fosterhem) eller institution, så skall föräldrarna samtidigt försöka klara av att sköta sitt jobb, systemet har ingen medkänsla för hur det känns för föräldrarna när de är på jobbet och deras barn är separerade från dem. Många gånger leder traumat till att föräldrar inte klarar av att sköta sitt jobb mer. Detta kan ta månader och år, det ödelägger den känslomässiga relationen mellan barn och föräldrar. Systemet utsätter föräldrarna och barn, så att de börjar må dåligt av situationen, därefter vänder socialtjänsten det dåliga mående som socialtjänsten orsakat dem mot familjemedlemmarna, och använder det som ett argument att fortsätta hålla barnet omhändertaget och varje dag som tickar när barnet är i samhällets vård innebär en vinst institutioner och familjehem och det är en "bonus" om inte barnen återvänder till sina föräldrar. Socialtjänsten arbetar aktivt för att alienera föräldrarna från barnen, reaktionen hos barnen blir att de känner sig övergivna av sina föräldrar och reagerar med att ta avstånd. Lidandet som socialtjänsten orsakar familjen genom att utsätta dem, orsakar krisreaktioner som socialsekreterarna sedan vänder mot dem.
Handläggare och socialarbetare är ofta skyldiga till bedrägeri genom att de undanhåller allt som talar för familjemedlemmarna och förstör bevis. De fabricerar bevis och undanhåller föräldrarna deras rättigheter i onödan.
Privata bolag och konsulenter som kommunerna anlitar växer som svampar ur jorden och de gör sig förmögenheter när det kommer till vårdnadstvister och omhändertaganden av barn, eftersom kommunerna har tagit till vana att använda skattebetalarnas pengar för att balansera sina ständigt växande budgetar. Kommunerna skall i förväg redovisa till staten hur många barn de förväntas omhänderta, om de sedan visar sig att de inte har omhändertagit de antal barn som de förutspått, så blir de återbetalningsskyldiga. Så för varje år behöver de öka antalet omhändertaganden för att upprätthålla balanskontot och vinstmarginalerna, och alltfler barn placeras i onödan.
Socialtjänsten och domstolarna kan alltid gömma sig bakom sekretessen för att skydda sina beslut och hålla medel flytande. Statligt anställda, advokater, domstols utredare, domstolspersonal, och domare. Psykologer och psykiatriker, kuratorer, socialarbetare, terapeuter, fosterföräldrar, adoptivföräldrar, m fl. Alla är ute efter att ha barnen i statligt förvar för att ge anställningstrygghet. Föräldrar inser inte förrän det är försent att socialarbetarna är det kitt som håller ihop de "system" som finansierar domstolen, samt finansierar av domstolen utsedda jurister, plus "systemets" egna anlitade psykiatriker, terapeuter, konsulter, socialtjänstens jurister, m fl.
Många familjehem/HVB-hem/institutioner får idag omkring 3500 kr om dagen per omhändertaget barn (ibland mer). Mellanskillnaden av det medel som kommunen tilldelas av staten och det som går till familjehemmen (fosterhemmen), blir ren vinst för kommunen. Alla uppgifter är offentliga och finns att hitta hos bl a socialstyrelsen.
Finansieringen fortsätter så länge barnet är placerat. När ett barn på grund av sin psykiska hälsa placeras på institution så blir de ofta kraftigt övermedicinerade. Något som ofta sker på slutet av deras placeringar efter deras rundvandring i olika familjehem (fosterhem). Att deras mående är en konsekvens av hur samhället utsatt dem, tycks vara oviktigt. Lidandet som barn och familj har utsatts för under denna tid kan liknas vid tortyr, och traumat är densamma som när någon är krigsskadad.
Allt detta är beställt från den absoluta toppen och socialtjänstens riktlinjer läggs upp av socialstyrelsen. Det är därför offer för myndighetsövergrepp inte får någon hjälp av sina lagstiftare. Lagstiftare och politiker borde tänka på vem det är som finansierar deras lönecheckar.
Det finns inte några ekonomiska resurser och ingen verklig strävan att förena familj och hjälpa till att hålla ihop dem eller ge effektiv vård.
Incitamentet för socialtjänstemän att återlämna barnen, till sina föräldrar snabbt efter att ha tagit dem, har försvunnit! "Det här måste få ett slut!” Alla är i systemet tillsammans samarbetar som en kollektiv mobb utan ansvar med en myndighetsutövning som vapen, och i ett system utan ledare och inga tydliga riktlinjer kommer alltid barnen förlorare. Myndigheter skyddar myndigheter! Hela det socialpolitiska systemet är katastrof!
Socialtjänstlagen följs inte av våra myndigheter, det är en ramlag som de kan tänja på som om det vore gummiband, och eftersom tjänstemannaansvaret är borta och det inte finns någon legitimitet som de kan riskera att förlora så vet de att de sitter säkert. Att de begår myndighetsövergrepp beror på att de KAN göra det, utan att riskera att utsättas för repressalier!
Man pratar om att det är barn från riskmiljöer eller barn som far illa som omhändertas. Men sanningen är de flesta barn hamnar undre betydligt sämre förhållanden när socialtjänsten har haft sin intervention i familjen. Alltför många barn, som jag har kännedom om, har våldtagits och utsatts för risker i familjehem (fosterhem).
Det är ett känt faktum att barn är i mycket större fara i familjehem (fosterhem) än de är i sitt eget hem, även om hemmet inte är perfekt.
Många föräldrar vittnar om att de blir hotade av socialsekreterarna, med att, om de skall få träffa sina barn eller barnbarn, så måste de skilja sig från sin make. Många, känner att de inte har något val, utan känner sig tvingade att separera. Detta är en anti-familjepolitik, och föräldrarna gör allt för att försöka få hem sina barn igen. Men när föräldrarna samarbetar med socialtjänsten, så tolkas deras beteende som om de är skyldiga, när ingenting kunde vara längre från sanningen. I förlängningen så håller de allra flesta relationerna inte för den press som myndighetsmisshandeln orsakar, och separationen är ett faktum.
Ensamstående mödrar och fäder (icke frihetsberövande föräldrar), behandlas ofta som brottslingar utan tillgång att besöka eller ens se sina egna barn och tvingas dessutom att betala underhåll och vårdavgift till det placerade barnet. Om föräldern på grund av det har tvingats flytta till ett mindre boende, så använd det som argument av socialtjänsten att barnet inte kan flytta hem för det inte finns något eget rum till barnet.
Föräldrar kan på grund av en anonym anmälan, få sitt barn omhändertaget av staten och sedan tvingas att ta föräldrautbildning, drogtester och psykologiska utvärderingar mm om de skall få sitt barn tillbaka. Detta kostar för föräldrarna i förlorade inkomster och andra omkostnader som de flesta föräldrar blir tvingade att betala själva. I sin ångest och oro för att få sitt barn gör de vad socialtjänsten ber dem om. I de flesta fall har föräldrarna varit socialtjänsten till lags, ändå får de inte hem sina barn. Så länge barnet inte återlämnas, så finns pengar för myndigheten, för familjehemsföräldrar (fosterhemsföräldrar), och för staten. Omhändertaganden genererar pengar.
Skattepengar används för att hålla detta gigantiska system flytande, men offrens föräldrar, mor- och farföräldrar, vårdnadshavare och särskilt barn, debiteras för systemets tjänster…
Ofta vill mor- eller farföräldrar få vårdnaden om sina barnbarn. Enligt socialtjänstlagen skall man först och främst släktplacera, och de hävdar att anhöriga kontaktas, men det finns många många fall som talar mot det. Mor- och farföräldrar som förlorar sina barnbarn till främlingar har förlorat sitt eget kött och blod. Barnen förlorar sina rötter inte nog att de förlorar kontakten med föräldrarna, de förlorar också kontakten med mor-farföräldrar, och de förlorar kontakten med andra familjemedlemmar, släktingar och vänner.
Fler barn dör i fosterhem än i allmänhet, dessa barn är i riskzonen att drabbas övergrepp, däribland sexuella ofredande än i den allmänna befolkningen. Vad har vi lärt oss av vanvårdsutredningen – ingenting skulle jag vilja säga…
Hur ödelägger socialtjänstens individ- och familjeomsorg kontakten mellan omhändertagna barn och biologiska föräldrar?
Alla som känner barn som bor i familjehem bör veta vad socialtjänstens individ- och familjeomsorg gör för att få kontroll över dem.
Socialtjänsten säger till barnen att deras föräldrar är sjuka, dåliga, tokiga, farliga, etc, och att de har placerat dem i familjehem (fosterhem) för att skydda dem från sina föräldrar. Man inbillar barnen att de har tur som är placerade och att socialtjänsten ger dem bättre vård än de skulle fått hemma. Man säger till barnen att de inte kan ha kontakt med föräldrarna för att de är sjuka eller så hittar socialtjänsten på lögner som de berättar till barnen, så att barnen blir sårade, arga, upprörda och säger att de inte vill ha någon kontakt med sina föräldrar mer. Sedan ser socialtjänsten till att föräldrar får kontaktförbud, föräldern kommer i fängelse om de bryter kontaktförbudet genom att till exempel skicka gåvor och berätta för sina barn att de saknar dem och älskar dem. Socialtjänsten säkerställer också att barn placeras i familjehem (fosterhem) och i ett nätverk som antar en negativ inställning till barnens föräldrar så att barnen påverkas av detta och känner att de borde skämmas över sina föräldrar och ta avstånd från dem. Föräldrar är ständigt hotade och trakasseras av socialtjänsten om de försöker att begära kontakt med sina barn. På så sätt förstör socialtjänsten kontakten mellan de placerade barnen och deras biologiska föräldrar. Socialtjänsten får barnen att tala illa om sina föräldrar och kanske till och med hata dem. Detta kallas för föräldrafientlighetssyndromet. Socialtjänsten skapar ett föräldrafientlighetssyndrom hos många omhändertagna barn, för att ha kontroll över dem, så att de kommer att finna sig i att stanna kvar i familjehemmet och inte avvika.
Vet du någon som bor i ett familjehem (fosterhem) och som inte pratar om sina föräldrar eller talar illa om dem?
Då ska du kontakta föräldrarna själv och ta reda på hur de är. Verkar dessa vara trevliga människor, så du kan lika gärna försöka visa detta för att främja barnet du känner och hjälpa till med att denne får kontakt med sina föräldrar igen. För en sak är jag helt säker på, och det är att både vi som föräldrar och barnen lider svårt av att socialtjänsten förstör kontakten mellan barn och föräldrar på detta sätt. De flesta föräldrar älskar sina barn och de flesta är vanliga människor som inte har gjort sina barn någon skada, men barnen har tagits ifrån dem av politiska eller ekonomiska skäl. Mycket få barn som bor i familjehem har, sjuka, dåliga, tokiga, farliga föräldrar eller föräldrar med allvarliga missbruksproblem. Detta är bara något som socialtjänsten och media försöker övertyga folk. Socialtjänstens metoder att förstöra kontakten är så falsk och så grym, att du inte tror det förrän du själv har upplevt det ...
REKOMMENDATIONER:
1. Det är hög tid att kräva en oberoende granskning av alla statliga individ- och familjeomsorger inom socialtjänsten och för utfrågning om socialtjänsten runt om i landet.
2. Aktivera omedelbar förändring. Varje dag som innebär att fler familjer och barn är föremål för som gisslan hos socialtjänsten och får deras liv förstörda.
3. Avskaffa de privata och statliga ekonomiska incitament som har gjort socialtjänsten till ett företag där det blivit lönande att separera familjer.
4. Lyssna på föräldrar och låt dem mandat att få uttala sig i tal och skrift.
5. Om barnen behöver flyttas permanent, sök då att placera barnet först och främst bland familjemedlemmar och egna släktingar.
6. Ta bort den motsatta bevisbördan. Det är socialtjänsten som skall kunna bevisa att föräldrarna är olämpliga, inte tvärt om. Det skall vara transparens i domstolen. Ta bort sekretessen. Ge press och familjemedlemmar tillträde till processen. Ge föräldrarna mandat att tala för och vara en del av sina barns framtid.
7. Det skall vara synnerligen allvarliga skäl att få göra ett akut omhändertagande av barn, inte som idag, endast namnteckning från socialnämnden som godkänner ett akut omhändertagande.
8. Upprätthålla lagarna när en tjänsteman tillverkar eller presenterar falska bevis. Om en förälder hävdar bedrägeri, skall man hålla en förhandling med rätten där all bevisning görs tillgänglig för föräldrarna. Återinföra tjänstemannaansvaret samt legitimering av socialtjänstemän.
9. Sist men inte minst, ta bort LVU – Lagen om vård av unga – och fokusera på frivilliga insatser. Det som idag kallas frivilliga insatser under SoL, är ”frivilliga” under hot att annars bli LVU.
SLUTKOMMENTARER
Sedan jag själv hamnade i denna faktiskt surrealistiska världs, har jag mött så många utmattade familjer och skräckslagna barn. Det är för mig obegripligt att man kan vända ryggen åt detta lidande och dessa förtvivlade och nedslagna individer. Man slår på dem som redan ligger ner och belastar de mest oskyldiga än mer. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har blivit vuxencentrerad verksamhet som skadar barn mer än gör nytta. Inte längre är systemet utformat utifrån vad barnet behöver eller var barnet vill vara eller med vem, eller vad är egentligen bäst för hela familjen. Det är någon vuxen eller byråkrat som fattar beslut, baserat ofta på bara hörsägen, utan att någonsin ha hört en familjemedlem, eller bara det som är bekvämt, lönsamt, eller mindre besvärande för socialarbetaren.
Jag har bevittnat en sådan orättvisa och hur systemet skadat så många familjer att jag inte är säker på om jag ens tror på att en reform av systemet är möjligt! Systemet är inte att lita på. Det tjänar inte folket. Det utplånar familjer och barn bara för att den har befogenhet att göra det.
Barn förtjänar bättre. Familjer förtjänar bättre. Det är dags för stat och kommun att dra tillbaka allt och GRATIS återställa den skada socialtjänsten har orsakat våra barn och familjer!
Share |
Om du vill förändring i samhällets politisk utformning bl.annat med hjälpen av socialisternas socialtjänster, då du måste sluta rösta på S,V,MP och hela röda paketet, där Alliansen ingår numera med. KD har familjevänligare politik ,men få medborgare röstar på KD. Svenska folket väljer att bibehålla socialtjänster som jobbar enligt feministiska- kommunistiska riktlinjer och det ska inte ändras,sålänge de där kommunistiska politikerna är i makten.
SvaraRadera