Det finns ingenting som gör mig så upprörd som när barn och familjer kränks och utsätts för trakasserier, mobbning, av självaste socialförvaltningen (IFO). Alla barn har rätt att känna trygghet. Trygghet är själva förutsättningen för att kunna växa och känna tilltro till vuxna. Det är någonting som alla barn vet. Det är någonting som alla vi föräldrar vet. Det är också någonting som märks när man frågar föräldrar: Vad tycker ni är viktigast för era barn? Trygghet kommer mycket högt upp, eftersom trygghet är förutsättningen för att växa till trygga unga vuxna. Det är ett alldeles självklart krav. Det är också ett krav som naturligtvis ska innebära att det finns trygghet i samhället. Inget barn ska behöva sitta och fundera på det som händer kring familjen som utsätts för myndighetsövergrepp, rädd för vem de kan lita på. Det blir inte mycket ork och koncentration kvar om man utsätts för sådant.
Det som sker inom socialförvaltningen i Mark är ett stort samhällsproblem. Det har funnits mycket länge. Det finns i dag. Det som är positivt i dag är att det finns en debatt om det och strålkastarljus på det. Det är ett gemensamt ansvar för oss alla i vårt samhälle att lösa detta. Jag skulle vilja börja med några av de grundläggande mål som jag tycker ska vägleda detta arbete. Det ska finnas trygghet. Det kräver att det finns resurser inom socialförvaltningen så att vi kan ha tillräckligt med välutbildade socionomer, familjeterapeuter, socialpedagoger och annan personal, vuxna som ser, hör och verkar tillsammans med våra barn för att skapa trygghet i samhället.
Jag är också alldeles övertygad om att när familjer och barn får inflytande över socialtjänstens arbete så stärks den miljö av gemenskap, samhörighet och ansvarstagande som behövs inom socialförvaltningen.
Vuxna får aldrig abdikera från sitt ansvar. Alla har ett stort ansvar att visa var gränserna går i behandlingen av varandra. Socialförvaltningen skall ha ett mycket tydligt uppdrag, uttalat i socialtjänstlagen, att aktivt förebygga och vidta åtgärder mot myndighetsövergrepp som kan bli en dålig ovana i en socialförvaltning som hamnat i total organisationspsykos.
Min bedömning är att det kommer att behövas ett mer handfast ledarskap för att stödja socialtjänsten i Mark att utarbeta handlingsplaner för att komma tillrätta med oegentligheter som pågår inom socialförvaltningen, i att både arbeta förbyggande och vara mycket tydlig när oegentligheter sker. Därför behöver högre instanser verktyg för att ge dels socialstyrelsen i uppdrag att samla in, värdera och bedöma de utredningar som pågår, oanmälda besök borde vara en självklarhet, samt att ge konkreta råd till våra socialförvaltningar om hur man ska förbättra arbetet. För att också utveckla detta vidare behövs mer av forskning och kunskap kring hur utredningar ska se ut, så att Socialstyrelsen tillsammans med socialförvaltningarna sedan ska kunna använda sig av denna kunskap, bli starkare i det förebyggande arbetet och kunna agera när det händer oegentligheter.
Om myndighetsövergrepp ändå förekommer krävs det snabba och tydliga insatser, i första hand för att skydda dem som är utsatta. Det är klart att den situationen kan uppstå, när alla handlingsmöjligheter är uttömda, då skall man utkräva HÖGA böter. Min bedömning är att den möjligheten finns.
Ett demokratiskt förhållningssätt, grundläggande mänskliga rättigheter, det borde vara en självklarhet att man respekterar dem som på olika sätt har kommit i kontakt med socialförvaltning.
Jag hoppas att mobbningsoffren/socialtjänstoffren ska stå i centrum för debatten, dvs alla familjer och barn som utsätts av det grövsta av mobbing från socialförvaltningen. Det är dem som vi som bor i Marks kommun med myndigheters hjälp varje dag tvingar till att terroriseras av socialförvaltningen. Det är dessa barn som vi i vuxenvärlden inte har kunnat ge det skydd de har rätt till. De tvingas till dagar fyllda av kränkningar och förnedring, följda av nätter med magont och mardrömmar inför nya dagar av förnedring och kränkningar.
Socialförvaltningen med dess chef i spetsen vill få det att framstå som det är synd om tjänstemännen och politikerna dvs de vill tala om hur synd det är om mobbarna och förövarna. Det är det kanske. Men det är mer synd om offren, barnen med dess familjer som inte får rätt stöd och som blir kränkta - låt oss vara tydliga på den punkten!
Den "nya" socialchefen påstår sig vilja mer än den än den gamla. Men det duger inte som ambitionsnivå. Då måste han som socialchef som också gör bättre saker än den gamla. Min andra förhoppning, förutom att socialtjänstoffren ska stå i centrum, är att det här blir en debatt med konkreta besked, där socialtjänstoffren och alla vi som känner med dem får ett tydligt intryck av att nu kommer befogenheter som polis, socialstyrelse och JO behöver för att skydda offren bättre. Hur de ska få dessa befogenheter kan vara genom en tydligare lagstiftning inom bl a socialtjänstlagen, legitimering av socionomer, lämplighetstest som intagningskrav till socionomutbildningen, krav på närvaro på samtliga föredrag i utbildningen mm.
Vuxenmobbing på hög nivå sker inom socialförvaltningen i Mark - krossa familjer är vad tjänstemän och politiker håller på med - vidrigt!!!
