Fokus: De borde gjort mer

Största problemet är att det är ett lotteri hur man kommer att bli behandlad av socialtjänstens familje- och individomsorg. I det flesta fall är det en nitlott man får, oftast omhändertar de barn och unga på helt grundlösa skäl eller inte alls, men gemensamt för dessa är att man inte får någon adekvat hjälp utan enbart stjälp. Hur kan man lita på att statistiken som kommer regeringen tillhanda stämmer, när det är en självklarhet att man inom socialtjänstens administration kan och får ljuga, alla inom organisationen socialtjänst vet att det är så, tjänstemännen är varandras bundsförvanter och låtsas inte om oegentligheterna... sedan är snöbollseffekten igång... Att ett barns hela framtid får stå på spel på grund av enskilda handläggares beslut är skrämmande. När föräldrar reagerar och agerar mot oegentligheterna, så dras snaran åt allt mer och man påstår i 'bästa fall' att föräldern är psykiskt instabil men drar sig inte heller för att använda sig av mycket värre lögner än så. Socialtjänsten har många hantlangare som har kommit på att det är lönsamt att bli vän med socialtjänsten och leverera det de har beställt, för då finns socialtjänsten snart på plats och önskar fler tjänster av dem. Finns det pengar att tjäna så flockas gamarna runt sitt offer. Tänk om omvärlden kände till hur vidrigt det faktiskt går till kring omhändertaganden av barn, sekretessen som skyddar myndigheten, inte den drabbade, och rättsosäkerheten är ett faktum. En annan förändring som borde ske är att man inte skall ge familjehemmen mer än vad som motsvarar ett underhåll eller socialtjänstens norm för mat och kläder, då skulle snart många oseriösa familjehem försvinna och de mer seriösa som vill göra en samhällsinsats med hjärtat på plats skulle bli kvar. Man borde bara få omhänderta barn eller unga enligt LVU om det finns en dom på att ett allvarligt brott har begåtts, inte annars... Finns det ingen dom, så skall frivilliga insatser erbjudas och jobbas fram i samarbete med föräldrarna!

"Även om insikten om barns behov har ökat finns det fortfarande omfattande kritik mot samhällets hantering av utsatta barn. I Barnskyddsutredningen framhålls stora geografiska skillnader och variationer mellan kommunerna, brister i handläggning, oklart ansvarstagande, dålig delaktighet för de enskilda, bristande kompetens hos dem som hanterar ärendena och alltför undermålig uppföljning av de insatser som görs.
Förra hösten studerade socionomen Harald Gegner vid Kommunförbundet Skåne hur tre skånska kommuner arbetade med barnavårdsärenden. Hans slutsats var att snarlika fall behandlades väldigt olika beroende på var barnet bodde. Toleransnivåerna skiljde sig markant mellan kommunerna och besluten om samhällets insatser hängde på enskilda tjänstemäns magkänsla och godtycke.
– Det betyder att det inte finns någon rättssäkerhet för de här barnen, säger Eva Waltré vid Bris.
Socialsekreterarnas utbildning har kritiserats för att ha för svag anknytning till beprövad forskning och för att inte ge kunskap i att värdera problem, göra diagnoser och kunskap om vilka metoder som ska användas. Kritiken har också riktats mot vaga definitioner av nyckelbegrepp som »barn som riskerar att fara illa« – en formulering som uppenbarligen tolkas olika av handläggarna ute i landet.
Det kanske mest problematiska är osäkerheten om vilka metoder som verkligen fungerar när samhället väl ingriper."

Läs mer:
http://www.fokus.se/2009/11/de-borde-gjort-mer/

Share |