FALSK TILLVITELSE

Jag har inte riktigt haft lust att skriva om Marks socialförvaltning den sista tiden, inte för att det inte finns något att skriva om utan snarare tvärt om. Det är ingen ände på galenskaperna, de behandlar mig som om jag är den värsta brottslingen, vilket jag naturligtvis inte är. De har bestämt sig för att akut LVU:a min dotter, trots att hon redan är på ett jourhem. Jag har begärt företräde inför nämnden och blivit nekad ett par gånger, så jag skrev till ordförande P-O Hermansson och ansåg att han inte ensam kan ta ett sådant beslut utan att ha rådgjort med övriga i nämnden, så på en fredag fick jag ett mailsvar från honom där han försöker ge en märklig förklaring och samma mail säger han att jag naturligtvis ska få föra min talan när och om ärendet kommer upp i nämnden, samma fredag får handläggare för sig att göra ett akut LVU på min dotter, trots att det dagen innan hade varit ett utskottsmöte och där hade vårt ärende inte ens nämnts. Akut LVU på vilka grunder då?! De är helt otroliga... Handläggningstiden har överskridits med råge och man får inte hålla någon jourhemplacerad mer än en begränsad tid.

Till förvaltningsdomstolen avger Katarina Stål falsk tillvitelse, hon påstår en mängd osanna fakta till dem i sin beskrivning av ärendet. Inget förvånar mig längre, de är kapabla till precis vad som helst. T.ex. så påstår de att min dotter bott hos sin pojkvän i 3 månader när utredningen inleddes, vilket inte stämmer, hon hade bott hos pojkvännen 7 dagar när utredningen inleddes, de påstår upprepade gånger att jag är psykiskt instabil, de finns inga grunder till det påståendet, jag är psykiskt frisk och stark med en naturlig krisreaktion på grund av socialförvaltningens övergrepp. De påstår att jag tackat nej till alla deras föreslagna insatser, lögn åter igen, för det första har de inte föreslagit några insatser, trots att jag upprepade gånger under flera månaders tid krävt att vi ska få en legitimerad familjeterapeut, vilket de inte har varit tillmötesgående med, vad det erbjudit efter långt om länge när jag tjatat om detta i månader var konsulterande socialpedagog från Borås, men istället föreslog jag legitimerade familjeterapeuter från Göteborg, dels så hade det fungerat bättre rent praktiskt eftersom jag jobbar i Göteborg och min dotter bor inte långt utanför Göteborg, men också viktigt att vi får kvalificerad och professionell hjälp, särskilt med tanke på att mitt förtroende för socialförvaltningen nått botten. De har aldrig gjort något hembesök, de har inte gjort upp någon umgängesplan förrän på slutet efter att jag upprepade gånger klagat på att de inte gjort det, men det blev pannkaka av det också för att vi inte fått tillfälle att få prata ut. De påstår att jag och min dotter haft tre gemensamma samtal, men vi har inte haft ett enda gemensamt samtal och såhär håller det på, jag har fullt upp med att bemöta deras lögner istället för att de gör hederliga utredningar så att man kan lägga energin på annat mer konstruktivt.

Hade vi fått hjälp omgående så hade vår konflikt säkerligen varit avklarad på max ett par veckor, nu har det dragits ut till 6 månader med nya problem som uppstår under tiden och vi glider ifrån varandra allt mer. De sekretessbelägger journalanteckningarna, mao de vägrar lämna ut material till mig. Hela tiden kämpar de mot mig och drar sig inte för att ljuga om i princip allt, istället för att underlätta och hitta lösningar. Om det ska vara såhär så borde man se över om inte socialförvaltningen i sin nuvarande form bör förändras. Till och med en lekman förstår att detta är galet, men inte förvaltningen med dess personal, märkligt, man undrar vad det är för krafter som får verka inom socialen.

Det lutar sig mot att de gör detta för barnen, men det gör ju raka motsatsen, det finns inget barn- eller familjeperspektiv i deras agerande. Många tror nog att socialen gör det som är rätt och för barnens bästa, det trodde jag också innan jag hamnade i deras klor, men jag har nu fått se en mycket mörk sida av Marks kommun i Sverige, tyvärr. Jag trodde att socialen fanns där för gemene man och att man skulle kunna be om hjälp och få ett adekvat stöd beroende på händelsens art, men här kan de sätta in hela artilleriet för smärre situationer, likaväl som barn och familjer inte får den hjälp de har rätt till. Det är upp och nervända världen. Dessutom kan socialen få hitta på precis vad som helst om sina klienter utan bevis och sedan är det upp till den drabbade att bevisa att socialen ljuger eller kommer med felaktiga fakta, fast det borde vara precis tvärt om.

Share |