söndag 21 december 2014
lördag 20 december 2014
Silent Night
För många barn och föräldrar är julen en sorgens tid,
då sociala myndigheter ser till att de inte får möjlighet att träffas och umgås med varandra!!!
då sociala myndigheter ser till att de inte får möjlighet att träffas och umgås med varandra!!!
Share |
fredag 12 december 2014
A CPS Christmas Carol
Den skada socionomer orsakar andra i sin yrkesutövning med sin cynism, är ett beteende som dessvärre genomsyrar hela socialtjänstkåren, socionomer som är satta av systemet att hjälpa människor, men med den grundsyn de har på människor, så stjälper de istället... Myndighetsutövningen missbrukas grovt, och lagarna används på ett sätt det aldrig kan ha varit tänkt från början att de skulle användas... Konsekvenserna för samhället är oöverstigligt, med alla de trasiga själar socialtjänstemännen lämnar efter sig när de gått fram med sin soc-bulldozer och myndighetsvapen. Det är jag och alla andra som betalar skatt så att socialtjänstemännen skall få sina löner, då har vi också rätt att uttala oss om vad vi tycker om hur de hanterar pengarna i verksamheten... Det verkar som socialtjänstemännen och politikerna har glömt vart pengarna kommer ifrån! Idag är socialtjänsten ett mörkt svart hål där enorma summor hamnar i helt fel fickor... Samhället står på ett fundament, som hålls upp av pelare, pelarna är våra lagar och domstolar... I min värld, så trodde jag att myndigheter var sakliga och objektiva med vilja att hjälpa utsatta eller de som är i kris... Jag hade gått på propagandan som de visar utåt! Idag vet jag att deras verklighet något helt annat än så, någon rättssäkerhet existerar inte. När socionomer bygger upp subjektiva, falsifierade fiktionsutredningar för att rättfärdiga omhändertaganden och/eller i vårdnadstvister och sedan använder det som underlag i domstolarna, så är de ute på hal is, hela grundfundamentet till vårt samhälle kommer krackelera. De som tror att detta bara sker i undantagsfall, så kan jag meddela att denna destruktiva kultur inom socialtjänsten är mer regel än undantag! Och då har jag inte här skrivit om alla övriga oegentligheter som följer hanteringen av barnomhändertaganden... De negativa konsekvenserna för de drabbade är oöverstigliga!
Share |
lördag 6 december 2014
måndag 24 november 2014
Hur ödelägger socialtjänstens individ- och familjeomsorg kontakten mellan omhändertagna barn och biologiska föräldrar?
Alla som känner barn som bor i familjehem bör veta vad socialtjänstens
individ- och familjeomsorg gör för att få kontroll över dem.
Socialtjänsten säger till barnen att deras föräldrar är sjuka, dåliga, tokiga, farliga, etc, och att de har placerat dem i familjehem för att skydda dem från sina föräldrar. Man inbillar barnen att de har tur som är placerade och att socialtjänsten ger dem bättre vård än de skulle fått hemma. Man säger till barnen att de inte kan ha kontakt med föräldrarna för att de är sjuka eller så hittar socialtjänsten på lögner som de berättar till barnen, så att barnen blir sårade, arga, upprörda och säger att de inte vill ha någon kontakt med sina föräldrar mer. Sedan ser socialtjänsten till att föräldrar får kontaktförbud, föräldern kommer i fängelse om de bryter kontaktförbudet genom att till exempel skicka gåvor och berätta för sina barn att de saknar dem och älskar dem. Socialtjänsten säkerställer också att barn placeras i familjehem och i ett nätverk som antar en negativ inställning till barnens föräldrar så att barnen påverkas av detta och känner att de borde skämmas över sina föräldrar och ta avstånd från dem. Föräldrar är ständigt hotade och trakasseras av socialtjänsten om de försöker att begära kontakt med sina barn. På så sätt förstör socialtjänsten kontakten mellan de placerade barnen och deras biologiska föräldrar. Socialtjänsten får barnen att tala illa om sina föräldrar och kanske till och med hata dem. Detta kallas för föräldrafiendlighetssyndromet. Socialtjänsten skapar en föräldrafiendlighetssyndrom hos många omhändertagna barn, för att ha kontroll över dem, så att de kommer att finna sig i att stanna kvar i familjehemmet och inte avvika.
Vet du någon som bor i ett familjehem och som inte pratar om sina föräldrar eller talar illa om dem?
Då ska du kontakta föräldrarna själv och ta reda på hur de är. Verkar dessa vara trevliga människor, så du kan lika gärna försöka visa detta för att främja barnet du känner och hjälpa till med att denne får kontakt med sina föräldrar igen. För en sak är jag helt säker på, och det är att både vi som föräldrar och barnen lider svårt av att socialtjänsten förstör kontakten mellan barn och föräldrar på detta sätt. De flesta föräldrar älskar sina barn och de flesta är vanliga människor som inte har gjort sina barn någon skada, men barnen har tagits ifrån dem av politiska eller ekonomiska skäl. Mycket få barn som bor i familjehem har, sjuka, dåliga, tokiga, farliga föräldrar eller föräldrar med allvarliga missbruksproblem. Detta är bara något som socialtjänsten och media försöker övertyga folk.
Socialtjänstens metoder att förstöra kontakten är så falsk och så grym, att du inte tror det förrän du själv har upplevt det ..
Share |
Socialtjänsten säger till barnen att deras föräldrar är sjuka, dåliga, tokiga, farliga, etc, och att de har placerat dem i familjehem för att skydda dem från sina föräldrar. Man inbillar barnen att de har tur som är placerade och att socialtjänsten ger dem bättre vård än de skulle fått hemma. Man säger till barnen att de inte kan ha kontakt med föräldrarna för att de är sjuka eller så hittar socialtjänsten på lögner som de berättar till barnen, så att barnen blir sårade, arga, upprörda och säger att de inte vill ha någon kontakt med sina föräldrar mer. Sedan ser socialtjänsten till att föräldrar får kontaktförbud, föräldern kommer i fängelse om de bryter kontaktförbudet genom att till exempel skicka gåvor och berätta för sina barn att de saknar dem och älskar dem. Socialtjänsten säkerställer också att barn placeras i familjehem och i ett nätverk som antar en negativ inställning till barnens föräldrar så att barnen påverkas av detta och känner att de borde skämmas över sina föräldrar och ta avstånd från dem. Föräldrar är ständigt hotade och trakasseras av socialtjänsten om de försöker att begära kontakt med sina barn. På så sätt förstör socialtjänsten kontakten mellan de placerade barnen och deras biologiska föräldrar. Socialtjänsten får barnen att tala illa om sina föräldrar och kanske till och med hata dem. Detta kallas för föräldrafiendlighetssyndromet. Socialtjänsten skapar en föräldrafiendlighetssyndrom hos många omhändertagna barn, för att ha kontroll över dem, så att de kommer att finna sig i att stanna kvar i familjehemmet och inte avvika.
Vet du någon som bor i ett familjehem och som inte pratar om sina föräldrar eller talar illa om dem?
Då ska du kontakta föräldrarna själv och ta reda på hur de är. Verkar dessa vara trevliga människor, så du kan lika gärna försöka visa detta för att främja barnet du känner och hjälpa till med att denne får kontakt med sina föräldrar igen. För en sak är jag helt säker på, och det är att både vi som föräldrar och barnen lider svårt av att socialtjänsten förstör kontakten mellan barn och föräldrar på detta sätt. De flesta föräldrar älskar sina barn och de flesta är vanliga människor som inte har gjort sina barn någon skada, men barnen har tagits ifrån dem av politiska eller ekonomiska skäl. Mycket få barn som bor i familjehem har, sjuka, dåliga, tokiga, farliga föräldrar eller föräldrar med allvarliga missbruksproblem. Detta är bara något som socialtjänsten och media försöker övertyga folk.
Socialtjänstens metoder att förstöra kontakten är så falsk och så grym, att du inte tror det förrän du själv har upplevt det ..
Share |
onsdag 12 november 2014
Remember who you are...
Till mina älskade barn... JAG HAR ALDRIG SLUTAT ÄLSKA ER OCH KOMMER ALDRIG ATT GÖRA DET!!!
Remember who you are...
Remember who you are...
Share |
fredag 7 november 2014
Marks kommun återigen
Det är långt mellan gångerna nu som jag skriver här, men det betyder inte att det inte händer något, utan precis tvärt om, det är väldigt intensivt just nu på många sätt . Men det har blivit mer en fråga om att rädda det som räddas kan, dvs hjälpa dem som har små barn i detta elände och rädda mina barnbarn och kommande generationer. Jag har förlorat många år med mina barn på grundlösa skäl, jag är en av dem som socialtjänsten har lyckats att vända barnen (nu unga vuxna) mot, så att de inte vill ha med mig att göra längre, och jag står för det. Vad barnen inte förstår är att vi alla lidit, något oerhört, och jag förstår vad de går igenom, men de förstår inte att jag försatts i en omöjlig situation på grund av socialtjänstens myndighetsmissbruk. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, och det är en fråga om överlevnad sedan socialtjänsten i Mark kom in i bilden. Det både oroar mig och roar mig att läsa artiklar som de nedan... det fortsätter lika illa som det gjort hitintills och det är skrämmande att det får fortsätta. Men jag är helt övertygad om att brevskrivaren har haft sina skäl, för galenskaperna vid socialtjänsten i Mark är 'beyond everything else'.
Tror inte jag har skrivit om det här i bloggen, men det var faktiskt en politiker och två tjänsteman som har blivit dömda för tjänstefel, men jag vet också att det borde varit betydligt fler, vilka nu har kommit undan.
Läs mer om det nedan:
http://www.bt.se/nyheter/mark/hot-mot-tjansteman-i-mark-polisanmals%284523509%29.gm
http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-svar-om-familjehemsbarn-sekretessbelagt-beslut-overklagas%284519819%29.gm#disqus_thread
T och F om ni läser här, så skall ni veta att jag älskar er och kommer alltid att göra det, jag kan inte styra över de val ni gör eller över hur ni låter er påverkas av andra... jag kommer alltid älska er oavsett... har aldrig utgett mig för att vara perfekt eller felfri, men mina intentioner har alltid varit ert bästa, jag kan inte styra över vad resten av världen gör eller inte gör! Den här resan har gjort ont, fruktansvärt ont, något som ingen skall behöva uppleva, ingen som inte varit med om det kan någonsin förstå den smärtan!!! Det vi kan göra är att gå vidare trots smärtan, har vi överlevt det, så kommer vi kunna överleva allt...
Share |
Tror inte jag har skrivit om det här i bloggen, men det var faktiskt en politiker och två tjänsteman som har blivit dömda för tjänstefel, men jag vet också att det borde varit betydligt fler, vilka nu har kommit undan.
Läs mer om det nedan:
http://www.bt.se/nyheter/mark/hot-mot-tjansteman-i-mark-polisanmals%284523509%29.gm
http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-svar-om-familjehemsbarn-sekretessbelagt-beslut-overklagas%284519819%29.gm#disqus_thread
T och F om ni läser här, så skall ni veta att jag älskar er och kommer alltid att göra det, jag kan inte styra över de val ni gör eller över hur ni låter er påverkas av andra... jag kommer alltid älska er oavsett... har aldrig utgett mig för att vara perfekt eller felfri, men mina intentioner har alltid varit ert bästa, jag kan inte styra över vad resten av världen gör eller inte gör! Den här resan har gjort ont, fruktansvärt ont, något som ingen skall behöva uppleva, ingen som inte varit med om det kan någonsin förstå den smärtan!!! Det vi kan göra är att gå vidare trots smärtan, har vi överlevt det, så kommer vi kunna överleva allt...
Share |
fredag 10 oktober 2014
måndag 25 augusti 2014
tisdag 29 april 2014
Rethinking Foster Care: Molly McGrath Tierney at TEDxBaltimore 2014
Hur kan man (läs socialförvaltningen och dumstolarna) tro att förödmjuka föräldrar och barn så mycket som möjligt och så länge som möjligt för något gott med sig... tokstollar! Här är en till som vågar träda fram och erkänna att hela systemet är fejk!
Det är såhär livet borde vara, att man tillåts lära sig av sina misstag och få veta att man är okej ändå:
Share
|
Det är såhär livet borde vara, att man tillåts lära sig av sina misstag och få veta att man är okej ändå:
Post by Alberto Sardiñas.
söndag 27 april 2014
En ojämn fajt för pappa Roger - Aftonbladet
Vi måste nog sluta och titta på att detta är
ett könsrelaterat problem, även om det ofta tyvärr är män som drabbas...
De som har valt att jobba som socialtjänstemän har ofta
vänsterorienterade ideologier som är förknippade med feminism o dyl
och har en kultur där de i grunden inbillar sig att det de gör är gott,
de är så uppslukade och blinda av systemet eller kanske handlar det mer
om att de har ett eget tomrum som de fyller upp genom att blåsa upp
sitt EGO (titta vad god och duktig jag är), de har ingen distans till
att det handlar mer om dem själv än dem de är satta att hjälpa (stjälpa). De
som är smarta nog drar sig ur när de ser att systemet enbart skadar
människor, det är dumskallarna som blir kvar. Man får inte glömma att
det också är oerhört många kvinnor som också blir drabbade och för att
inte glömma alla pojkar och flickor. Det handlar mer om att vi har ett
system som är genomkorrupt. Vi har myndigheter vars verktyg är gjort för
att ta parti för någon part (oftast då den som pratar mest skit eller
är mest lättmanipulerad), sedan går socialnämnd, förvaltningsrätt,
kammarrätt och tingsrätt helt i linje på inkompetenta
socialtjänstemäns beslut och vidimerar det som de har kommit fram
till... Myndigheterna (läs socialtjänst) skapar förvirring och stress
för familjer som redan är i någon form av kris och förvärrar situationen så att de
drabbade går sönder! Myndighetsutövningen är förödande, för det sitter
folk med noll koll som har ett oerhört stort mandat över andra
människors liv. Det är vanliga människor med vanliga problem som blir
utsatta för myndighetsövergrepp!!!
Det
är iaf en sak som gör mig extra glad nu när vårsolen tittat fram... alla
dessa unga pappor som är ute med barnvagnarna tillsammans med sina
kompisar och deras barn... det värmer mitt hjärta...
”Rådmannen frågade om jag verkligen klarade av att ta hand om min son”, berättar Roger. ”Men han frågade aldrig Eddys mamma om hon klarade av det trots att hon bara är 21 år”.Ännu mer förolämpad blev han när en socialsekreterare frågade: ”Hur tror du att din före detta sambo känner när hon tvingas lämna ifrån sig sitt barn till dig, hon som har burit barnet i sin mage”. Jag häpnar. Är det 1955 eller 2014?
Läs mer:
En ojämn fajt för pappa Roger
Några råd vid kontakt med socialtjänsten...
1. Läs siste rådet först.
2. Se till att skaffa en psykolog, även om du inte innan någonsin behövt det så lär du behöva en.
3. Allt vänds och vrids på emot dig.
4. Ta med en kamera, ditt livs resa börjar nu och den kommer att bli oförglömlig, spela in allt, spara allt.
5. Se till att du i vilket fall har pengar för gravsten till dig ditt ex eller barn... någon av dem kommer troligt vis gå under.
6. Du är helt körd om du tror att du kan vinna mot denna myndighet, de gör vad de vill mot dig, ditt barn och ditt ex.
7. Se till att förstå att socialtjänsten kan vända alla emot dig även ditt barn.. det är naturligt.
8. Inse att om de skall gå ur det här helskinnad och med ett barn kvar... bli ödmjuk se till att bli vän med de som utsätter dig.
9. Det är inte bara en bra advokat du behöver, du måste ha en bra advokat... ta inte en som har för mycket att göra.. h*n skall ha tid för dig.
10. Skaffa advokat, och efter som jag vet att du kommer att ångra dig om du inte läste juridik innan så börjar nu... det är aldrig för sent.
11. Glöm dina vänner, de du har kvar efter ett år är få, har du tur orkar du ha kontakt med några släktingar... du kommer ha nya vänner med samma problem, dina gamla vänner orkar nämligen inte med dig och dina problem.
12. Se till att göra saker med andra, ensam är inte stark.
13. Du vänjer dig vid att vara utsatt, se till att ställa dig upp. Lägg dig aldrig ner för du har inte tid och den tiden du är borta sitter andra och leker med ditt liv.
14. Om ett år kan du troligen skriva två böcker om vad som hänt dig.
15. Många av de du lärt känna har försvunnit, du börjar sakta inse att Sverige är inte ett bra land.
16. Lever du och orkar fortsätta efter ett år... så har du lärt dig så om det hårda livet att du inte ens bryr dig om du inte har pengar till en räkning, det du var orolig för innan, det finns inte mer.
17. Om du tror du kan stämma någon för de brott som begåtts... glöm det om du inte vill ha ytterligare en kamp som är omöjlig.
18. Det viktigaste... är det så att du blir kallad till socialtjänsten... ta med dig en duktig advokat... 1500kr eller 3000kr... det är inget, du kommer i vilket fall inte ha mycket pengar kvar efter år i helvetet... undvik att gå till socialtjänsten, för hur stor och stark och tuff du än är... så är det bara den som kan ljuga riktigt bra som kan gå in där och komma ut där starkare... vid tröskeln in till socialkontoret så går du in i en värld där inga lagar eller regler existerar, inget skydd finns mer, polis allt är under samma myndighet..
Så gå inte in frivilligt, din partner blev ditt ex när du gick in på socialtjänsten oavsett om det var för att ni behövde hjälp tillsammans eller att du var orolig och behövde stöd!
Okänd
Share |
lördag 26 april 2014
Mamman får fortsatt vårdnad - P4 Sjuhärad
Allt det som pågått i Marks kommun har även påverkat vårt ärende och vilken riktning det skulle komma att ta. Socialstyrelsen (nu IVO) ville inte ens se över vårt ärende då de redan hade 148 st andra ärenden som de redan såg över. Marks kommun offrade oss i förmån för familjehem, för att de redan gjort så många andra "misstag". De skulle till varje pris skriva en dyngutredning på oss för att rädda sina egna skinn. En helt vanlig familj slog de sönder. Den sk fosterhemsmamman som ju fick så mycket uppmärksamhet har jag inte mycket till övers för längre, i början drogs jag med i masshypnosen, och Uppdrag gransknings film om barnen "Fanny och Rasmus" [lustigt att de blev kallade de namnen, men det är en annan historia]... Men man får inte glömma att det finns massor av biologiska familjer som får sina barn omhändertagna genom precis samma behandling, men den informationen går inte fram till massan genom gammel-media. Det finns bara förlorare i detta, alla blir lurade av samhällets system - "social engineering" i Myrdals anda. Vad socialtjänsten i själva verket erbjuder dessa familjehem som blir lovade livstids placering, är inget annat än dold adoption, dessutom kostar det dem ingenting, utan tvärt om - man får betalt för det. I andra änden finns det en förälder eller två föräldrar som lider för att de inte får träffa sitt barn, socialtjänsten är experter på att fabulera ihop argument emot föräldern, att det sedan är socialtjänsten själv som med sin terror driver familjemedlemmar in i ett utanförskap, är det väl ingen som vill tro på... Men jag vet att det är precis så det fungerar idag och det finns ett otal drabbade familjer runt om i landet som plågas av att vara utsatta för myndighetsövergrepp... Jag tror inte längre på ett ord om det som detta system försöker göda omvärlden med, jag ser detta med helt andra ögon idag, för jag vet att de är fullproppade med lögner och manipulationer och jag vet vilken skada det gör.
Handläggarna som jobbar med detta varje dag och vet vilka argument de skall lägga fram för att vinna - men sanningshalten och proportionerna på det som var och det de själva skapar tycks vara helt oväsentligt för dessa socialtjänstemän, att de skapar lidande för deras objekt är alltså helt oviktigt för dem. Ni som säger "Jamen, någonting måste det varit" - må så vara, fråga er istället, om det den biologiska familjen varit utsatta för av socialtjänsten, om det är i proportion till det inträffade och det som utlöste att de först och främst kom i kontakt med socialtjänsten?! För det som sker därefter är en nedbrytningsprocess av de individer som kommer att bli drabbade av socialtjänsten. Det var ett steg i rätt riktning för den biologiska mamman som artikeln nedan handlar om. Barnen som hamnar emellan denna ojämna maktkamp mellan en jätte och en dvärg, lider ju även de. Hela systemet är ett skämt (om än ett allvarligt sådant), man använder LVU på ett sätt som det aldrig kan ha varit ämnat att användas på från första början - det enda det skapar är lidande för dem som hamnar i det. Kan man som myndighetsutövare göra vad de gjort mot min familj, så sitter INGEN säker, den saken är klar! Är det försvarbart att i en andan av "barnets bästa" göra subjektiva lögnutredningar för att rättfärdiga en placering och försätta en hel familj (syskon och föräldrar), samt vänner och släkt i fullständig känslomässig kaos, sorg och de konsekvenser det bär med sig... Jag som förälder kan inte ens säga till socialtjänsten att jag mår dåligt av det de gör mot mig och det jag tvingas se dem göra mot mina barn, för då kommer de förvränga och använda det argumentet till att jag är psykiskt instabil - fast jag i själva verket är en mycket stark person, men har drabbats av en kris på grund av det socialtjänsten utsätter oss för, dvs trauma och för myndighetsövergrepp. Hela systemet ger socialförvaltningen och dess tjänstemän en makt de inte kan eller har kunskap nog att hantera. Jag efterlyser sunt förnuft - något som verkar lysa med total frånvaro i det sociala monster som har skapats!!!
Mer om det här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5843851
Share |
Handläggarna som jobbar med detta varje dag och vet vilka argument de skall lägga fram för att vinna - men sanningshalten och proportionerna på det som var och det de själva skapar tycks vara helt oväsentligt för dessa socialtjänstemän, att de skapar lidande för deras objekt är alltså helt oviktigt för dem. Ni som säger "Jamen, någonting måste det varit" - må så vara, fråga er istället, om det den biologiska familjen varit utsatta för av socialtjänsten, om det är i proportion till det inträffade och det som utlöste att de först och främst kom i kontakt med socialtjänsten?! För det som sker därefter är en nedbrytningsprocess av de individer som kommer att bli drabbade av socialtjänsten. Det var ett steg i rätt riktning för den biologiska mamman som artikeln nedan handlar om. Barnen som hamnar emellan denna ojämna maktkamp mellan en jätte och en dvärg, lider ju även de. Hela systemet är ett skämt (om än ett allvarligt sådant), man använder LVU på ett sätt som det aldrig kan ha varit ämnat att användas på från första början - det enda det skapar är lidande för dem som hamnar i det. Kan man som myndighetsutövare göra vad de gjort mot min familj, så sitter INGEN säker, den saken är klar! Är det försvarbart att i en andan av "barnets bästa" göra subjektiva lögnutredningar för att rättfärdiga en placering och försätta en hel familj (syskon och föräldrar), samt vänner och släkt i fullständig känslomässig kaos, sorg och de konsekvenser det bär med sig... Jag som förälder kan inte ens säga till socialtjänsten att jag mår dåligt av det de gör mot mig och det jag tvingas se dem göra mot mina barn, för då kommer de förvränga och använda det argumentet till att jag är psykiskt instabil - fast jag i själva verket är en mycket stark person, men har drabbats av en kris på grund av det socialtjänsten utsätter oss för, dvs trauma och för myndighetsövergrepp. Hela systemet ger socialförvaltningen och dess tjänstemän en makt de inte kan eller har kunskap nog att hantera. Jag efterlyser sunt förnuft - något som verkar lysa med total frånvaro i det sociala monster som har skapats!!!
"Det rör det yngsta omhändertagna barnet i den familj som figurerat i socialskandalen i Mark. I mars 2013 upphävde kammarrätten tvångsvården av pojken, men sommaren 2013 ansökte Marks kommun om att flytta över vårdnaden av pojken till familjehemmet, något som Borås tingsrätt nu sagt nej till.
– Det är fantastiskt glädjande, det skapar ju förutsättningar för mor och son att återförenas inom kort, säger den biologiska mammans advokat, Raynar Persson.
Berättade inte att pojken var placerad
I domen skriver rätten att socialnämnden i Mark inte tycks ha haft någon plan för återförening av pojken med sin biologiska familj, något som ska finnas vid familjehemsplaceringar.
Rätten skriver också att det finns risker både med att låta vårdnaden tillfalla familjehemmet och att flytta hem pojken till sin biologiska mamma. Han har sina vänner i familjehemmet och har en stark anknytning där, samtidigt som familjehemmet inte förrän i ett sent stadium berättat för pojken och andra i deras egen närhet att han har andra biologiska föräldrar."
Mer om det här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5843851
Share |
fredag 18 april 2014
Från demonstrationen på Mynttorget i Stockholm
Även om jag inte skriver så mycket på denna blogg för tillfället, så samlar jag material och det pågår saker, människor håller på att vakna upp ur Törnrosa-sömnen och allt fler inser att allt inte är som det ska i Sverige och omvärlden. Min familj har den sociala myndigheten terroriserat och söndrat, för mina åsikters skull, för att jag har opponerat mig mot hur de som myndighet agerar. Är detta värdigt ett demokratiskt samhälle?! Min son vill inte längre ha med mig att göra, även dottern har de lyckats vända mot mig, med hjälp av de myndighetsövergrepp och ren psykologisk terror som de ägnat sig åt mot oss, som i sin tur plågat och orsakat oss posttraumatisk stress. De har brutit ner min lilla familj och lämnat mina barn i ett utanförskap då de har varit i en känslig ålder. Idag är de vuxna och min yngsta blev nyligen 18 år, och hon är fortfarande i familjehemmets grepp, Anderström och hans nya sambo (läs bimbo) Sjöstedt. Själv har jag inte fått någon påverkansmöjlighet på hur vår situation skulle komma att utvecklas, då socialtjänsten och familjehemmet metodiskt uteslutit (alienerat) mig från all samverkan. Sedan undrar de varför jag är upprörd och de vänder allt mot mig och skruvar till verkligheten så att det passar deras egna agenda, någon hjälp har jag aldrig sett skymten av.
Om jag som vuxen reagerar med att bli vilsen och inte veta hur man skall hantera det som händer, hur kan man då förvänta sig att barn skall kunna hantera situationen, då deras hjärna ännu inte är färdigutvecklad. Det enda positiva i det som skett, är att det öppnat mina ögon för hur korrupt vårt samhälle faktiskt är. Jag kan omöjligt återge och berätta allt här för det är så mycket och så sjukt, men min plan är att med tiden ge ut en bok, framför för att kämpa för att få stopp på eländet så inte fler människor får sina liv och framtiden förstörd. Vi har politiker och tjänstemän som är fullständigt inkompetenta och rent livsfarliga för vårt samhälle, sedan hur det kunnat bli så är ett annat intressant ämne i sig. Jag kan bara hoppas på att mina barn i grunden är såpass starka att de kommer ur detta i någorlunda skick, så att de får ett värdigt vuxenliv, även om det innebär att jag inte kommer vara en är del i deras liv. Fortsättningsvis kommer jag ha ett bra liv såsom jag alltid har haft - även om livet bjuder på ett visst motstånd ibland. Marks kommun har - tillsammans nu med Frölunda-Högsbo-Askims socialtjänst som tog över och kopierade eländet - gjort en nidbild av mig som är allt annat än ok, och då tänker jag i synnerhet på hur flera politikers och tjänstemäns egna privatliv ser ut, dessa har då mandat att gå in och förstöra för oss andra, vars liv är och har varit bra, med de 'ups and downs' som är en naturlig del i normala människors liv.
Naturligtvis bär jag på en sorg över det som gått förlorat, en sorg som aldrig kommer kunna läka, utan jag tvingas försöka leva med det - betänkt då också, att det finns både barn och föräldrar som har valt att avsluta sina liv på grund av den ohyggliga smärta som denna myndighet orsakat dem - och för att inte tala om rättsväsendet som har totalhavererat. Mitt största problem i livet har varit dessa soc-stollar som jag naivt släppte in i vårt liv, vid en livskris där jag trodde de skulle vara till hjälp för oss, istället visade det sig att det enda de klarar av att leverera är stjälp - jag möttes av ett monster som slukade familjen. Kan man egentligen klandra de unga att de är förbannade på mig, när deras liv blev kaiko, vad de inte vet är att min intention var att allt skulle bli bättre, men de känner bara till att allt blev värre och att socialtjänsten skyllde det på mig. Socialtjänsten egna tillkortakommanden och oförmåga som i sin tur ledde till negativa konsekvenser för oss som familj - tar socialtjänstemännen eller politikerna aldrig något ansvar för.
Om man är olycklig och förtvivlad på grund av att familjen går sönder av soc myndighetsövergrepp - är man då psykiskt labil, något som soc så flitigt använder som argument vid förhandlingar i socialnämnd och förvaltningsrätt m fl? Om den som blir torterad mår dåligt - vem är det då som är psykiskt labil - torteraren eller den torterade? Har de någonsin funderat på orsak och verkan?! Vi behöver implementera mänskliga rättigheter i Sverige - något jag trodde var självklart, men idag vet jag att det är lååååångt ifrån självklart.
Det tål att upprepas, att det inte funnits något missbruk, inte övergrepp, inte misshandel, men vi hade en konflikt som urartade för 9 år sedan... som jag ville ha hjälp med att reda ut, med facit i hand var det ett stort misstag, för socialtjänsten kom att slå omkull våra liv helt och belasta familjen än mer. Detta var skäl nog för socialtjänsten att göra situationen omöjlig för mig och mina barn. Därefter har man metodiskt underlåtit mig att regelbundet få träffa den unga, det har heller inte erbjudits stöd eller hjälp så att vi skulle kunna reda ut problemen under TRYGGA förhållanden. Istället så häller man på mer bränsle och genom medveten alienering, permanentat något som borde varit löst för längesedan. Man har behandlat mig som en kriminell och gjort mina barn till offer och mig till förövare. När sanningen är att jag var hårt arbetande mamma, som kämpade med att få vardagen att gå ihop och samtidigt tagit hand om två barn. I början när allt startade drabbades jag även av bröstcancer. Det finns saker som jag önskar att jag gjort annorlunda, men även mina ungdomar behöver rannsaka sig själva. Något som man borde ha löst över köksbordet har hamnat i rätten ett otal gånger - idag kan jag omöjligt ta det på allvar - det är bara ett spel för gallerierna. Dessutom vann jag redan under det första året - då min dotter var omhändertagen - i Kammarrätten men vad hjälpte det, soc hade ju redan avväpnat oss och vi låg skadeskjutna i diket. Marks socialtjänst lät bli att sätta in de resurser som behövdes för att återförena oss och lämna tillbaka min dotter i mitt hem. Men uppenbarligen tycker soc tycker att det är deras uppgift att skända familjer och inbilla alla andra att det kommer något gott ur det.
I vårt fall har man försvårat och förhindrat en försoning - något normalt sunt förnuft existerar inte i soc värld, och är det på det här viset man löser problem i resten av samhället så undra på att samhället ser ut som den gör idag. Man lurar barn och unga att tro att föräldrar inte har rätt att göra misstag eller ens vara sjuka med allt vad det innebär. I proportion vad vi kom i konflikt kring, så har soc hantering av vårt ärende spårat ur fullständigt, med hjälp av påhittade subjektiva fantasiutredningar, som går ut på att smutskasta föräldern så mycket som möjligt. Handläggaren Arian Faily skrev bl a att mina barn inte skall behöva höra att jag har gjort allt för dem, som om det skulle vara något dåligt, resten av sörjan de kokade ihop ska vi inte prata om... eller... jo, jag kommer återkomma till det. Detta har slitit sönder oss - och soc anser att detta är för "Barns Bästa". Eller som den galna socialtjänstchefen Magnus Andersson sa, "Det är inte vår uppgift att uppfostra barn", då sa jag "Är det er uppgift att krossa familjer?", för detta är precis vad socialtjänsten gör. Negativiteten mot mig fullständig pyr på socialkontoren och i familjehemmet. Istället för att stödja mig i mitt föräldraskap, så går man in med full kraft för att bevisa att jag är olämplig förälder, så vad problemets kärna egentligen varifrån början drunknar i alla lögner och vinklade fakta, det finns inget intresse hos dem att göra gott - deras jobb är att skilja barn från föräldrar till varje pris, med hjälp av smutskastnings utredningar. Det har aldrig funnits ett intresse hos socialtjänsten att veta vad för behov vi har, så att de kan sätta in rätt resurser för att hjälpa oss som familj. Den enda resurs de har är att göra skändningsutredningar som subjektivt smutskastar föräldern. Detta är inte vad mina barn behövde, man har gett dom helt fel signaler och de lever nu i en livslögn som de tvingas leva upp till. Vad de hade behövt höra om sin mamma är helt andra saker.
Om vi hade varit trygga i socialtjänstens hantering, så hade detta varit över för längesedan och vi hade varit en hel familj och levt normala liv idag. Men vår situation är allt annat än normalt. Men det intressanta är att ingen annat har samma bild av mig som socialtjänsten och familjehemmet har - åtminstone inte de som känner mig - utan det finns ett gemensamt intresse hos dem att skapa en oriktigt bild av mig. Ur familjesynpunkt är det en katastrof, mina barn har förlorat en trygg uppväxt med den dynamik som är i familjer i olika stadier i livet. Det är nu när de växer upp som de skulle fått lära sig av sina misstag, och byggt upp en plattform för att bli trygga unga vuxna, istället slogs allt som jag byggt upp undan och hela livet blev kaos och smärta när soc satte klorna i oss, efter att jag i ett svagt ögonblick bett dom om hjälp. Allt vi förlorat, det materiella struntar jag i, men banden mellan oss, minnena som vi borde haft gemensamt, det kan aldrig komma tillbaka. En barndom går inte i repris. Tiden bara tickar iväg, för socialtjänsten motarbetar alla mina försök till att få till ett samarbete. Enligt familjehemmet Anderström, så har de blivit tillsagt av socialtjänsten att hålla mig som förälder kort. Däremot påstår hans ex Spjuth att vad de lärt sig att göra var det motsatta, dvs jobba för återförening av barn och förälder. Anderström säger till mig och min dotter att jag inte bryr mig om henne, samtidigt som han inte har låtit mig få träffa min dotter eller få prata med henne, det finns inget har heller aldrig funnits något besöksförbud, den nya sambon får jag inte prata med och socialtjänsten själv har erkänt att de inte medverkar till att lämna ut hennes telefonnummer. Familjehemmet har från dag ett underlåtit att samarbeta med mig. Smärtan som jag kände och fortfarande känner - även om det värsta klingat av en aning, nu när är de är vuxna - för det de utsätter mig för är ohygglig, det syns inte utanpå, men det skär som osynliga knivar i mig, och värst är det om natten, då jag vaknar av mardrömmar flera gånger om natten. Majoriteten av socialtjänstemännen och politikerna är helt empatilösa och har från dag ett ignorerat mina försök att reda ut situationen. Det är sannerligen så att socialtjänsten är i en organisationspsykos, och vi som drabbas av den far oerhört illa.
Ju mer jag kämpade för min och vår familjs rätt, desto mer ströp socialtjänsten åt snaran, så att alla i familjen av ren förtvivlan mådde allt sämre. Socialtjänstens våldsamma hantering av oss, har skruvat till det ordentligt i ungdomarnas huvud, vilket i sin tur har resulterat i att de har stängt av helt och stöter bort mig. Den pålagda stressen och pressen ovanpå en redan existerade kris, kom att bli en oerhörd belastning och helt omänsklig situation, en surrealistiskt sörja där var och en i familjen hamnar i något de enbart försöker överleva... Barnens Bästa var det ju... eller snarare Barnens Värsta... Soc skapar en situation där hela familjen, barn såväl som föräldrar lider och far illa, den stress, frustration och förvirring som är direkt orsakad av socialtjänstemännens fullständigt horribla hantering, använder de sedan mot den drabbade själv och ger denne diverse påhittade diagnoser som de sedan använder i rätten tillsammans med andra lögner. Det spelar heller ingen roll att jag som drabbad - och dessutom dömd i förhand - upprepade gånger påtalar oriktigheten i deras argument. Det hela är bara ett spel för gallerierna och jag tar det inte ens på allvar längre - min syn på världen har radikalt förändrats efter detta - vi lever i en skendemokrati... och jag ser tecken på att det kan komma att bli ett allvarligt hot i framtiden. Det är en tickande bomb de skapar med sin maktfullkomlighet!
Oavsett vad, så kommer jag aldrig sluta älska mina barn och de kommer alltid finnas i mina tankar. De är det första jag tänker på när jag slår upp mina ögon när jag vaknar. Undrar hur ofta den armada av soc människor vi varit utsatta för som gör detsamma, de som påstår sig arbeta utefter "Barnens Bästa"?
Lyssna till denna fantastiska kille Nima och hans kompis som var med vid demonstrationen som jag deltog vid i Stockholm, och fortsätt gärna att googla fram de övriga filmsnuttarna från demonstrationen på Youtube:
Om jag som vuxen reagerar med att bli vilsen och inte veta hur man skall hantera det som händer, hur kan man då förvänta sig att barn skall kunna hantera situationen, då deras hjärna ännu inte är färdigutvecklad. Det enda positiva i det som skett, är att det öppnat mina ögon för hur korrupt vårt samhälle faktiskt är. Jag kan omöjligt återge och berätta allt här för det är så mycket och så sjukt, men min plan är att med tiden ge ut en bok, framför för att kämpa för att få stopp på eländet så inte fler människor får sina liv och framtiden förstörd. Vi har politiker och tjänstemän som är fullständigt inkompetenta och rent livsfarliga för vårt samhälle, sedan hur det kunnat bli så är ett annat intressant ämne i sig. Jag kan bara hoppas på att mina barn i grunden är såpass starka att de kommer ur detta i någorlunda skick, så att de får ett värdigt vuxenliv, även om det innebär att jag inte kommer vara en är del i deras liv. Fortsättningsvis kommer jag ha ett bra liv såsom jag alltid har haft - även om livet bjuder på ett visst motstånd ibland. Marks kommun har - tillsammans nu med Frölunda-Högsbo-Askims socialtjänst som tog över och kopierade eländet - gjort en nidbild av mig som är allt annat än ok, och då tänker jag i synnerhet på hur flera politikers och tjänstemäns egna privatliv ser ut, dessa har då mandat att gå in och förstöra för oss andra, vars liv är och har varit bra, med de 'ups and downs' som är en naturlig del i normala människors liv.
Naturligtvis bär jag på en sorg över det som gått förlorat, en sorg som aldrig kommer kunna läka, utan jag tvingas försöka leva med det - betänkt då också, att det finns både barn och föräldrar som har valt att avsluta sina liv på grund av den ohyggliga smärta som denna myndighet orsakat dem - och för att inte tala om rättsväsendet som har totalhavererat. Mitt största problem i livet har varit dessa soc-stollar som jag naivt släppte in i vårt liv, vid en livskris där jag trodde de skulle vara till hjälp för oss, istället visade det sig att det enda de klarar av att leverera är stjälp - jag möttes av ett monster som slukade familjen. Kan man egentligen klandra de unga att de är förbannade på mig, när deras liv blev kaiko, vad de inte vet är att min intention var att allt skulle bli bättre, men de känner bara till att allt blev värre och att socialtjänsten skyllde det på mig. Socialtjänsten egna tillkortakommanden och oförmåga som i sin tur ledde till negativa konsekvenser för oss som familj - tar socialtjänstemännen eller politikerna aldrig något ansvar för.
Om man är olycklig och förtvivlad på grund av att familjen går sönder av soc myndighetsövergrepp - är man då psykiskt labil, något som soc så flitigt använder som argument vid förhandlingar i socialnämnd och förvaltningsrätt m fl? Om den som blir torterad mår dåligt - vem är det då som är psykiskt labil - torteraren eller den torterade? Har de någonsin funderat på orsak och verkan?! Vi behöver implementera mänskliga rättigheter i Sverige - något jag trodde var självklart, men idag vet jag att det är lååååångt ifrån självklart.
Det tål att upprepas, att det inte funnits något missbruk, inte övergrepp, inte misshandel, men vi hade en konflikt som urartade för 9 år sedan... som jag ville ha hjälp med att reda ut, med facit i hand var det ett stort misstag, för socialtjänsten kom att slå omkull våra liv helt och belasta familjen än mer. Detta var skäl nog för socialtjänsten att göra situationen omöjlig för mig och mina barn. Därefter har man metodiskt underlåtit mig att regelbundet få träffa den unga, det har heller inte erbjudits stöd eller hjälp så att vi skulle kunna reda ut problemen under TRYGGA förhållanden. Istället så häller man på mer bränsle och genom medveten alienering, permanentat något som borde varit löst för längesedan. Man har behandlat mig som en kriminell och gjort mina barn till offer och mig till förövare. När sanningen är att jag var hårt arbetande mamma, som kämpade med att få vardagen att gå ihop och samtidigt tagit hand om två barn. I början när allt startade drabbades jag även av bröstcancer. Det finns saker som jag önskar att jag gjort annorlunda, men även mina ungdomar behöver rannsaka sig själva. Något som man borde ha löst över köksbordet har hamnat i rätten ett otal gånger - idag kan jag omöjligt ta det på allvar - det är bara ett spel för gallerierna. Dessutom vann jag redan under det första året - då min dotter var omhändertagen - i Kammarrätten men vad hjälpte det, soc hade ju redan avväpnat oss och vi låg skadeskjutna i diket. Marks socialtjänst lät bli att sätta in de resurser som behövdes för att återförena oss och lämna tillbaka min dotter i mitt hem. Men uppenbarligen tycker soc tycker att det är deras uppgift att skända familjer och inbilla alla andra att det kommer något gott ur det.
I vårt fall har man försvårat och förhindrat en försoning - något normalt sunt förnuft existerar inte i soc värld, och är det på det här viset man löser problem i resten av samhället så undra på att samhället ser ut som den gör idag. Man lurar barn och unga att tro att föräldrar inte har rätt att göra misstag eller ens vara sjuka med allt vad det innebär. I proportion vad vi kom i konflikt kring, så har soc hantering av vårt ärende spårat ur fullständigt, med hjälp av påhittade subjektiva fantasiutredningar, som går ut på att smutskasta föräldern så mycket som möjligt. Handläggaren Arian Faily skrev bl a att mina barn inte skall behöva höra att jag har gjort allt för dem, som om det skulle vara något dåligt, resten av sörjan de kokade ihop ska vi inte prata om... eller... jo, jag kommer återkomma till det. Detta har slitit sönder oss - och soc anser att detta är för "Barns Bästa". Eller som den galna socialtjänstchefen Magnus Andersson sa, "Det är inte vår uppgift att uppfostra barn", då sa jag "Är det er uppgift att krossa familjer?", för detta är precis vad socialtjänsten gör. Negativiteten mot mig fullständig pyr på socialkontoren och i familjehemmet. Istället för att stödja mig i mitt föräldraskap, så går man in med full kraft för att bevisa att jag är olämplig förälder, så vad problemets kärna egentligen varifrån början drunknar i alla lögner och vinklade fakta, det finns inget intresse hos dem att göra gott - deras jobb är att skilja barn från föräldrar till varje pris, med hjälp av smutskastnings utredningar. Det har aldrig funnits ett intresse hos socialtjänsten att veta vad för behov vi har, så att de kan sätta in rätt resurser för att hjälpa oss som familj. Den enda resurs de har är att göra skändningsutredningar som subjektivt smutskastar föräldern. Detta är inte vad mina barn behövde, man har gett dom helt fel signaler och de lever nu i en livslögn som de tvingas leva upp till. Vad de hade behövt höra om sin mamma är helt andra saker.
Om vi hade varit trygga i socialtjänstens hantering, så hade detta varit över för längesedan och vi hade varit en hel familj och levt normala liv idag. Men vår situation är allt annat än normalt. Men det intressanta är att ingen annat har samma bild av mig som socialtjänsten och familjehemmet har - åtminstone inte de som känner mig - utan det finns ett gemensamt intresse hos dem att skapa en oriktigt bild av mig. Ur familjesynpunkt är det en katastrof, mina barn har förlorat en trygg uppväxt med den dynamik som är i familjer i olika stadier i livet. Det är nu när de växer upp som de skulle fått lära sig av sina misstag, och byggt upp en plattform för att bli trygga unga vuxna, istället slogs allt som jag byggt upp undan och hela livet blev kaos och smärta när soc satte klorna i oss, efter att jag i ett svagt ögonblick bett dom om hjälp. Allt vi förlorat, det materiella struntar jag i, men banden mellan oss, minnena som vi borde haft gemensamt, det kan aldrig komma tillbaka. En barndom går inte i repris. Tiden bara tickar iväg, för socialtjänsten motarbetar alla mina försök till att få till ett samarbete. Enligt familjehemmet Anderström, så har de blivit tillsagt av socialtjänsten att hålla mig som förälder kort. Däremot påstår hans ex Spjuth att vad de lärt sig att göra var det motsatta, dvs jobba för återförening av barn och förälder. Anderström säger till mig och min dotter att jag inte bryr mig om henne, samtidigt som han inte har låtit mig få träffa min dotter eller få prata med henne, det finns inget har heller aldrig funnits något besöksförbud, den nya sambon får jag inte prata med och socialtjänsten själv har erkänt att de inte medverkar till att lämna ut hennes telefonnummer. Familjehemmet har från dag ett underlåtit att samarbeta med mig. Smärtan som jag kände och fortfarande känner - även om det värsta klingat av en aning, nu när är de är vuxna - för det de utsätter mig för är ohygglig, det syns inte utanpå, men det skär som osynliga knivar i mig, och värst är det om natten, då jag vaknar av mardrömmar flera gånger om natten. Majoriteten av socialtjänstemännen och politikerna är helt empatilösa och har från dag ett ignorerat mina försök att reda ut situationen. Det är sannerligen så att socialtjänsten är i en organisationspsykos, och vi som drabbas av den far oerhört illa.
Ju mer jag kämpade för min och vår familjs rätt, desto mer ströp socialtjänsten åt snaran, så att alla i familjen av ren förtvivlan mådde allt sämre. Socialtjänstens våldsamma hantering av oss, har skruvat till det ordentligt i ungdomarnas huvud, vilket i sin tur har resulterat i att de har stängt av helt och stöter bort mig. Den pålagda stressen och pressen ovanpå en redan existerade kris, kom att bli en oerhörd belastning och helt omänsklig situation, en surrealistiskt sörja där var och en i familjen hamnar i något de enbart försöker överleva... Barnens Bästa var det ju... eller snarare Barnens Värsta... Soc skapar en situation där hela familjen, barn såväl som föräldrar lider och far illa, den stress, frustration och förvirring som är direkt orsakad av socialtjänstemännens fullständigt horribla hantering, använder de sedan mot den drabbade själv och ger denne diverse påhittade diagnoser som de sedan använder i rätten tillsammans med andra lögner. Det spelar heller ingen roll att jag som drabbad - och dessutom dömd i förhand - upprepade gånger påtalar oriktigheten i deras argument. Det hela är bara ett spel för gallerierna och jag tar det inte ens på allvar längre - min syn på världen har radikalt förändrats efter detta - vi lever i en skendemokrati... och jag ser tecken på att det kan komma att bli ett allvarligt hot i framtiden. Det är en tickande bomb de skapar med sin maktfullkomlighet!
Oavsett vad, så kommer jag aldrig sluta älska mina barn och de kommer alltid finnas i mina tankar. De är det första jag tänker på när jag slår upp mina ögon när jag vaknar. Undrar hur ofta den armada av soc människor vi varit utsatta för som gör detsamma, de som påstår sig arbeta utefter "Barnens Bästa"?
Lyssna till denna fantastiska kille Nima och hans kompis som var med vid demonstrationen som jag deltog vid i Stockholm, och fortsätt gärna att googla fram de övriga filmsnuttarna från demonstrationen på Youtube:
söndag 16 mars 2014
Demonstration - Mynttorget 29 mars 2014 kl.12:00
Ta tillfället i akt och gör era röster hörda!
https://www.facebook.com/events/268294533336330/
Öppet brev till hela svenska folket, nu är det dags att öppna ögonen och vakna!
I den här otroligt känsliga frågan om LVU är det inte bara de två första utan även Tredje statsmakten, som sviker sina förpliktelser, de har helt glömt bort sitt ansvar att granska.
Massmedia verkar enbart ha till plikt att försöka hemlighålla den otroligt lönsamma kommunala människohandeln som så många människor i Sverige tjänar pengar på.
När förintelselägren blev kända så var det bara ett fåtal som visste något alls om alla de massmord som pågått i flera år, de allra fegaste människorna valde nämligen att blunda.
Sverige tvångssteriliserade lagligt, med fokus på rashygien, helt godtyckligt, 1934-1976, ett brott mot de mänskliga rättigheterna som, med hjälp av olaga hot, ännu sker i landet.
Även de som blivit vanvårdade har fått pengar helt utan värde, ingenting kan någonsin ge dem upprättelse för allt i livet som de har förlorat, barn väntar inte alls, barn är här och nu.
2011 gavs för första gången en offentlig ursäkt från staten till alla vanvårdade, trots detta fortätter vårt land, med sitt kränkande maktmissbruk att splittra familjer i Sverige.
Visst finns det föräldrar som barnen måste skyddas mot men LVU ska vara en sista utväg när inget annat hjälper och då enligt närhetsprincipen som är grundläggande för hela vården.
Avgöranden i Europadomstolen visar att umgänge med ett barn under tvångsvård är en rättighet för både barn och föräldrar, något Sverige bevisligen inte alls respekterar idag.
Idag utsätts ofta det stackars barnet för allvarliga trauman när alla människor från hela livet helt plötsligt bara försvinner, total social lobotomi är verkligen omänskligt grymt.
I USA har man sedan 60-talet väl känt till effekterna av PTSD, här är påhittad psykisk ohälsa en populär orsak till att omhänderta utan någon hänsyn alls till friskintyg och fakta.
Enligt SCB var totalt 29 600 barn och unga placerade någon gång under året 2012, bland pojkar 13–17 år har andelen i befolkningen som placerats på HVB femdubblats 2004–2012.
Den ökningen kan delvis förklaras med ensamkommande flyktingbarn men många gör en god vinst idag på de osakliga och uppdiktade utredningar som inkompetenta socialarbetare utför.
Enligt ETC tjänade de tio största välfärdsbolagen 9’500’000’000 kronor 2008 - 2012, men i den vinsten ingår även en del gamla, ett LVU i ett HVB kostar 1,4–4,2 miljoner kr per barn & år.
Förvånansvärt ofta tycks politiker på något sätt vara involverade i anlitade familj och HVB-hem och barnens ombud debiterar obegränsade timmar för att varken bry sig eller lyssna.
Det existerar knappt några Återföreningsplaner men mängder med problem för att få ut handlingarna och överklagandehänvisningar, många försvunna och sekretessbelagda dokument.
Ur barnens perspektiv sett, för deras bästa, borde det, i de fall där det bedöms nödvändigt, erbjudas konkret, påtaglig hjälp i hemmet istället, för som idag, statlig kidnappning.
Varmt välkomna till verkligen en stund, om du vågar och vill, för att lyssna på skrämmande fakta och sanna historier ur livet som är mycket värre än någon mardröm på film.
Demonstration mot Socialtjänstens maktmissbruk och brott mot de mänskliga rättigheterna,
Mynttorget, mellan Slottet och Riksdagen, lördagen den 29/3 kl.12.00.
Öppet brev till hela svenska folket, nu är det dags att öppna ögonen och vakna!
I den här otroligt känsliga frågan om LVU är det inte bara de två första utan även Tredje statsmakten, som sviker sina förpliktelser, de har helt glömt bort sitt ansvar att granska.
Massmedia verkar enbart ha till plikt att försöka hemlighålla den otroligt lönsamma kommunala människohandeln som så många människor i Sverige tjänar pengar på.
När förintelselägren blev kända så var det bara ett fåtal som visste något alls om alla de massmord som pågått i flera år, de allra fegaste människorna valde nämligen att blunda.
Sverige tvångssteriliserade lagligt, med fokus på rashygien, helt godtyckligt, 1934-1976, ett brott mot de mänskliga rättigheterna som, med hjälp av olaga hot, ännu sker i landet.
Även de som blivit vanvårdade har fått pengar helt utan värde, ingenting kan någonsin ge dem upprättelse för allt i livet som de har förlorat, barn väntar inte alls, barn är här och nu.
2011 gavs för första gången en offentlig ursäkt från staten till alla vanvårdade, trots detta fortätter vårt land, med sitt kränkande maktmissbruk att splittra familjer i Sverige.
Visst finns det föräldrar som barnen måste skyddas mot men LVU ska vara en sista utväg när inget annat hjälper och då enligt närhetsprincipen som är grundläggande för hela vården.
Avgöranden i Europadomstolen visar att umgänge med ett barn under tvångsvård är en rättighet för både barn och föräldrar, något Sverige bevisligen inte alls respekterar idag.
Idag utsätts ofta det stackars barnet för allvarliga trauman när alla människor från hela livet helt plötsligt bara försvinner, total social lobotomi är verkligen omänskligt grymt.
I USA har man sedan 60-talet väl känt till effekterna av PTSD, här är påhittad psykisk ohälsa en populär orsak till att omhänderta utan någon hänsyn alls till friskintyg och fakta.
Enligt SCB var totalt 29 600 barn och unga placerade någon gång under året 2012, bland pojkar 13–17 år har andelen i befolkningen som placerats på HVB femdubblats 2004–2012.
Den ökningen kan delvis förklaras med ensamkommande flyktingbarn men många gör en god vinst idag på de osakliga och uppdiktade utredningar som inkompetenta socialarbetare utför.
Enligt ETC tjänade de tio största välfärdsbolagen 9’500’000’000 kronor 2008 - 2012, men i den vinsten ingår även en del gamla, ett LVU i ett HVB kostar 1,4–4,2 miljoner kr per barn & år.
Förvånansvärt ofta tycks politiker på något sätt vara involverade i anlitade familj och HVB-hem och barnens ombud debiterar obegränsade timmar för att varken bry sig eller lyssna.
Det existerar knappt några Återföreningsplaner men mängder med problem för att få ut handlingarna och överklagandehänvisningar, många försvunna och sekretessbelagda dokument.
Ur barnens perspektiv sett, för deras bästa, borde det, i de fall där det bedöms nödvändigt, erbjudas konkret, påtaglig hjälp i hemmet istället, för som idag, statlig kidnappning.
Varmt välkomna till verkligen en stund, om du vågar och vill, för att lyssna på skrämmande fakta och sanna historier ur livet som är mycket värre än någon mardröm på film.
Demonstration mot Socialtjänstens maktmissbruk och brott mot de mänskliga rättigheterna,
Mynttorget, mellan Slottet och Riksdagen, lördagen den 29/3 kl.12.00.
Share |
Stealing of American Children
Det börjar koka runt om i världen - man börjar tröttna på oegentligheterna som myndigheter ägnar sig åt.
Share |
Det biologiske prinsippet i barnevernet
Hej kära bloggläsare, jag har inte varit så aktiv på bloggen det sista, men jag jobbar febrilt med samma frågor men på annat fält ;)
Det har som sagt blåst lite i Mark, men man skriver inte så mycket om det, snarare är det anmärkningsvärt tyst, som om politiker har blivit tillsagda att vara tysta till media. Arial Faily som gjorde den första skändnings-utredningen kring min dotters ärende tillsammans med Katarina Stål har premierats och flyttat från mindre populära området Angered och bor numera på gräddhyllan ute på Lindholmen, samma resa har Katarina Stål gjort, även hon har flyttat till det mer respektabla området. Så att parasitera på andra människor lönar sig uppenbarligen i vårt samhälle.
Socialchefen Magnus Andersson fick ett låtsasjobb ute i Angered efter att ha gjort bort sig i Mark, men nu har han fått nytt arbete i hans hemtrakter Ulricehamn, något som för honom även är en tidigare arbetsgivare.
För min egen del har det varit en hel del cirkus kring Frölunda-Högsbo-Askims socialtjänst, det är minst lika illa där som i Marks kommun. Min dotter har nu aktivt i 3 års tid hjärntvättats och alienerats från mig, vi har alla har lidit på ett sätt som är allt annat än mänskligt, med familjehemmet Anderströms och Sjöstedts support. Alla normala krisreaktioner på detta vänds mot oss, men främst mot mig naturligtvis. Vi har ett system som främjar alienering av barn och unga och underlåter att ge relevant stöd och hjälp, det kan man ju fundera på vad det är för krafter bakom det. Naturligtvis har jag en förklaring på det - men det kommer jag att återkomma till vid ett annat tillfälle.
Även i Norge börjar man reagera och agera mot deras motsvarighet till IFO, barnevernet.
Share |
Det har som sagt blåst lite i Mark, men man skriver inte så mycket om det, snarare är det anmärkningsvärt tyst, som om politiker har blivit tillsagda att vara tysta till media. Arial Faily som gjorde den första skändnings-utredningen kring min dotters ärende tillsammans med Katarina Stål har premierats och flyttat från mindre populära området Angered och bor numera på gräddhyllan ute på Lindholmen, samma resa har Katarina Stål gjort, även hon har flyttat till det mer respektabla området. Så att parasitera på andra människor lönar sig uppenbarligen i vårt samhälle.
Socialchefen Magnus Andersson fick ett låtsasjobb ute i Angered efter att ha gjort bort sig i Mark, men nu har han fått nytt arbete i hans hemtrakter Ulricehamn, något som för honom även är en tidigare arbetsgivare.
För min egen del har det varit en hel del cirkus kring Frölunda-Högsbo-Askims socialtjänst, det är minst lika illa där som i Marks kommun. Min dotter har nu aktivt i 3 års tid hjärntvättats och alienerats från mig, vi har alla har lidit på ett sätt som är allt annat än mänskligt, med familjehemmet Anderströms och Sjöstedts support. Alla normala krisreaktioner på detta vänds mot oss, men främst mot mig naturligtvis. Vi har ett system som främjar alienering av barn och unga och underlåter att ge relevant stöd och hjälp, det kan man ju fundera på vad det är för krafter bakom det. Naturligtvis har jag en förklaring på det - men det kommer jag att återkomma till vid ett annat tillfälle.
Även i Norge börjar man reagera och agera mot deras motsvarighet till IFO, barnevernet.
Share |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)