"Hela familjen blev offer för en av socialtjänstens mycket hänsynslösa
utredningar och de blev av dem frihetsberövade under hot. Familjen blev
tvingade att lyda socialtjänstens order, flytta under felaktiga premisser till
ett utredningshem och stå helt utan förklaringar eller försvar. Om familjen
inte följde order skulle deras son bli omedelbart omhändertagen. Familjen levde
i en fruktansvärd skäck att helt oskyldiga bli av av med sin son och den
fruktansvärda känslan av att ingen lyssnade på dem. Samtidigt blev de granskade
på utredningshemmet 24 timmar/dygn och de på hemmet skulle också hjälpa
föräldrarna att bearbeta deras skuld och skam över att de hade misshandlat
deras son och även bearbeta Liams misshandelstrauma. Familjen "hamnade
mellan stolarna" vid den usla samverkan i olika utredningar mellan läkare,
socialtjänst och polis.
Först tre månader efter olyckan framkom det att Liam led av benskörhet
(Osteogenesis imperfecta) och alla anklagelser mot familjen lades ner."