måndag 28 februari 2011

”Inkompetenta socialarbetare ödelägger liv” ur Aftonbladet 2008-04-24

Peter Althin och Anton Strand:
Skyll inte på systemfel i socialtjänsten – det är personalen som är problemet
I veckan presenterades en utredning enligt vilken mer än hälften av socialarbetarna anser att kommunens ekonomi är minst lika viktig som klienternas bästa. Endast 20 procent av de tillfrågade socialarbetarna hade tagit avstånd från påståendet.
Någon vecka tidigare presenterades ”barnuppdraget”, en alarmerande utredning beträffande socialtjänsterna som länsstyrelserna genomfört på regeringens uppdrag.
Avdelningsdirektören och juristen Suzanne Julin vid Socialstyrelsen har vidare bekräftat den skarpa kritik som riktats mot utredningskompetensen inom socialtjänsten och uttalat att ny personal många gånger får ta hand om de svåraste uppgifterna.
För oss innebär dessa larmrapporter inga nyheter i sak. Det är sedan länge känt att socialtjänsternas utredningar ofta innehåller direkta sakfel och inte sällan är vinklade gentemot utredarens slutsats. En standardåtgärd vi använder oss av i mål rörande till exempel LVU (lag om vård av unga) är därför att kontrollera presenterade uppgifter genom samtal med de personer som hörts av socialtjänsten.


I Sverige finns en tendens att skylla problem på systemfel och anonyma kollektiv. Bland annat menar Karin Björnsson, samordnare vid länsstyrelsen, att larmen i det ovan nämnda ”barnuppdraget” främst beror på systemfel och inte på enskilda socialarbetare.
Detta sätt att rikta abstrakt kritik är fel väg att gå för den som vill komma till rätta med konkreta problem. Problemen inom socialtjänsten ligger inte primärt på kollektiv- eller systemnivå utan på individnivå bland socialarbetare och deras chefer.


Följande exempel är hämtade från mål som handlagts på advokatbyrån under år 2007:
  I en utredning hade en mamma med bristfällig svenska hörts utan tolk och centrala delar av socialtjänstens slutsatser visade sig bero på språkförbistring.
  I en utredning hade en person med positiv syn på en mammas föräldraförmåga inte hörts trots att mamman begärt det.
  I ett mål hade en mamma fått beskedet att socialtjänsten skulle omhänderta hennes barn varefter det, per e-post, meddelades att det hela var ett misstag och att en placering inte skulle ske. Därefter meddelandes, åter igen per e-post, att det föregående beskedet var felaktigt och att en placering av barnet ändå skulle ske.
I utredningen beskrevs senare mamman som inkonsekvent och svår att samarbeta med.
  I en utredning fanns en felaktig specifik uppgift beträffande en ung mans sjukdom. Uppgiften kunde senare motbevisas med stöd av den behandlande läkaren.
Socialtjänstens utredningar utgör många gånger utgångspunkt för förvaltningsdomstolarnas bedömningar i mål som för individen kan vara livsavgörande.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter som inte stämmer överens med socialtjänstens bedömningar utelämnas.

Vårt intryck är att medarbetare vid socialtjänsten många gånger inte är medvetna om att de är part i en juridisk process, att en domstol ska pröva deras resonemang och att därför alla uppgifter måste läggas fram, samt vara korrekta.
För att komma åt problemen inom socialtjänsten måste kontrollfunktioner, ansvarighet, rekrytering och utbildning ses över beträffande socialtjänstens befattningshavare. Ett införande av legitimationskrav, en legitimation som kan återkallas vid behov, kan vara ett steg i rätt riktning men det är långt ifrån tillräckligt.
Många av våra klienter berättar att de från socialtjänsten möts med arrogans och ovilja att hjälpa.
Tyvärr överensstämmer denna bild många gånger med vår bild.
Att arbeta med människor som av någon anledning har problem kräver ett brinnande intresse. Vidare ska man byta arbete om man upplever sig inte längre kunna ge dessa människor ett fullt engagemang och positiv energi.
Detta är grunden och inställningen för oss i vårt arbete och borde också vara det för landets socialarbetare.

Titta och lyssna på:
INKOMPETENTA SOCIALSEKRETERARE ÖDELÄGGER MÄNNISKORS LIV
Klicka på textraden!


Share |

Inofficiell elevvårdskonferens???

Fick ett mailsvar idag som jag gärna vill dela med mig av, men jag kommer att plocka bort ev namn och tel nr. Det har ju skrivits en mängd förvanskade uppgifter i utredningen som inte är klar ännu, detta är en av alla uppgifterna som jag reagerade starkt på eftersom det inte fanns någon sanningshalt i det, att jag och min dotter skulle ha deltagit i en inofficiell elevvårdskonferens om problem i hemmet (lögn och förbannad lögn). Mailen mellan min dotters lärare och mig beskriver träffande den verklighet som vi drabbade möts av hela tiden. Läs och begrunda:

Hej
Tack för ditt svar! Okej, dom ljuger nog, det har dom gjort hela tiden, de hittar på och förvanskar, nu kanske de också har förfalskat konsultationsdokumentet, jag har fått kopia på konsultationsdokumentet och det är bara ditt namn som nämns i det. Jag kan kopiera det och skicka det till dig, behöver bara en adress att skicka det till.
XXXXXXXXXXX vill du vara vänlig och ringa mig på tel XXXXXXXXXXXXX.
Tack på förhand!
Mvh XXXXXXXXXXXX
----- Original Message -----
From: XXXXXXXXXXXXX
To: XXXX
Cc: XXXXXXXXXXX ; XXXXXXXXXXXXXX
Sent: Monday, February 28, 2011 10:31 AM
Subject: SV:

Hej XXXX!
Jag har diskuterat detta både med XXXXXXXXXXXXX och vår relktor XXXXXXXXXXX och det enda möte som jag haft med dig och XXXXX är vårt utvecklingssamtal i höstas. Jag har inte blivit kontaktad av socialtjänsten och jag har heller inte tagit kontakt med dem. Jag har inte varit med på någon elevvårdskonferens där eleven har tagits upp och inte skrivit något konsultationsdokument. Vet inte var dessa uppgifter kommer ifrån. Jag är ledsen för din skull att detta uppstått men har inte någon medverkan i vad som skett.
MVH XXXXXXXXXXXXX

Från: XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Skickat: den 23 februari 2011 20:14
Till: XXXXXXXXXXXXX
Ämne: Re:
Hej XXXXX
Jag skriver till dig med anledning av att du i konsultationsdokumentet till socialtjänstens utredning har bockat för att man har haft elevvårdskonferens för eleven och kallat det "inofficiell då problem uppstod". Och sedan beskrivit vad som togs upp på elevvårdskonferensen och vad som beslutades: "Problem i hemmet, samtal med eleven samt med mamman."
Nu är det såhär att socialtjänsten har formulerat detta i utredningen såsom: "Skolan har haft en inofficiell elevvårdskonferens då det uppstod problem i hemmet. Både XXXXX och XXXXX deltog."
Jag tror inte det är helt okej att formulera sig som du gjort i det konslutationsdokumentet, jag tror inte att Skolverket skulle godkänna en sådan formulering, det är väldigt missvisande. Antingen är man på en officiell elevvårdskonferens eller så är man inte på någon elevvårdskonferens. På en elevvårdskonferens deltar kurator, lärare, rektor, elev, föräldrar och elevteam m fl.
Jag avser att återkomma till detta igen längre fram i tiden. 
Jag vet inte vad du tror om mig, men detta som har skett speglar verkligen inte vem eller hurdan jag är som förälder. Socialtjänsten har gjort fel på många punkter, man kan väl säga att jag inte har särskilt stort förtroende för myndigheter, efter vad vi fått gå igenom. Det finns mycket att berätta, men det tänker jag inte göra i detta mailet. Men du ska veta att jag knarkar inte, har heller aldrig gjort det, jag dricker inte alkohol, jag röker inte, jag misshandlar inte mina barn, jag jobbar heltid, jag har två ingenjörsexamen, jag har läst psykologi och juridik mm. Jag är singel sedan minst 12 år tillbaka i tiden, mina barn har varit mitt allt. Tydligen så räcker det att vara tonårsförälder för att riskera utsättas för förolämpande behandling av socialtjänst, eller kanske ensamstående för att utsättas för fördomar, fast vi lever i Sverige 2011.
Denna artikel beskriver bra hur utredningar fungerar på socialtjänsten i Mark:
Det är också märkligt att när man som förälder ansöker om hjälp, ska behöva genomlida en utredning som tar fyra månader samt att de placerar ens barn på jourhem, efter att rymlingen tillbringat sex veckor hos pojkvännen. Inte en tillstymmelse till familjepedagoger, eller någon annan form av stöd. Lagmässigt har inte socialtjänsten följt exempelvis socialtjänstlagen. Det finns massor av regler och lagar som socialtjänsten inte följer, jag har haft fyra månader på mig att studera diverse lagar, socialstyrelsens rekommendationer och BBIC mm.
SoL säger bl a:  Socialnämnden får inte placera ett barn i ett sådant enskilt hem som vid upprepade tillfällen ! tar emot barn för tillfällig vård och fostran (jourhem) om inte förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i det är utredda av socialnämnd.   Om det inte finns särskilda skäl får ett barn vårdas i ett jourhem i högst två månader efter det att socialnämndens utredning enligt 11 kap. 2 § om ingripande till barnets skydd eller stöd avslutats. Lag (2007:1315).



Share |

GOSPEL

Igår var jag och lyssnade på min underbara dotter som har börjat sjunga med i en gospelkör. Hon har alltid tyckt om att sjunga och spela musik. Jag fick tillfälle att krama om henne ett par gånger och tala om att jag saknar och älskar henne, för första gången på länge.


Share |

söndag 27 februari 2011

Mail till ordförande i socialutskottet, riksdagen den 27/2-11

Hej Kenneth Johansson
Som du känner till så fungerar inte socialförvaltningen i Marks kommun optimalt eller inte alls, de följer inte lagar och riktlinjer, de har sina egna tolkningar av lagtexterna. Därför vill jag delge dig ett brev som jag skrivit, den kommer jag uppdatera vart efter. Nu har jag inte haft min dotter hemma på 4 månader. Jag är ingen knarkare, alkoholist, misshandlare, förgripare eller att jag misskött mina barn på något annat vis. Jag har två ingenjörsexamen, läst psykologi, juridik mm. Allt började med att jag blev hänvisad av BUP att vända mig till socialtjänsten för några år sedan, för min son har en problematik som jag inte visste hur jag skulle hantera på egen hand och allt detta har tills idag resulterat i att min dotter är fosterhemsplacerad, trots att jag flertal gånger har uppmanat dem att avbryta placeringen. Läs mer i dokumentet som jag bifogar till detta mailet.


Share |

lördag 26 februari 2011

Artikel av Marie Ringdahl publicerad 23 feb kl.11:13 i sourze.se

Barn omhändertas på tveksamma grunder

"Behöver ni stöd och råd, tänk efter en extra gång innan ni kopplar in de sociala myndigheterna. Detta kan kosta er familjen och dra ner er i ett socialt träsk ni inte ens visste fanns."

Vi vänder oss till er som har barn eller som själva är barn som omhändertagits på mycket tveksamma grunder och utan att få någon rimlig förklaring. I dag är det de barn som har det bra i det egna hemmet som blir omhändertagna, medan socialtjänsten inte ser de barn som verkligen far illa. Vi anser att varje barn har rätt till sina föräldrar och sitt nätverk - att föräldrarna i första hand ska få allt stöd och all hjälp som finns att få, så att alla möjligheter först är uttömda innan en placering sker. Vi anser också att barnen ska placeras på besöksavstånd, så att en lång resväg inte det ska bli ett hinder och orsaka att kontakten bryts med föräldrar eller syskon. Vi vet hur viktig den kontakten är.

Vi finns till för samtliga som drabbats av sociala myndigheters sjabblande och deras brist på ansvarskänsla. I dagens Sverige verkar ju sanningen inte vara en primär prioritet hos dem som har beslutande befattning eller hos dem som gör underlagen för beslut om placering. Denna brist på sanningshalt i utredningar leder till att många barn och föräldrar traumatiseras för resten av sina liv. Att försöka få en rättelse till stånd är i det närmaste omöjligt, då utredarna snart har omplacerats och de som tar över har ryggen fri och kan säga "det var inte jag som gjorde utredningen" eller "jag kan tyvärr inte uttala mig för jag var inte med vid det aktuella tillfället".

Uppgifter som ligger till grund för utredningar och omhändertaganden är allt som oftast andra- och tredjehandsuppgifter och kan därför inte räknas som fullt tillförlitliga. Ändå används de flitigt för att få till stånd LVU-omhändertaganden. I domstolar i hela Sverige har man en allt för stor tillit till de uppgifter som enskilda handläggare har lagt fram, uppgifter som i många fall tyvärr säger mer om handläggaren själv än om familjen de handlar om. Bristen på tid och äkta engagemang hos både handläggare på socialförvaltningarna och i domstolarna är ett problem och detta problem måste lyftas fram och åtgärdas, för det handlar om människors liv!

Föreningen Socialens Barn vill skapa dels en sammanhållande bild av hur dåligt systemet fungerar i Sverige när det gäller socialens agerande och samtidigt verka som en stödjande och granskande organisation för att hjälpa dem som blir utsatta. Behöver ni stöd och råd, tänk efter en extra gång innan ni kopplar in de sociala myndigheterna. Detta kan kosta er familjen och dra ner er i ett socialt träsk ni inte ens visste fanns. Vi finns till för att ge er information om hjälp som finns att få från andra instanser än socialen, och för att stötta er om socialen redan är inkopplad av en eller annan anledning. Vi fungerar även som stödpersoner och utomstående vittnen vid möten på socialförvaltningen för att se till att de står för sitt ord och inte använder sig av undertryckta hot. Vi har även kontaktpersoner som ni kan vända er till om ni behöver tala med någon om det som är svårt just nu, eller om ni bara vill fråga om något.

Man skulle behöva en ny skyddslag till barnen, men det har inte regeringen råd med. Barn- och äldreminister Maria Larsson menar att man ska lyssna på barnen och minska omhändertagandet av barn. Och det låter visserligen bra, men man måste se att det i verkligheten inte fungerar så. Socialtjänsten måste se över sin personal och utbilda dem bättre."Behöver ni stöd och råd, tänk efter en extra gång innan ni kopplar in de sociala myndigheterna. Detta kan kosta er familjen och dra ner er i ett socialt träsk ni inte ens visste fanns."



Marie Ringdahl

Ur: MARKBLADET • Onsdag / torsdag vecka 42 • 2010, sid 53

Jag var precis som författaren tlll "Drabbad" på detta offentliga möte och reagerade stark på just detta som "Drabbad" beskriver nedan:

Ett möte enligt härskarteknikens manual
Där sitter jag, en av alla de drabbade. Jag kan snabbt tolka av det jag hör av socialchefen, Magnus Andersson, att jag är en svagbegåvad människa, eller snarare en ”brukare”. Han berättar hur svår denna kritiska rapport från Socialstyrelsen är att förstå med dess byråkratispråk – och han vill därför förklara för de som kommit vad det som står egentligen betyder!? Ett malande som mera verkar ha till syfte att tysta och trötta ut de närvarande. Det hela känns märkligt mot bakgrund av att det är allmänheten som haft förståelse om de grava brister som pågått och anmält dessa till Socialstyrelsen. Utan allmänheten hade inte denna socialtjänstskandal uppdagats just nu och på detta sätt. Denna allmänhet som nu in te ens kan läsa och
förstå Socialstyrelsens kritik – Tala om att ha en nedvärderande människosyn! Det hela blir inte bättre av att kommunfullmäktiges ordförande Kjell Hugoson uppmanar de inbjudna till lugn och dessutom, inför TV-kameror, radio och press – alltså under full mediabevakning, uppmanas de så kallade offren att resa sig upp och presentera sig med namn för att därefter ställa sin fråga. Hur kan man bete sig så illa? Möjligen var det en listigt genomtänkt härskarteknik, för att effektivt tysta de så kallade socialtjänstoffren. De offer som inte ville ge hela Sverige tillgång till den tragik som drabbat dem, med namn så media senare kan uppsöka dem. Är övertygad om att många frågor aldrig ställdes genom Hugosons märkliga agerande. Varför fick han hållas? Salen var fylld av tysta politiker som lät detta ske. Spektaklet blev senare än - nu lite värre när socialchef Magnus Andersson stolt berättar att man gjort en mycket enkel enkät, som dessa svagbegåvade(egen tolkning) ”brukare” kommer att klara av att fylla i. Frågorna för ”brukarna” var mycket enkla betonade han. Enkäten syftade till att få veta vad ”brukarna” ansåg om socialtjänsten. Det sorgliga och ytterst allvarliga i allt detta är att han verkligen ger en så tydlig spegelbild av sin egen personlighet och visar en tydligt nedvärderande attityd emot dem han är satt att hjälpa; alltså de människor som av olika skäl tvingas till kontakt med socialtjänsten. Hans perspektiv fyller varenda punkt i härskartekniken, och därmed kommer ingen förändring att kunna komma till stånd i socialtjänsten i Mark. Vad gäller kommunchefen Haleh Lindqvist så gjorde hon mer än bra ifrån sig på mötet. Jag hoppas innerligt att det är en spegelbild av hennes verkliga personlighet, och syn på medmänniskor. Jag önskar henne allt väl i det nödvändiga arbetet med att skapa ordning i denna märkliga kommun. Undrar hur kommunfullmäktiges ordförande, Kjell Hugoson mår när han möter sin spegelbild, han gav en rak höger till de drabbade – Tysta dem, förnedra dem och röj både identitet och sekretess om ni vågar opponera er mot de kränkningar ni utsatts för. Grattis – Du lyckades göra mötet fullkomligt meningslöst för de verkligt drabbade! Om du inte förstår det som står i denna insändare så kan säkert Magnus Andersson på ett pedagogiskt sätt förklara för dig vad denna text betyder... Hur kunde alla dessa närvarande politiker låta detta få ske!

Drabbad

Mer finns att läsa på:
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=42&gTitle=&gYear=2010&gKey=pspxshfc&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0

fredag 25 februari 2011

Ur: Sverigesradio, Nyheter P4 Sjuhärad

MARK

Kommunchefen hade rätt att säga vad hon tycker

Den sparkade chefen i Mark får fortfarande lön och kostar kommunen 50 000 i månaden. Samtidigt avskriver JO anmälan mot kommunchefen Haleh Lindqvist som den sparkade chefen låg bakom.
JO-anmälan mot kommunchefen i Mark, Haleh Lindqvist har lagts ned. Kommunchefen gjorde inget fel när hon uttalade sig i Uppdrag gransknings program om de två små fosterbarnen som kommunen omplacerade.
Men anmälan sätter åter fokus på hur Marks kommun hanterat ärendet: den chef som anmälde Haleh Lindqvist till JO får fortfarande lön från kommunen trots att hon varit avstängd från sitt arbete sedan i höstas.
Upprinnelsen till JO-anmälan mot kommunchefen i Mark, Haleh Lindqvist, är Uppdrag gransknings uppföljande program i Sveriges television om de två små fosterbarnen som på ett mycket kritiserat sätt omplacerades.
I programmet säger Marks kommunchef att hon tycker att barnen ska tillbaka till fosterhemmet - "det är min personliga åsikt", sa Haleh Lindqvist men hon betonar också att hon som kommunchef inte har rätt att besluta om barnens framtid.
Men uttalandet upprörde en av de två chefer som fick gå efter skandalen, och chefen anmälde alltså Haleh Lindqvist till Justitieombudsmannen med motiveringen att kommunchefen, genom sitt uttalande, föregripit den nya utredning om barnens framtid som var på gång och därmed också äventyrat kommunens beslutsordning.
JO avskrev i princip ärendet direkt och tillbakavisade därmed anmälan. Men samtidigt sätter anmälan fokus på kommunens hantering av den sparkade chefen och ärendet med fosterbarnen. Chefen stängdes av redan i slutet av september och fick stanna hemma från jobbet med lön. Men hon får idag fortfarande lön från Marks kommun.
Den sparkade chefen tjänar 36 650 kronor i månaden och med de personalomkostnader som kommunen har blir det en kostnad för kommunen på drygt 50 000 kronor i månaden. Sammantaget är nu kostnaden uppe i en kvarts miljon kronor för kommunens skattebetalare.
Inte heller barnens framtid är klar,  och det trots att man utrett ärendet på nytt i fem månader.


Lyssna och läs mer på: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4371299

Taget ur: MARKBLADET • Onsdag / torsdag vecka 35 • 2010, sid 43

Omhändertagande av barn i kommunen
Efter att man i media läst om hur Marks kommun handlat lagvidrigt gällande små barn och omplaceringar från familjehem (Socialförvaltningen, och i detta fall, enheten där man utreder och handlägger ärenden som rör Familjer och barn) kan man undra vad det är som har hänt eftersom det verkar som att tjänstemän och dess chefer har agerat på ett sätt som inte överenstämmer med de lagar som de måste underlåta sig till. Inom enheten gällande familjer och barn mås te man, i alla kommuner, föl ja socialtjänstlagen och förvaltningslagen. Det kan både handla om frivilliga- likaväl som tvångsåtgärder och hur detta skall dokumenteras. Oavsett om det handlar om frivilliga- eller tvångsinsatser finns det mycket tydlighet i lagarna om hur detta skall skötas. Därför är det tragiskt och mycket märkligt att det som har hänt kunnat hända. Utifrån att detta ärende har uppmärksammats i media kan man bara fantisera om hur många andra ärenden som hanterats på samma lagvidriga sätt i kommunen. Som boende i Marks kommun innebär detta att man inte kan lita på familjeenhetens arbete och man har all rätt att ifrågasätta kompetensen inom enheten. Man kan också ifrågasätta chefernas kompetens. I den här typen av ärenden är alltid enhetschefen tätt kopplad direkt i ärendet. Alltså kan man inte lägga skulden av misstag på de enskilda handläggarna. De enskilda handläggarna är oftast mycket kunniga, rutinerade och vana med att handlägga svåra och subtila ärenden. Det stora problemet inom socialtjänsten i Marks kommun kan vara så enkelt att man redan innan man utrett behoven hos barnen och/eller familjen har bestämt vilka insatser som skall tillsättas och detta leder till att insatsen inte är det som barnen och familjen egentligen är i behov av. Det är tyvärr ett vanligt agerande i många kommuner, även om ingen vill kännas vid att det är på det sättet. För det är helt emot vad socialtjänstlagen säger. Att socialnämndens alla ledamöter numera måste läsa igenom alla handlingar i alla ärenden är riktigt pinsamt för hela socialtjänsten i Mark. Detta kan och skall inte leda till något annat än att man allvarligt ser över hur socialtjänsten är utformad och hur chefer och medarbetare är lämpade för typen av arbetsuppgifter. Det är invånarna i Marks kommun som betalar ut löner och vi har gett förtroendet till politiker för att tillse att något liknande inte skall kunna hända. När man är i behov av socialtjänstens hjälp måste man kunna lita på att man blir rättvist behandlad och att de lagar som reglerar verksamheten följs på samma sätt för alla.

Taget ur: MARKBLADET • Onsdag / torsdag vecka 11 • 2010, sid 24

Vem hjälper de utsatta barnen i Mark?
Förra veckans insändare om socialtjänsten i Mark och svaret från Agneta Karlsson, enhetschef på familjeenheten, rörde upp en del känslor. Det har kommit flera telefonsamtal som bekräftat vad insändaren “Anställd i Marks kommun” skrev och som ni kan läsa här så kom det också fler insändare i samma anda. Agneta Karlsson ringde i veckan och ville klargöra att detta med att kommunen inte har en egen socialjour inte är så farligt som det verkar. Vid akuta fall ringer Boråsjouren till Agneta, eller annan som har jour, så att personal kan kallas ut om det så är mitt i natten. Men det verkar inte gå lika fort på dagtid om man fårtro vad nedanstående insändare skriver.
    (red)

Oklart svar
Replik på ”Socialtjänsten svarar” i Markbladet v 10. Tack för socialtjänstens snabba, om än något oklara svar. Det stora bekymret för oss som arbetar med utsatta barn i kommunen, är varken brist på information om hur en socialtjänst ska fungera eller huruvida våra närmaste chefer är insatta i problemen. Vad som fortfarande fattas är respons på den sista delen av min insändare: Hur kommer ansvariga i kommunen att reglera kommunens brister i förhållande till FN:s barnkonvention? IFO/Familjeenhetens chef refererar själv till bland annat socialtjänstlagen (som vad barn beträffar, delvis har sin utgångspunkt i barnkonventionen), och BBIC (Barn i centrum), som är ett verktyg för förverkligandet av barnkonventionen på kommunnivå. BBIC har sedan 90-talet implementerats i svenska kommuner. Låt oss därför utgå från de sistnämnda. I BBIC, står bland annat att ”Behoven beskrivs med hjälp av information från barnet/den unge, föräldrarna och andra personer som har kunskap om barnet, till exempel lärare eller fritidspersonal.” Det förutsätter att kontaktpersoner från socialtjänsten kommer på avtalade tider och ringer upp som avtalat till de personer som kontaktat dem, vare sig de är föräldrar eller personal. I Socialtjänstlagen står bland annat att ” Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver” (Kap 2; §2). Kan kommunens socialnämnd, med utgångspunkt från de iakttagelser jag redogjorde för i min förra insändare, garantera att SoL efterföljs på följande punkter?:
•” […] Socialnämnden skall även i övrigt ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och ungdom, äldre och andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd. Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. (Kap 3; § 2).
•”Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. […] Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras” (Kap 3; § 3).
•”Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour (min markering) eller annan därmed jämförlig verksamhet”. (Kap 3; § 6).
•”Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. […] Nämnden ska aktivt verka för att samverkan kommer till stånd”. (Kap 5; § 1a).
   “Anställd i kommunen”

Svara i telefonen!
Du ”Anställd i Marks Kommun” jag instämmer till fullo i det som du skriver. Har personligen erfarenhet av att
handläggningstiden i Marks Kommun är oerhört lång. Min erfarenhet av detta är att vårt ärende startade för många år sedan och pågår ännu. Det man inte ska glömma i detta fallet är att mitt i denna långa process står det ett barn, som hunnit bli tonåring, som hade turen att träffa en snäll familj som öppnade dörren till sitt hem.
Jag anser att det som Agneta Karlsson skriver som svar om att kommunen har det yttersta ansvaret med mera är fina ord. Men tyvärr kan inte Marks kommun leva upp till detta. I vårt fall har det sett ut så här: Jag söker en socialsekreterare som inte går att nå för tillfället. Lämnar meddelande att det är viktigt att hon hör av sig snarast möjligt för det är kaotiskt läge. Det går en dag och jag ringer igen och lämnar meddelande. Dagarna går och blir till veckor utan att någon hör av sig tillbaks. Det kan dröja två till tre veckor innan jag ens får tag på socialsekreteraren. Uttalar min oro, sekreteraren håller med och lovar att göra insatser och sedan höra av sig så fort de kan. Telefonen är tyst. Detta upprepas gång på gång. Till slut känner man sig totalt maktlös. Det kvittar hur man ringer, bönar och ber om hjälp så händer ingenting. Kommunen säger att de jobbar mycket med ärendet men tyvärr ser vi inte det eftersom det är sekretess, men då undrar jag om inte ens den drabbade ska märka av ert jobb och insatser? Agneta skriver att det är av vikt att oro kring barn kommer till socialtjänstens kännedom så tidigt som möjligt, men jag kan bara säga att det hjälper inte. Vi har gjort allt det som Agneta skriver men utan resultat. Det känns som ett hån att läsa dessa ord och jag hoppas inte att du tror på att det fungerar så som du skriver för då blir du besviken när du går ner i din organisation. Vår erfarenhet av Marks kommun är lång och jag skulle kunna skriva en hel bok om att få "absolut ingen hjälp eller svar från Marks Kommun". Man gömmer sig bakom sekretess och lagar och det är bra, men man kan väl aldrig få gömma sig bakom den när det är uppenbart att barn far illa? Då blir sekretessen ett hinder. Agneta skriver att hon gärna tar emot förslag på hur de kan bli bättre på att informera om verksamheten och hur deras rutiner ser ut. Börja med att svara i telefon säger jag då, ring upp människor som söker er dag ut och dag in. Påbörjar man ett ärende så ska man väl slutföra det inom rimlig tid? Jag kan bara säga att jag inte ens i min vildaste fantasi kunde tro att det skulle vara så svårt att lösa ett problem som är så uppenbart.
        Maktlös

Vi höll på att gå under
Jag kan bara instämma med insändaren angående hur socialtjänsten hanterar ärenden vad det gäller barn och ungdomar där man som förälder söker hjälp i en ohållbar situation, i Markbladet vecka 10. Av min egen erfarenhet kan jag berätta utan att gå in på detaljer, att den flathet som vi som familj har bemötts av från socialtjänsten är skrämmande och ofattbar. Det hela kunde ha slutat riktigt illa för min son och oss som familj för att vi inte fick det stödet vi så väl behövde vid den tidpunkten. Under tre års tid försökte jag få deras stöd och hade under den tiden i princip ingen som helst kontakt med min son, samtidigt som jag brottades med cancer. Det verkade nästan som de medvetet drog ut på tiden och hade inga konkreta förslag till lösningar på problemet. Vi överlevde situationen, men det var inte mycket mer, det drev oss till ruinens brant och den förtvivlan man kände under den här tiden var socialtjänsten helt känslolösa inför. Det är nästan omöjligt att beskriva hur frustrerad man känner sig när man inte får någon som helst respons från socialtjänsten, man kontaktar ju inte dem för att man inte har något bättre för sig, utan det är den absolut sista utvägen man tar. Hela familjen och framför allt sonen upplever att socialtjänsten svek oss på flera punkter. Men hur ska man bevisa deras flathet och hur ska man orka driva den frågan när man har fullt upp med att rädda det som räddas kan? Sonen har nu i efterhand uttryckt och undrat om det går att stämma socialtjänsten. Jag önskar verkligen att man kunde det och att man hade resurser till att göra det.
    Bara en mamma


Mer finns att läsa på: http://www.markbladet.se/mbred/mbred_pdf/2010/11/24_mb_11_2010.pdf

Taget ur: MARKBLADET • Onsdag / torsdag vecka 10 • 2010, sid 22

Far utsatta barn illa i Marks kommun?
Efter att ha läst nedanstående insändare väcks den oron. Svaret från socialtjänste verkar dock tyda på att kommunen anser sig ha läget under kontroll. BRIS kom i förra veckan med en rapport om hur olika Sveriges kommuner tillvaratar de utsatta barnens intressen. Genom att bara skrapa lite på ytan här i Mark upptäcktes snabbt att kommunen inte har en egen socialjour. Tjänsten köps av Borås som tar emot samtal, däremot åker de inte på larm utanför den egna kommunen. Istället får Marks kommun en rapport om larmet. En procedur som tar onödigt lång tid. Vid förfrågan om detta blir svaret att det inte är ett bra system och att det håller på att ses över. Markbladet hoppas att det blir en snabb lösning så de utsatta barnen får hjälp så fort det någonsin går.
(red.)

För lång reaktionstid inom kommunen
Med FN:s konvention om barnets rättigheter som grund, vill jag påstå att Marks Kommun brister i följande artiklar: artikel 3 (punkt 1, 2); artikel 9 (punkt 1) artikel 19 (punkt 1, 2) artikel 25, artikel 27 (punkt 1). Socialtjänsten i en kommun ska stå i frontlinjen för konventionen, försäkra våra barn och ungdomar en trygg nu och framtid, vare sig de har närvarande eller frånvarande föräldrar, praktiskt eller i teorin. Efter ett par år inom barn och ungdomsverksamheten i Marks Kommun, känner jag att ett klargörande är alltmer angeläget, om kommunens sätt att hantera barn och ungdomar som far illa. I jämförelse med andra kommuner, som jag tidigare arbetat i, är den långa reaktionstiden i akuta fall hos kommunens socialtjänst anmärkningsvärd, för att inte säga skrämmande. I påfallande många fall har jag och kollegor bevittnat hur anmälningar till socialtjänsten om barns oacceptabla situation bemötts med tystnad; hur representanter från socialtjänsten inte dykt upp på avtalade möten kring ett specifikt barn; hur föräldrar som direkt vänt sig till socialtjänsten för att få hjälp med sitt barn, inte får någon respons. Som vuxna ute i de olika verksamheterna är vi närmast barnen. Vi arbetar hårt för att möta varje barns behov, men når ibland en gräns som överskrider såväl våra resurser som åtaganden och befogenheter. Där ska socialtjänsten träda in. Vid misstanke om att ett barn far illa, är vi som tjänstemän skyldiga att till socialtjänsten ”an mäla vår oro”. I vissa fall upplevs den skyldigheten som obehaglig, dels för att föräldrarna i fråga kan reagera mycket starkt, riktat mot anmälaren, dels för att barnet, om ärendet inte sköts rätt, kan hamna i en ännu värre situation. Det är då oerhört viktigt att vi som anmälare, kan vara trygga i förvissningen om att socialtjänsten sköter ärendet professionellt och med respekt för alla inblandade. Den tryggheten känner vi inte idag. Jag vore tacksam för en redogörelse från kommunens ansvariga om följande punkter:
• Allmänna rutiner och regler, från det ögonblick en anmälan kommer in. Hur snabbt ska man återkoppla till anmälaren? Hur snabbt ska man vara på plats för att intervjua barnet i fråga? Hur snabbt ska man ordna ett säkert boende för barn som riskerar
exempelvis misshandel hemma?
• Vilka fungerande och aktiva samverkansgrupper har man i Marks Kommun mellan exempelvis MVC, BVC och socialtjänsten.
• Vilken fungerande och regelbunden samverkan har man, mellan de olika skolorna och socialtjänsten.
• I vilken omfattning ägnar sig socialtjänsten åt preventiva åtgärder; besök ute i verksamheterna och vid ungdomsevenemang (Fotbollsnatta, Skenemarten och Mingla i Mark). Jag vore också tacksam för en redogörelse för hur man som ansvariga i kommunen, kommer att reglera kommunens brister i förhållande till FN:s barnkonvention.

Anställd i Marks Kommun

Mer finns att läsa på: http://www.markbladet.se/mbred/mbred_pdf/2010/10/22_mb_10_2010.pdf


torsdag 24 februari 2011

Upton Sinclair

"It is difficult to get a man to understand something when his salary depends upon his not understanding it."    

"Det är svårt att få någon att begripa något om hans lön bygger på att han inte begriper."

Upton Sinclair

Perfectly Perfect

Jag kunde inte låta bli att låna denna fina bild från  http://wwwmillans.blogspot.com/  Hoppas att det är okej!
Här kan man skriva på protestlistan:


Läs

Klicka på bilden!

Socialtjänsten i Mark går back med mångmiljonbelopp

Med anledning av att Marks kommuns socialtjänst går back med mångmiljonbelopp.

I längden vore det billigare för marks kommun att jämna socialkontoret i Kinna med marken och bygga ett nytt med helt ny personal och ersätta alla familjer som har drabbats av socialtjänstens inkompetens. Att följa Hitler har fått en ny innebörd, det kunde vara ett intressant forskningsämne för psykiatriker och psykologer att studera Marks kommuns socialtjänst, det visar hur lätt människor följer en "psykopat" eller överordnad (kalla det vad man vill) och med grupptryck rättfärdigar sina hemska handlingar med att de följer lagar, fast de naturligtvis inte gör det, för det är deras förvrängda tolkningar som råder, priset får familjer betala med splittring och kaos som följd.

tisdag 22 februari 2011

Mailet till soc samt politiker den 22 februari

Jag har precis fått bekräftat från rektorn på .....skolan, det jag redan har fått bekräftat av kurator och lärare, att det inte finns något dokument, så som ni i utredningen påstår att det ska göra, dvs ett konsultationsdokument där följande står: "Skolan har haft en inofficiell elevvårdskonferens då det uppstod problem i hemmet. Både ..... och ..... deltog." Jag kommer att få ett intyg om att så inte är fallet, som då kommer den att bekräfta att Ni för in falska uppgifter i utredningen.
 
Detta är sådant jag i alla fall bevisa, men hela utredningen genomsyras av liknande falska påståenden, för att få mig att framstå som en mamma som inte kan tillgodose sitt barns behov. Detta är oherhört sjukt och borde rimligen ogiltigförklara utredningen. Man kan verkligen fråga sig vad socialtjänsten får ut utav att hålla på såhär, förutom att folk helt tappar förtroendet för Er. Ni kanske njuter av att skada människor och försätta dem i vanmakt, eller är detta den allmänna kulturen som Ni strävar efter att det ska få råda på socialtjänsten i Mark? Ja, frågorna är många men svaren få.
 
Till soc: -Tror ni att jag var född igår?
 
 
Precis detsamma hände med sonen, och vad är han idag, jo en spillra av sitt forna jag.
 
 
Utredningen angående min dotter saknar både verklighetsförankring och författaren tillsammans med överordnade är uppenbarligen alltför omogna och omdömeslösa för att kunna skilja på vad som är vad, vilket har lett till att utredningen är mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet och detta har därmed lett till ett omotiverat och oerhört onödigt mänskligt lidande, med säkerligen långtgående konsekvenser för framtiden för den unge. Vem är det som får plocka upp dom småbitarna om inte föräldern och familjen som får leva med det resten av deras liv. Det är socialtjänsten i Mark som behöver utredas.
 

söndag 20 februari 2011

Socialchefens triangel

Jag vill dela med mig av en alldeles underbar artikel jag hittade, som beskriver Socialtjänsten i Mark på ett ypperligt träffsäkert sätt. Den finns på: http://www.pirre.eu/socialchefens-triangel.html#comment-39


Dec
09

Socialchefens triangel

Socialchefen i Marks kommun Magnus Andersson har vid något tillfälle efter Uppdrag gransknings inslag om de brutalt omplacerade familjehemsbarnen kommenterat fostermammans lämplighet i en liknelse med en triangel. Jag minns inte om jag hörde det i programmet eller läste det efteråt i Markbladet eller Borås tidning. Om du känner igen detta och vet lämna gärna lite länkkärlek i kommentarsfältet.

Anderssons triangel 1

Hursomhelst målade han upp en bild med en triangel med barnen i centrum. Triangelns hörn var de inblandade parterna kring barnen socialtjänsten, biologiska mamman och fostermamman. För barnens bästa var dessa tvungna att alla var och en komma bra överens och samarbeta väl med alla. Därför såg han det som ett hinder att barnen skulle få komma tillbaka då fostermamman omnämt den biologiska mamman och socialtjänsten på sin blogg. Jag har visualiserat Anderssons triangel genom att rita den. FM står för fostermamman och BM för den biologiska mamman. De svarta pilarna symboliserar hur kommunikationen och samarbetet kring barnen ska enligt honom verka.
Det jag reflekterar över efter att ha ritat det socialchefen beskrev är att pilarna går runt triangeln som barnen är instängd i. Risken blir att man pratar kring barnen och inte om dem. Den röda triangeln är en mur och det svarta utanför är föräldraperspektivet. Här talar man om vad jag anser är bäst för barnen. Innanför muren som är den röda triangeln finns barnet och hos det finns barnets behov, här inne med barnet finns därför barnperspektivet. Utanför muren är det svårt att se barnet och dess faktiska behov och man faller in i ett föräldraperspektiv jag eller vi anser att barnet behöver… det lätt blir prestige och barnen glöms bort och kommer ikläm. Det är väl lite det som hänt känns det för mig, alla vill hävda sin rätt och intressekonflikter uppstår vad jag anser bäst. Kommunikationen stangerar och blir låst senare frustrerad och sedan havererar och då kommer våldet in. Anledningen till denna konflikt kan ligga i att föräldraperspektivet innehåller ett språk som enligt transaktionsanalysen (TA) kallas för föräldrajag. Föräldrajaget talar i ord som är absoluta och befallande. ”Du måste” ”Gör nu som jag sagt”. Den som utsätts för någons Föräldrajag brukar svara med sitt barnjag. Barnjaget är trotsig och klär sig i en offerroll. ”Du kan inte göra som du vill bara för du är socialchef” ”jag ska minsann berätta för alla hur illa du behandlat mig” Kanske var det det som hände i just detta fallet när kommunen beslutade att omplacera dem i en hast och på ett sätt så man kunde tro att det gällde omedelbar liv eller död utan att ens besökt barnen och sett dem i sitt dåvarande hem? Jag har den känslan i alla fall.

Borde inte denna modell gälla i alla fallen?

Om denna princip som Magnus Andersson målade upp och jag sedan ritade är så viktig i arbetet inom socialtjänsten i Marks kommun att man överväger att brutalt omplacera barn för att man tycker inte den fungerar som avsett borde den väl tillämpas i alla fallen? Det gör det dock  emellertid inte och därför finner jag Anderssons förklaring motsägelsefull. Jag har själv en nära anhörig som varit i kontakt med socialtjänsten då de har gjort en vårdnadsutredning efter separation. Anledningen till denna var främst att de inte kunde samarbeta och kommunicera vilket även här yttrade sig i våld i form av fysiskt och kränkningar inom familjen. Barnen har sitt boende hos mamman och bara det ena barnet vill träffa sin pappa och har därför umgänge med honom. Eftersom det havererat mellan föräldrarna sker umgänget just nu med utlämning på dagis och inhämtning av tredje person.
Om man skulle rita om triangeln efter denna situation skulle den se ut som den till höger. Pilarna nertill har

Andersson triangel2

försvunnit då kommunikationen kring barnen är obefintlig och de få tillfällen den uppstår följs den av bristfällig information och verbala kränkningar från ena partens sida. Exempel på dessa är när dottern fyllde år och fadern krävde att få komma dit och ta med sig dem han ville. Mamman motsatte sig det och sa att han fick komma själv varvid verbala kränkningar uppstod och mamma sa att han inte var välkommen heller. Han tar ingen notis om detta och dyker upp och fortsätter verbalt kränka mamman med anspelningar på hennes utseende inför födelsedagsbarnet. Ett annat exempel på kommunikationen är vid ett inlämnande av det barn som vill träffa honom inte ger redovisningar om hur helgen varit. Inte ens talar om att barnet kräkts vilket kunde vara bra för den andre föräldern att känna till fall barnet skulle bli sämre eller det berodde på sjukdom och olämpligt att skicka honom till dagis dagen efter. Vetskapen om att han kräkts uppstår senare på kvällen när sonen själv berättar. Pappan säger vid konfrontation om det hela att hon ska skita i vad han och sonen gör hemma hos honom och hon vänder sig till socialtjänsten som säger han är vuxen vad han gör i sitt hem kan vi inte göra något åt. Mamman har även anmält missförhållande under umgänget till socialtjänsten vilket ledde till att pappan gjorde motanmälan och utifrån det utan granskning bestämde sig att det måste bero på tjafs pågrund av dålig kommunikation. Som ni ser i beskrivningen så sker den mesta kommunikationen vid pilarna och den är icke existerande i någon viktig bemärkelse mellan föräldrarna. Till skillnad från fallet överst så har socialtjänsten inga problem med att kommunikationen inte fungerar som socialchefen beskrev. I fostermammans fall reagerade de mycket kraftigt även fast jag har en känsla efter besökt hennes blogg att hon inte utryckt sig ens i närheten av det som pappan utrycker till mamman i detta fallet när hon i sitt benämnt den biologiska mamman.
Därför får jag känslan att den förklaringen som socialchefen Magnus Andersson gav är inget annat än Bullshit. En eftertänkt konstruktion i medialtsammanhang för att rädda socialtjänstens anseende i den mån det går. jag vågar syna hans misstänkta bluff (för att använda en pokerterm som metafor) därför att jag känner till en annan triangel som jag har en känsla av att även Magnus känner också och modifierade efter eget huvud för att fungera som livräddare.

Andra trianglar

Den triangeln jag tänker på är BBIC-triangeln. BBIC står för Barns Behov I Centrum och är en utrednings


 BICC triangeln


och dokumentations modell som kommer ifrån England. Förutom den beskrivande symbol som dess triangel utgör finns frågeformulär som berör de tre benen som exempelvis Föräldrarnas förmåga. Denna metod är främst framtagen för att ge grund för enhetliga bedömningar som ger ökad rättstrygghet åt klienterna oavsätt var de bedöms så länge utredarna har utbildning och certifikat och använder metoden. BBIC-certifikat utfärdas av Socialstyrelsen och det ställs höga krav på att få den. Det har medfört att denna licens är åtråvärd hos utredningshem och kommuner och de som uppehållit än stoltserar gärna med den som en trofé.
Marks kommun fick en provlicens 2007 och nu mitt i stormen kring socialtjänsten 2010 väljer de att ansöka om en permanent licens trotts Socialstyrelsens massiva kritik som med all tydlighet visar att kommunen inte begriper ett dugg om BBIC, något som Katarina Nunier, utredare på Socialstyrelsen ruskar på huvudet åt. Så ett gott råd till Socialchef Magnus Andersson kan vara är att i stället för utveckla egna trianglar studera andras, speciellt då ni önskar få tillåtelse att använda dem.

Mailet till berörda på socialtjänsten och politiker

När man som förälder ansöker om stöd och hjälp och sen inte får det, utan man min anklagad för att vara en dålig mamma på lösa grunder och rena lögner. Socialtjänsten har på senare tid sagt saker som att det är inte deras sak att hämta hem barn och att det inte är deras sak att uppfostra barn. Om de nu inte kunde hjälpa mig så kan man tycka att de i så fall skulle ha informerat mig om det genast, att de inte kunde eller skulle komma att hjälpa mig med situationen, istället för att låta det bli den soppan som är idag. Jag var på er presskoferens och lyssnade på den, men jag har inte märkt en tillstymmelse till att vi som familj har fått upprättelse, utan precis tvärt om. Det bästa för min familj hade varit att aldrig någonsin ta kontakt med socialtjänsten, vi hade klarat oss bättre utan era så kallade "utredningar". Sedan jag kontaktade er har det blivit en nedåtgående spiral i relationen med mina barn. I media ser det ju bra ut när ni går ut och säger att alla drabbade ska få upprättelse, men i verkligheten är det ju inte så. Mitt förtroende har ni i alla fall förbrukat för all tid och evighet nu. Jag är en mycket bra mamma som gjort allt för mina barn, vi som familj förtjänar bättre än vad vi fått från socialtjänsten i Mark. Det är ju faktiskt jag och alla andra skattebetalare som betalar era löner, så då förväntar man ju sig att ni ska sköta erat jobb på ett proffessionellt sätt, det handlar ju trots allt om barn och ungdomar, ett dåligt omdöme, dåligt skött arbete och utredningar kan leda till oerhörda konsekvenser för barnen i framtiden, förstår ni inte det. Det är ingen lek, det handlar om liv. Att sätta ungdomar under 25 år att utreda andra ungdomar på egen hand är otroligt oansvarigt av ledningen, det var det första jag reagerade på i både min sons och dotters utredning. Inte för att jag tycker att de som är äldre har agerat mycket bättre eller tagit ett större ansvar på socialtjänsten i Mark, tyvärr...


lördag 19 februari 2011

Än så länge har jag inte hört ett ord från soc om hur och när min dotter och jag ska upprätthålla vår kontakt, fast hon nu har varit hos jourfamiljen i två månader!!! Det går bra att placera henne hos jourfamilj och sen bara släppa allt annat ansvar tydligen!!!

 

Ur: http://www.barnperspektivet.se/teman/speciell-familjesituation/barn-familjehem-eller-pa-institution

Barn och föräldrar har rätt att hålla kontakt

Ett barn som bor i familjehem har rätt till att hålla kontakt med sina föräldrar och andra släktingar. Familjehemsföräldrarna ska göra vad de kan för att hjälpa barn och föräldrar ringa, träffas eller skriva brev till varandra. Familjehemsföräldrarna får veta hur ofta ni ska ha kontakt med varandra och på vilket sätt av den socialsekreterare som har placerat ditt barn i familjehemmet.

Vad som är bäst för ditt barn ska vara vägledande för hur ni ska ha kontakt med varandra. Din och ditt barns socialsekreterare ska i sin utredning beskriva detta. Om ditt barn är placerat i familjehem med ditt samtycke har du rätt att vara med och bestämma om hur er kontakt ska se ut, men om ditt barn är placerat med tvång (LVU) har du inte samma rätt till detta

 

Tonårstid

Mycket nyttig information till er på soc (info ni borde känna till, men uppenbarligen inte gör det):

Ur: http://www.barnperspektivet.se/teman/tonar/identitet-sjalvstandighet
Identitet & självständighet
Tonårstiden kan vara besvärlig – för både tonåringen och föräldrarna. Relationen sätts på prov. Föräldrarnas livsstil och regler ifrågasätts, och konflikter är vanliga hemma hos de allra flesta. Som förälder kan man känna sig både arg och ledsen, rent av påhoppad ibland. Ingenting duger. Allt är fel.
Mamma och tonårig son. Mamma  står på en stol. Pratbubbla: ...Och du ska vara hemma 01.00! Ett frågetecken ovanför sonens huvud.

Från barn till vuxen

Man brukar prata om att under olika perioder i livet finns det utvecklingsuppgifter som människan ska klara av för att ta sig vidare. Under tonåren är en sådan utvecklingsuppgift att klara övergången från barn till vuxen. Den övergången måste tonåringen ta sig igenom både fysiskt (puberteten med alla förändringar i kroppen, till exempel att flickor får bröst och mens, och pojkar kommer i målbrottet) och psykisk. Att hitta svaret på frågan ”Vem är jag?” är kanske det mest centrala i den psykologiska utvecklingsuppgiften. Tonåringen försöker hitta svaret bland sina kompisar, i familjen, i det samhälle som vi lever i.
  • Hur ska man vara?
  • Hur ser idealen ut i min familj?
  • Vad tycker mina kompisar?
  • Vad tycker jag själv?
  • Vem är jag?

Tonåringar testar och ifrågasätter…

…bland annat sina föräldrar. Även om vi inte håller med om allt som tonåringen tycker och tänker, kan vi nog känna igen en del från vår egen tonårstid. Vi ifrågasatte också en del av det som våra föräldrar ansåg vara rätt och riktigt. Vi ville också ta reda på vilka vi var. Det var på sätt och vis samma funderingar kring stora frågor om livet, men i en annan tid. Alla tonåringar och deras föräldrar har alltså till viss del svårt att förstå varandra för man är tonåringar under olika perioder. En del av alla föräldrar i Sverige i dag har dessutom vuxit upp i ett annat land och då kan den egna tonårstiden till det yttre skilja sig ännu mer från det egna barnets tonårstid. Då kan det förstås bli ännu svårare att förstå sig på sin tonåring.
Om man ser på allt som händer som ett sätt för tonåringen att hitta sig själv, för att så småningom bli vuxen och klara av att stå på egna ben, kan det kännas lite lättare. ”Det är inte oss det är fel på, utan det är så här det kan vara under en tid”, kan man trösta sig med. Det kommer att gå över. Och det är minst lika jobbigt för tonåringen som för föräldrarna.

Att vara tonåring i dag

Hur tonårstiden i en familj blir, beror på så mycket. Tonåringar är olika. En del tonåringar vill bara vara med kompisar, medan andra tycker det är rätt okej att göra saker med familjen. En del tonåringar testar sina gränser men aldrig så att det blir farligt, medan andra verkligen kan utsätta sig för risker.
Föräldrar är också olika. En del föräldrar är oroligare än andra och har ett stort behov av att kontrollera vad tonåringen gör. Andra föräldrar vill bestämma allt, en del låter tonåringen bestämma det mesta själv. Det finns föräldrar som har gett upp sina försök att hålla på regler man egentligen vill ska följas, för att det har varit så mycket konflikter och bråk med tonåringen att man inte vet hur man ska göra.
*Citat

Flicka 15 år

Jag har föräldrar som nog inte litar på mig, eller jag vet inte riktigt.
*
*
En del menar att det har blivit svårare att vara tonåring i dag än det var förr. Förr var man inte tonåring så länge utan man blev ganska snabbt vuxen, bland annat för att man kom ut i arbetslivet tidigare. I dag studerar många unga människor mycket längre än förr och det finns en ungdomskultur som man lever i under många år. Den långa ungdomstiden innebär många möjligheter och många val, men också krav på att veta själv vad man vill och att klara av att välja.

Frigöra sig från föräldrarna

Även ett barn protesterar och prövar förstås sin egen vilja, men föräldrarna är ändå de som bestämmer, som barnet tror på och vill efterlikna. I och med att våra barn närmar sig tonåren kommer vi att märka att deras attityd mot oss förändras. En del kan hålla det mesta för sig själva, medan andra högljutt berättar för oss vad de tycker och tänker. Men budskapet är detsamma: ”Jag måste ta lite avstånd från dig, för jag håller på att bli en egen individ.”
När man inte längre kan vara så nära sina föräldrar blir kamraterna viktiga. Ännu viktigare än de har varit förut. Att vara med sina kompisar, hålla kontakt via sms och Facebook, vara en i gänget, inte hamna utanför, inte vara annorlunda… Allt det väger tungt, och som förälder kan man känna att man inte har mycket att komma med.
*Citat

Flicka 15 år

Jag funderar på att raka tuppkam, jag tycker det är snyggt. Men innerst inne vet jag inte om jag gör det för att det är snyggt eller för att reta min mamma till vansinne.
*
*

Testa gränser

Många beskriver perioden när tonåringen går i åttan och nian som den jobbigaste. Gränser testas, till exempel att försöka få tag på alkohol fastän man inte får dricka. Tonåringen vill bestämma så mycket mer än vad föräldrar vill tillåta. Eftersom det faktiskt tar en massa energi att frigöra sig och hitta sig själv, är det inte ovanligt att många tonåringar också är skoltrötta. En del tonåringar som tidigare har tyckt om skolan bara lägger av, andra orkar inte med den för att de ställer så höga krav på sig själva. Bara MVG rakt av är det som gäller.
Pappa och tonårsflicka. Flicka på väg ut. Pratbubbla: Andas på mamma och mig när du kommer hem!Som förälder vill man hjälpa sitt barn, men blir ofta missförstådd. Det är också lätt hänt att man själv blir arg när man vill göra något gott och så möts man av ilskna kommentarer eller en dörr som smäller igen framför en. Man skriker tillbaka eller slår i en dörr själv, och så är bråket igång.
Ibland kan man som förälder ha nytta av att inte ta all kritik så personlig, utan mer se den som ett uttryck för frigörelse. Mitt barn behöver få mig lite på avstånd, det är inte värre än så, även om det känns att bli utskälld och bli beskylld för att vara värdelös. Inte bli lika barnslig själv som man tycker tonåringen är, utan vara den vuxna.
*Citat

Flicka 14 år

Jag vill ha någon som säger till mig när jag måste sova och att borsta tänderna och allt det där.
*
*

Tonåringen behöver sina föräldrar

Hur det än känns, hur mycket du än får höra att du inte förstår eller att du ingenting vet: Din tonåring behöver dig! Föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Efter en stormig, men ändå normal frigörelseperiod, brukar relationen till föräldrarna bli lugnare och mindre konfliktfylld. I slutändan är det ju meningen att vi ska mötas som vuxna människor, där den ena ibland hjälper den andra och tvärtom. Men fram till dess kan det många gånger vara tufft att vara tonårsförälder. Både utifrån oro man kan känna för sitt barn och utifrån allt man ska ta ställning till.

Share |

torsdag 17 februari 2011

Märklig kultur

Det pågår en märklig kultur hos socialtjänsten i Mark. Även min lilla familj är drabbad, efter att jag gjort misstaget att ansöka om hjälp, när mina barn gjort dåliga val i sitt liv, vilket har resulterat i katastrof och jag känner igen hur de förvanskar och förvränger sanningen och det kan ju inte precis bli ett resultat som är för barns bästa. Jag vill gärna dela med mig av en länk som skulle kunna beskriva kulturen hos socialtjänsten i Marks kommun. Trots att socialstyrelsen har haft anledning att se över socialtjänsten i Marks handläggning av ärenden och har kommit med allvarlig kritik, så fortgår deras bristande utredningar vilket leder till ett oerhört mänskligt lidande.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/utredningar-baseras-pa-skvaller
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.550599-nu-kommer-skandalnotan