SOCIALINSPEKTION

Det finns idag ingen myndighet som har lagstöd för att gå in och inspektera hela socialförvaltningens verksamhet. Det som behövs införas är en socialinspektion, motsvarande skolinspektionen. En socialinspektion som skall har rätt att gå in och utvärdera och inspektera med full insyn i socialnämndens totala verksamhet.

Socialstyrelser har numera tillsynsansvar därmed har vi ett systemfel med oförenliga funktioner, de utformar regler, råd och anvisningar för soc, dom utvärderar hur det fungerar i praktiken, de utvecklar/utforskar nya metoder, de försöker utveckla evidensbaserade metoder för socialt arbete, men det är bara i sin linda.

En annan oförenlig funktion är utövandet av tillsyn, utöver denna verksamhet som socialstyrelsen både reglerar, utvecklar och utvärderar. Det finns inga korrektionsmöjligheter i ett sådant system, och detta är definitivt inte förenligt med ett demokratiskt samhälle. Med andra ord, de kontrollerar sin egen verksamhet.

Varken socialstyrelsen eller JK kan gå in och utvärdera utredningar, därmed har socialförvaltningen möjligheten att fabulera ihop utredningar precis hur som helst. Det heter fint att: "Socialstyrelsen, JO och JK inte kan ta ställning till andra myndigheter i sak." Detta är alltså rena High Chaparal och Vilda Västern, det finns alltså inga korrektionsmöjligheter på något vis.

Share |

MAKTMISSBRUK UNDER MYNDIGHETERNAS VINGAR ur ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv

Om någon skulle komma och fråga mig om råd om att de vill vända sig till socialförvaltningen i Mark för att få stöd angående något problem med deras ungdom/barn eller en familjemedlems ungdom/barn har, så skulle jag stark avråda dem. För risken är alltför stor att man kommer att hamna i ett träsk man inte ens innan visste om att det fanns.

Det är livsavgörande beslut socialförvaltningen gör över enskilda familjers liv. En utredning skall vara konstruktiv och inte destruktiv. Den ska bygga på rättssäkerhet. Inte på makt och interna konflikter. Detta klarar inte Marks socialförvaltning leva upp till, utan de krossar familjer och framför allt barn och ungdomar. De har helt enkelt inte förmågan att se sina ärenden ur ett barn- och familjeperspektiv.

Majoriteten av mina arbetskollegor, inklusive chefer har barn. Jag brukar igenkännande sitta och lyssna till deras diskussioner om problem som uppstår när det finns barn och ungdomar i familjen, om konflikter med barnen och tonåringar, om uppfostringsproblematik och så vidare, och då slås jag av, att tänk om soc hade fått lyssna på deras samtal, då hade de genast omhändertagit deras barn. Arbetskollegorna är etablerade och välutbildade personer och dom älskar givetvis sina barn och anser nog att de gör sitt allra bästa för sina barn.

Men jag skulle vilja be er tänka er in i att, någon av dessa av en märklig anledning skulle komma i kontakt med soc, de kanske till och med själva väljer att ta kontakt med soc, t ex på grund av att ungdomen/barnet har kommit att hamna i ett umgänge som har ett dåligt inflytande på dem.

Antag att soc sätter igång en utredning av familjen, redan här är familjen i oerhörd stressade på grund av en besvärlig situation, soc väljer att omhändertaga barnet och placera det på ett familjehem eller institution. Nu ökas stressen på ytterligare i familjen. Föräldrarna börjar få svårt att koncentrera sig på sitt jobb, en av dem eller båda blir kanske till och med sjukskrivna. Utredningen drar ut på tiden, för soc har ju rätt att ta 4 månader i anspråk för att göra en utredning, för varje dag som tickar mår familjen allt sämre, stressen blir outhärdlig. Vad känner då inte barnet?!

Utredningen läggs fram, familjen blir upprörd, för de känner inte igen sig i det som framförs i utredningen, socialförvaltningen vill få föräldrarna att framstå som om det är dem som är skyldiga till barnets problematik, soc skriver icke objektiva och osakliga argument i utredningen och dessutom en massa tyckande och tänkande, hur föräldrarna än försöker vända ut och in på sig själva, så vänder socialförvaltningen det till något negativt om familjen. Föräldrarna markerar att det de själva och familjen utsätts för, inte är okej. Allt som skulle tala till familjens fördel bortser man ifrån.

De 4 månaderna har gått, nu måste soc agera, de gör ett akut omhändertagande, baserat på lögner för att få igenom det. Nu börjar en annan kampanj, att övertyga alla andra att det socialförvaltningen visst gör är rätt, nu börjar det som var tänjande på sanningen att utvecklas till rena lögner som smygs in i utredningsmaterialet. Familjen tvingas att gå ner i arbetstid för att ha tiden till att kunna bemöta lögnerna. Socialförvaltningen lägger till fler personal att jobba med ärendet på heltid och börja massproducera lögner och förvanskningar, de triggar varandra och en sektliknande situation uppstår. Föräldrarna får ingen tid för återhämtning utan all deras fritid går åt till att försöka bemöta galenskaperna. Barnet/ungdomen alieneras allt mer från sina föräldrar, de hamnar i en beroendeställning till soc samt familjehem eller instution, de matas med felaktig information och får helt felaktiga signaler.

Om man inte redan här är ensamstående förälder, så kan det allra värsta scenariot börja, stressen tar ut på förhållandet, de separerar, socialförvaltningen har lyckats dra ner familjen i det träsk som föräldrarna ville undvika. Familjen går i krasch, ekonomin raseras, barnen trasas sönder totalt. Allting har blivit tusen gånger värre än det var innan de tog kontakt med socialförvaltningen. Detta är inget ovanligt scenario inom Marks kommuns socialförvaltning, utan det är mer regel än undantag att det går till såhär. Familjer utsätts för grymma kränkningar av denna myndighet, det är ett myndighetsövergrepp som man kan likna vid psykisk tortyr.

Frågan jag ställer till er nu, anser ni att detta är ett barn- och familjeperspektiv?

Share |

MARKS SOCIALFÖRVALTNINGS FALL

Hermansson och Lomander borde avgå, dessa politiker är fullständigt hänsynslösa och tycker att det är okej att plåga vanliga familjer på lösa grunder. De finns i toppskiktet av socialnämnden, jag anser inte att de är varken särskilt smarta eller att de har sunt förnuft. Den omskrivna familjen har fått lida oerhört på grund av den bristande kompetens som finns inom förvaltningen, men denna familj är bara skrapet på ytan, det finns många fler familjer som har fått lida oerhört efter att de av olika anledningar har kommit i kontakt med Marks socialförvaltning, tyvärr så går det ju inte att lagstadga om sunt förnuft och om det är något som saknas vid socialförvaltningen i Mark så är det just det. Nu har ju även missbruk av Marks socialförvaltningens finanserna kommit som ett brev på posten, det är ju facit på hur socialförvaltningen och dess nämnd inte kan sköta den samma, siffrorna ljuger ju inte.

http://www.bt.se/nyheter/mark/skarp-kritik-mot-politiker-efter-att-omhandertagna-fatt-atervanda(2914211).gm

Ur dagens Borås Tidning

 

Share |

HAR STOREBROR BORÅS TAGIT LÄRDOM AV LILLEBROR MARK

Har Borås kommun tagit lärdom av sin förljugna granne Marks kommun, man får hoppas det. Det som sker i Sverige idag och framför allt inom Marks kommun är en skrämmande utveckling. Där man omhändertager barn på lösa grunder och sedan utför icke tillförlitliga utredningar, som bara krossar familjer och deras grundplåt för trygghet, samt alienerar barn från deras föräldrar, det borde vara precis tvärt om, dvs att man först gör en utredning innan man omhändertager något barn och ser främst till att hjälpa och stötta familjen efter adekvat behov på hemmaplan. Att omhänderta barn/ungdom är ett allvarligt ingrepp i ett barns och en familjs liv, det skall bara göras i extrem fall. Om det blir nödvändigt att göra en placering, skall en släktplacering göras, en fosterhems- eller instutionsplacering skall enbart göras om inga släktingar finns att tillgå, men såhär fungerar det inte idag, utan man gör släktplaceringar i undantagsfall, trots att det står det rakt motsatta i socialtjänstlagen. Om man gör ett sådant allvarligt ingrepp på lösa grunder, så är det barnmisshandel i sig. Men detta sker på daglig basis av socialförvaltningar runt om i landet och i synnerhet i Mark. Det kan bero på att:

• socionomer inte har grundläggande kunskaper i källkritik och hur man använder sig av vetenskapliga studier. Utredningsmetodiken som är grundläggande i utredningar, saknas det kunskap i.
• evidensbaserad praktik används i alltför liten omfattning eller inte alls, frånvaro av sunt förnuft.
• nyutexaminerade socionomer utan livs- eller yrkeserfarenhet får utreda familjer och individer.
• det ligger ett ekonomiskt intresse hos institutioner och familjehem där socialförvaltningen fungerar/agerar som en bulvan. Många socialtjänstemän/politiker är själva delägare i institutioner som har ett vinstintresse. Vinst som hamnar rakt ner i fickan hos ägarna, medans barnen får sina behov minimalt tillgodosedda.
• det förekommer förtäckta adoptioner.
• myndigheter håller myndigheter bakom ryggen.
• politiker vill inte vara besvärliga eller gå i klinch med tjänstemän för att de vill bli omvalda.
• tjänstemannagruppen har vuxit något ofantligt i motsats till politikergruppen, det har blivit en kultur av tjänstemannastyre/tjänstemannadiktatur.
• att tjänstemännen har immunitet och är därmed ansvarsbefriade.
• socialtjänstlagen ger utrymme för godtycklighet, dvs det finns utrymme för osaklighet och icke objektivitet, tyckande och tänkande. Oviktiga händelser får en allför stor vikt och vinklas till föräldrars nackdel.
• det inte finns något oberoende tillsynsorgan för socialförvaltningen. I jämförelse med skolan där det finns en oberoende tillsynsorgan i skolinspektionen.
• tillförlitliga såväl som icke tillförlitliga utredningar är det enda bevismaterial som förvaltningsrätt och kammarrätt i princip godtar och baserar sina domar på.
• det saknas legitimation hos socionomer, det kommer att införas legitimation på lärare, är det inte hög tid att sätta in det hos socionomer också. Legitimation de kan bli av med om de inte sköter sig.
• det saknas skarpa intagningskrav till socionomutbildningen, exempelvis psykologiska tester av sökande till utbildningen.
• saknas krav på erfarenhet av barn och barnkunskap i olika åldrar för att få jobba inom individ och familjeomsorgen.
• socionomer har lite eller ingen kunskap i relevant juridik.
• mm

Många drabbade familjer och andra berörda (nämndemän, psykologer, jurister m fl) anser med största allvar att det är ren "ondska" som härskar inom socialförvaltningar. Jag deltog igår i ett symposium för NKMR (Nordiska kommitten för mänskliga rättigheter), och det jag slogs av var de samstämmiga berättelserna av socialförvaltningarnas agerande, de ord som jag själv använt när jag uttryckt mig i hur socialförvaltningen agerar mot oss som familj upprepas hos andra, detta är en bekräftelse för mig om att, det är precis så galet som jag själv uppfattar det.

Ur dagens Borås Tidning:

Share |