Detta är en berättelse jag har fått ta del av från en som har drabbats hårt av socialförvaltningens inkompetens. Det går inte att läsa igenom den oberörd och det är med stor sorg i hjärtat jag konstaterar än en gång, att det finns onda människor, som bara är ute efter att sko sig på utsatta barn och familjer. Jag vill varna för att den beskriver en ohygglig tortyr. Det är en skam att samhället inte har kommit längre än såhär! Sådant här borde inte få hända, men det finns en mängd oseriösa människor därute som bara är ute efter att få betald arbetskraft och sko sig på omhändertagna barn. Detta möjliggörs av socialförvaltningar, brott begås med hjälp av myndigheterna och deras luddiga lagar som går att tolka precis hur som helst.
Ett liv i helvete och tortyr!
Här kommer en förklaring på olika problem som gör mej till den jag är och den som folk ser mej som.
Det började 1985 placering på ett skolhem i Växjö åren går hand i hand men olika problem. Dom stora problemen börjar när jag placerades på första fosterhemmet som låg beläget utanför Ljungby i Småland, de första månaderna gick lugnt till men sen började helvetet, det första var en örfil för att jag inte ville hugga ved Ca kl 11 på kvällen, det va ungefär –12 grader ute, rädslan efter örfilen fick mej att gå ut och hugga ved, efter en timme kom mannen i huset ut och säger att jag ska ta av mej jackan, jag frågar varför, då greppar han en trä påk och slår mej över armarna och skriker hugg ved din djävel och ifråga sätt inte mina order. Jag börjar med smärtan i armarna och hugga igen, åter igen skriker han ta av dej jackan och hugg ved ditt as, åter igen tar rädslan över och jag gör som han säger med en obeskrivlig smärta och gråten i ögonen, detta märker han och frågar om jag är en idiot, livrädd tittar jag på honom och svarar nej, åter igen slår han mej med påken fast över bröstet och avslutar med att slänga mej i backen och spottar på mej och säger detta är bara början. Under flera timmar så får jag stå med en t-shirt och hugga ved, när jag väl kommer in går jag till toaletten för att tvätta mej och ser att jag har blöt från näsan och att min t-shirt va ner blodad, jag frågade dom vart jag skulle lägga tröjan då den är smutsig, mannen i huset säger att han ska visa vart jag ska lägga den, med en rädsla börjar jag gå mot trappan ner till källaren och går sakta ner åt, men plötsligt känner jag en spark i ryggen och jag faller ner för trappan, där slutar mitt första minne. Morgonen därpå vaknar jag på golvet i tvättstugan i källaren av att kvinnan i huset står och spolar kallvatten över mej och frågar om jag har druckit, nej svarar jag och förklarar vad som hänt, då skriker hon att jag ljuger och börjar att dunka mitt huvud i golvet, av smärta försöker jag skydda mitt huvud med händerna och känner att det svider när jag rör vid huvudet, försiktigt reser jag mej upp för att lämna tvättstugan och märker att det är blod på golvet och jag sköljer bort det från golvet för att jag inte längre vågade säga nåt. Efter en tid märker jag att dom andra som är placerade där blev slagna och förtryckta på olika vis genom att dom blev slagna och kallade för olika saker. Vi var 12 st placerade varav att några fick flytta till kvinnans syster som va av den goda typen. Jag började skolan och det blev en chock att gå ut bland andra människor och när mina klass kamrater skoj brottades satt jag och kall svettas av en dold rädsla, dom frågade mej om jag va en fegis, nejdå jag börjar nog bli dålig och jag äter en medicin som får mej att svettas blev mitt svar, jag vågade inte berätta om vad som har hänt för att jag trodde jag skulle bli mobbad och rädslan för att bli mobbad va stor då jag trodde att jag skulle få mer stryk. Ingen i skolan lade märke till vad som händer i hemmet där jag bodde, när det va dags för allmän undersökning hos skol systern så gömde jag mej och skyllde på allt mellan himmel och jord. Skol dagarna gick och jag gång på gång kom hem och fick min dagliga dos av slag och förtryck på olika nivåer, en dag kunde jag inte bädda sängen för att jag hade ont i armar, ben, rygg och mage efter behandlingen dagen innan, när jag kom hem skrek Sylvia som hon i hemmet heter att jag är ett jävla svin och att jag ska få ett straff jobb för att jag inte hade bäddat min säng, jag kände en kall ilning genom kroppen och började svettas av rädsla, då kommer Mannen i huset som heter Bernt och flinar och säger att då va det dags igen då, tårarna började rinna och jag bad om förlåtelse för att jag varit dum, han börjar skratta och plötsligt får jag flertal knytnäve slag i ansiktet och jag faller mot marken sen känner jag flertal sparkar över kroppen och hör han skriker sluta gråt ditt svin sluta gråt innan jag slår ihjäl dej ditt jävla as, han sparkar mej över gården och avslutar med att spotta och pissar mej i ansiktet. Jag låg kvar på marken och kämpade för att inte visa att jag grät av smärta, men det kunde jag inte dölja utan han lyfte upp mitt huvud och skrattade och spottade mej i ansiktet igen, sen tar han tag i mina ben och släpar mej in i en jord källare väl där säger han, här ska du få vara tills du lärt dej att inte gråta som en liten flicka sen stängs dörren och jag hör att ett hänglås prasslar i dörren och klickar igen. Mörkret och tystnaden fick mej att bli rädd om vad som skulle hända. Fyra dagar senare hör jag att någon kommer ner i jord källaren och dörren öppnas igen, jag säger om och om igen förlåt för att jag har varit dum, hållkäften ditt as och lyssna på vad jag säger, om du öppnar din käft så är det kört för dej och om du överlever då ska du vara glad för imorgon kommer socialen och då gäller det att du kan hålla käften. Dagen kom och soc kom men jag hade kläder som täckte mina armar och ben och soc misstänkte inget utan dom åkte efter en stund. Efter ett tag så råkade jag att försova mej för att hinna bädda min säng för då hade jag missat skolbussen. Åter va jag rädd för att åka hem och bestämde mej för att rymma vilket jag också gjorde, oerfaren som jag va så började jag att gå utmed vägen som ledde mot Halmstad i hopp om att inte behöva komma tillbaka igen, men det tog några timmar sen va det mörkt ute och jag började lifta för att snabbt komma till värme nånstans, det tog en stund och plötsligt så stannar en bil med en tvärnit och ur bilen kommer mannen i huset ut och springer mot mej och sparkar mej över benen och jag faller mot marken, han drar ner mej i diket och börjar att slå mej i ansiktet och magen om och om igen, sen går han upp och öppnar bagageluckan sen greppar han tag i mej och slänger ner mej där bak och smäller igen luckan. Bilen kör iväg med en rivstart och jag kastas runt i bagageutrymmet och känner att jag håller på att svimma av smärtor från slagen. När vi kom hem stannade bilen och jag hör att en dörr öppnas, jag kände igen ljudet från tidigare, sen öppnas bagageluckan och jag känner att han tar tag i mej och sliter ur mej ur bilen och släpar mej ner i jord källaren igen, men denna gången satt jag kvar i den i ca 6 månader och fick höra att dom sa till soc och mina föräldrar att jag va med en släckting till dom i Tyskland och denne inte hade en telefon utan att dom höll kontakten genom brev med mej. Samma story körde dom med skolan. Sex månader senare släpps jag ur källaren med en örfil för att jag inte orkade att gå själv då jag inte fick mat mer än 2 gånger i veckan och en hink med vatten i veckan förutom en dag i veckan då jag fick tvätta mej. Ca en månad senare så började jag skolan igen och rädslan för vad andra i skolan skulle säga va stor och jag viste inte vad jag skulle säga till dom, men det gick bra för att många av mina skador hade läkt och jag kände att det va ett problem mindre. Efter ca 2 månader när jag satt och läste mina läxor kommer mannen in och säger att han behövde träna och undrade om jag kunde hjälpa honom med hantlarna, jag trodde att det va lugnt och följde med ner till hans gym, när vi kom dit sa han att han bara skulle värma upp lite lätt och att jag kunde sätta mej på bänken som han har för skivstången, jag gjorde som han sa och plötsligt så känner jag att han tar tag i min handled och vrider min arm nedåt och knyter fast den först med snöre och sen lindar han en kedja runt och sätter fast den i skivstången sen tar han den andre armen och gör samma sak, han lyfter upp rygg stödet så att jag inte kan röra mina armar. Han går ut ur gymmet och kommer tillbaka med hund kopplet och hundens halsband som var av metall, han står och tittar med ett leende och frågar om jag förstår vad som ska hända och sen slår han kättingen över bröstet på mej några gånger med stor kraft, sen sätter han sej och tittar mej in i ögonen och frågar om vad det värsta jag sett, jag svarar med gråten i min hals att jag inte vet, han svarar vänta du ska få se. Han försvinner ut ur rummet och kommer tillbaka efter en stund med en av de små pojkarna jag kallar han för P. P är då snart i 5 års ålder, han klär av den lille pojken alla hans kläder och börjar att kleta in pojken med någon jävla salva eller dyl, sen börjar han att peta honom i baken med sitt finger, efter en stund börjar han att penetrera pojken i baken med sitt könsorgan, jag hör pojken skrika och gråta av smärta och jag tittar bort för att jag mår skit av synen och det jag ser, då tar mannen tag i kopplet och rappar mej över ansiktet flera gånger och säger att jag ska titta men jag klarar inte av det utan tittar bort igen och plågas av att höra pojkens förtvivlade skrik och gråt av smärta, tillslut tog gubben ett rep och band fast mitt huvud så jag inte kunde vrida bort från det han gjorde mot pojken, sen fortsatte han med sitt vidriga beteende och under ca 2 timmar våldtog han honom och tvingade mej att se skiten. När svinet va klar med sitt började han igen att rappa mej med koppel och kedjan över ansikte och bröst, tillslut tog han bort kedjorna och snörena från mej och sparkade men över ryggen och tvingade mej att stå med ryggen mot honom, sen gjorde han samma sak igen fast över ryggen med bara kedjan, han avslutade allt med att slå mej med knytnävar över ryggen och jag åter igen föll mot marken och tårarna rann och jag kände att jag blödde på olika ställen och det roade honom, han hämtade salt och strödde på såren och det sved, jag bad honom att sluta och att det räcker med det jag sett mm. Han ilsknade till och släpade mej ut i trädgården och började igen med slag och att spotta mej i ansiktet, åter igen kom tårarna och denna gång kunde jag inte hålla tillbaka gråten utan allt bara brast efter flera månaders tortyr, jag hoppades på att någon skulle höra mej men det va långt till närmsta granne ingen hörde eller såg vad som hände, mannen i huset tog åter igen tag i mej och slängde mej med ryggen före mot flagg stången och sen började han att sparka mej igen, med ruggen mot stången snurrade jag runt varv efter varv runt flaggstången av hans sparkar över bröstet, han skrek att om jag inte slutar att gråta så slutar han inte att sparka, jag kämpade för att inte gråta och det va svårt då jag trodde att min rygg var av men tillslut så lyckades jag att inte gråta, och han slutade då för den gången. Han vände och gick in i huset och kvar på gräsmattan blev jag, rädd för att gråta men idag kan jag erkänna att jag grät inombords.
I denna berättelse berättar jag från en sann händelse som jag själv har upplevt, detta och mycket mer plågas jag av varje dag och varje natt. Problemet är inte hur jag ska handskas med problemet utan hur jag ska dölja såren i mitt hjärta. Man tar mej för att vara en konstig och nojig person som har tappat fot fästet helt, jo jag tackar för det. Men det som inte många vet om är att jag trotts allt har ett hjärta, och när jag säger vad jag känner för en person så är det djupt från mitt hjärta och att det har en tung betydelse för att jag har svårt för att lita på någon, sveken är många genom tiden jag har eller hade i livet.
Livet kunde ha varit bra men blev ett helvete.
Efter år med olika händelser på olika ställen kom jag till ett nytt familjehem som jag trodde skulle vara ett bra ställe, men vist fanns rädslan efter det första, bilderna och ljuden som va på det första hemmet. När jag hörde ett litet barn gråta så kom paniken och bilderna spelades upp igen som om det hade hänt igen, jag började åter igen att få ångest. Även detta stället var bra till en början men urartade sej ganska snart, jag blev ett arbetsredskap och fick jobba från kl 6 på morgonen tills långt in på natten ute som inne. Dom kallade mej för die saou som betyder ditt svin, om jag inte svarade på det till talet så blev mitt huvud dunkat i väggen tills jag svarade, men jag var redan ganska härdad för smärta, en dag blev jag riktigt arg och spottade gubben i ansiktet och sa att han kunde kalla sina egna ungar för det men inte mej, då fick han ett frispel och slet tag i en utav köks knivarna och tryckte den mot min hals och skrek säg så en gång till så ska jag skära av din fula jävla hals och grilla ditt svin huvud till grisarna. Åter igen kom rädslan att jag kanske skulle dö innan jag fyllt 16 år. Tiden gick och dom köpte ett gammalt hus utanför lammhult i småland som låg 3,5 km från byn, detta stället skulle hel renoveras och givetvis så blev vi som var placerade där tvungna att jobba där alla dagar efter skolan. Efter en tid orkade jag inte med både skolan och att jobba så jag började att skolka för att kunna sova någonstans i skolans lokaler. Skolan ringde till familjehemmet och berättade om min frånvaro och att jag somnade under lektions tid, detta gjorde familjehems gubben rasande så han gjorde upp med skolan att jag skulle studera hemma alla grund ämnen men så blev det inte.
Tiden gick och jag och familjehems gubben jobbade endast med huset och studierna blev inget av, jag klagade flera gånger över att jag inte orkade mer men det enda jag fick höra va att jag skulle bara göra som han sa och så fick jag ett fler tal smällar över ansiktet och kallad die alter saou. En dag så vägrade jag till en början att följa med till stugan det va en kall vinterdag, jag förklarade att jag hade ont i händer, rygg och armar efter allt arbete, då blev han fullständigt hysterisk och började skrika att jag inte skulle få mat innan jag började jobba igen. Han tvingade mej ut till huset för att jobba och jag va rädd för att säga emot honom så jag följde med dit, när vi kom så sa han att jag skulle få sova där så jag inte kunde fly från jobbet, det finns ju ingen värme här säger jag till han, nej det vet jag men du får jobba för att hålla värmen då. Åter igen kände jag att mitt liv var på väg mot ett helvete igen och rädslan för att dö som ung va ett faktum.
Jag bad om att få riktiga kläder att jobba i för det va så kallt, till svar fick jag igen att jag skulle jobba mej varm, det var ca -12 grader ute denna dagen och jag fick ont i mina händer av kölden och det sa jag till han, då tog han tag i mina händer och tvingade mej att slå dom i väggen för att få upp cirkulationen och värmen trodde han, men istället så svullnade mina händer upp och jag kunde inte röra på fingrarna och även detta klagade jag på, då började han att dunka mitt huvud i en vägg och skrika att jag va en jävla idiot som bara klagar när han försöker att lära mej ett hantverk. Jag kände att jag blev illamående av all smärta och minnena från det gamla hemmet flödade genom mitt huvud, minnena om inlåsningen i jordkällaren slagen och sparkarna som jag fick där och skriken från den lilla pojken som blev våldtagen av gubben på det stället, åter igen kände jag att mitt liv va slut och att döden stod mej nära.
Jag fick under flera nätter sova ute i stugan som vi jobbade med utan värme eller något jag kunde värma mej med, jag blev ganska snart undernärd och va nära på att förfrysa då det va ca – 8 grader inne i det huset. En natt fick jag mer eller mindre en döds ångest och beslutade mej för att gå från stugan för att fly från stället. Jag hade lyckats att gömma lite pengar som jag hade fått från farmor, jag kom till Lammhult och tog bussen till Växjö för att gömma mej och be om hjälp på socialkontoret. När jag kom till soc för att berätta vad som hänt så menade dom att jag ljög och att det är en bra familj som jag är hos och att dom inte tänker flytta på mej igen. Efter ca 1.5 time så kom fosterföräldrarna till soc och givetvis så va dom fint klädda och uppträdde lugnt och trevligt där så mina ord togs givetvis inte på allvar trotts en heldel synliga skador som jag hade berättat om hur dom hade uppstått. Jag blev tvungen att följa med fosterföräldrarna igen och soc drag blev att sätta LVU på mej som betyder lagen om vård av unga. Detta gjorde det lättare för familjehemmet att kunna agera mer utan att behöva blanda in soc om jag skulle avvika igen. Under resan hem så stannade gubben bilen vid en skogs dunge för att han skulle prata med mej och det gjorde han både muntligt och fysiskt och det blev brutalt. Han slog mej länge med ett hammarskaft, knytnävar och han dunkade mitt huvud i gruset och jag började blöda i huvudet sen slet han mej i håret och gav mej flertal örfilar. Jag kände att jag ville dö då jag kände ensamhet och övergiven av dom goda, jag kände att ingen ville hjälpa mej från skiten och detta sa jag till dom när vi fortsatte att åka, jag bröt ihop och tyvärr kom tårarna igen och detta roade gubben och då fortsatte han med sin psykiska tortyr.
Vi åkte ut till stugan igen och jag vägrade att jobba igen, då säger gubben du ville ju dö ska jag hjälpa dej med det? Ja svarade jag jag orkar inte mer nu. Kom då ditt svin jag ska hjälpa dej, så tog han tag i mej och började gå mot ladan, han tar fram ett rep och slänger det på mej och skriker häng dej då ditt svin man brukar ju hänga upp grisar. Jag tittade på honom och säger inget då blir han ännu mer förbannad och sliter tag i repet och knyter det runt min hals och frågar om det känns bra, ja det gör det svarar jag gör det som skall göras säger jag, jag är inte rädd längre för att dö ditt tyska lilla svin, då blev han så tokig och började att slå mej i ansiktet så jag blöder från näsa och läppar, sen tar han tag i repet och slänger det över en tak balk och drar så jag hänger ca en meter från golvet, där passar du ditt svin jag borde låta dej hänga där men då åker jag ju fast för mord, jag började att rycka i kroppen och kände att jag tappade krafterna men då släppte han tyvärr ner mej, han böjer sej fram och säger att det finns många hålor som man kan slänga ner mej i och få det att se ut som en olycka sen skrattade han och gick ut ur ladan, han skriker arbete om 5 minuter annars ska du fåsmaka på andra bullar.
Månaderna gick och sommaren kom, han gillade att övningsskjuta och ute vid stugan och detta gjorde han lite då och då, en dag när han hade druckit några öl så säger han till mej att gå ner med några burkar mot skogen där han hade det stora tavlan för övningsskjutningen, plötsligt hör jag att ett skott som går av och träffar tavlan och jag hade inte hunnit ställa upp burkarna ännu sen kom ett skott till, jag blev rädd och vänta jag är snart klar, då skriker han tillbaka att jag inte ska vara uppkäftig utan bara göra det han säger till mej, när jag va på väg tillbaka att jag ska ställa en burk på mitt huvudet och hålla en i varje hand, jag svarar tillbaka aldrig i livet då kom han emot mej ilsken som en tjur och riktar geväret mot mitt huvud och säger att det är bäst för mej att göra som han säger annars så kan en olycka ske. Med tårarna i halsen går jag ner igen och gör som han säger, jag ställer en burk på huvudet och håller en i varje hand och blundar för att dölja min rädsla, det går av ett skott som träffar tavlan och jag känner att jag börjar att skaka av rädsla, jag vet att han är full och aggressiv, han skriker lever du ditt svin sen hör jag ett nytt skott som går av och träffar burken på mitt huvud, då började jag att skaka mycket mer och svettas av paniken. Jag set att han laddar om geväret och tar sikte mot mitt håll igen sen hör jag ett skott igen som stryker mitt hår sen sveper han ytterligare en öl igen och fortsätter, detta upprepades vid flera tillfällen under min tid där.
Tiden gick och huset stod klart för dom att använda. Jag började på komvux i Alvesta för att läsa in det jag hade missat i skolan, så en dag fick jag chansen att rymma igen och tog kontakt med soc i Alvesta, till min förvåning så jobbade en som jag känt i många år, jag sa till han att jag kommer att ta mitt liv om jag måste åka tillbaka till hemmet, jag satt med en kniv i min hand och hade nog så gjort om jag inte fick hjälp, han såg mina skador jag hade och sa att jag kunde känna mej lugn ingen kommer att komma åt mej här. Han va lugn och saklig och bad mej att berätta om vad som hade hänt, han blev likblek i ansiktet och mycket förbannad. På något vis så lyckades fosterföräldrarna få veta vart jag fanns och kom dit och skulle hämta mej men då blev det stopp och dom avvisades från socialkontoret av alla som jobbade där, då fick jag mitt första hopp om att få hjälp av de goda. Jag kände en frihet jag blev placerad på ett ställe en kort tid på ett såkallat skydds boende. Och friheten va för mej en sanning.
Dessa berättelser är en mycket liten del om vad som hände, antagligen så kan dom förklara mej som person och min syn på livet mm.
Jag står för: Arbete, lojalitet och respekt. Jag sviker inte mina vänner, behöver dom hjälp så är det min skyldighet att stå upp och jag respekterar det som är och andra människor.
OBS! Dessa händelser förnekas av socialtjänsten på Araby/dalbo i Växjö, det måste vara pinsamt att erkänna fel för dom…
