Hur mycket får en socialtjänst provocera?

Hur mycket får en socialtjänst provocera? Socialtjänstens socialsekreterare har otroligt liten människokännedom. Gång på gång har jag förvånats och förargats över hur illa man sköter den sociala myndigheten och hur man missbrukar myndighetsutövningen. De psykologiska krafter socialtjänsten sätter i gång med sin okunskap och den medvetna söndringen av familjer tycks de vara helt oförstående inför, man bemöter förälder med ignorant arrogans eller kanske snarare ignorant förakt. Man försätter familjemedlemmar i omöjliga situationer och sedan använder situationen till att spela ut föräldrar och barn/unga mot varandra, och därefter lämnar barn/unga i tron att de är övergivna. I den hanteringen växer missförstånden och föraktet. Socialtjänstens terror orsakar lidande och frustration och förstör ungdomstiden. Det sprider sig som ett gift i relationer och förpestar tillvaron för familjer. Konflikter är en del av livet och en dynamik som inte är helt ovanlig tonårsfamiljer, men normalt löser man konflikter, men gör man som jag misstaget att be socialtjänsten om hjälp i en skör situation så kan man räkna med att socialtjänsten kommer att cementera konflikten i åratal och kanske för alltid. Det är enkelt och effektivt sätt att utnyttja barn/ungas oerfarenhet och spela ut dem mot sin förälder, men vart skall de sedan ta vägen med sin situation, då när de fast i socialtjänst träsket. Många lever i en föreställning om att socialtjänsten är till för att hjälpa familjer, men det gör de sannerligen inte. Mina barn är nog förlorade för alltid, skadan är redan skedd, myndighetsmisshandeln har fullbordats, allt är tillintetgjort och det finns ingen återvändo längre. Något som med rätt stöd lätt hade gjort att vi snart hade varit i fas igen, men istället tar eländet aldrig slut, månaderna har nu snart blivit totalt 7 år.

Hur många gånger har jag inte fått höra av socialsekreterare och politiker att vårt ärende inte har skötts rätt, men ändå gör de inget åt att rätta till det de ställt till med. De fortsätter med sitt mygel och falskspel, familjehemmet var det sämsta tänkbara, där stor alkoholkonsumtion förekommer, en manipulerande familjehemsman. Alla felaktigheter som kan tänkas begås mot en familj har begåtts mot oss. Naturligtvis kommer ingen ansvarig erkänna det, och mitt ord väger inget, för jag är ju en stämplad förälder. Först en konflikt om dataspelande med sonen som visserligen urartade, men som med rätt stöd hade löst sig och en konflikt om en hemsida gjord av dottern med olämpligt innehåll, tycker socialtjänsten är skäl nog att tillintetgöra en förälder i åratal och underlåta att ge adekvat stöd till familjen. Något som man skulle tagit och löst när det fortfarande var färskt. Istället har man sönder familjen, vår familj, min familj. Det är psykisk misshandel om något. Det finns ingenting som kan sätta plåster på den skadan, inga skadestånd i världen skulle kunna ersätta den skadan de har orsakat. Om man nu mot förmodan ens skulle kunna få något skadestånd här i Sverige. Myndigheter skyddar myndigheter. Flatheten som speglar främst JO och socialstyrelsen skall vi inte ens prata om, det är helt bedrövligt.

Jag kommer i sinom tid lägga upp alla namn som har varit involverade i vårt ärende, och jag kan säga att det är inte få. De byter ut varandra vart efter det att de inser att de gett sig in i hett vatten, själv står jag i stort sett helt ensam mot denna arme av korrupta människor. Jag har fått ta del av ett Sverige jag inte visste fanns, ett ruttet Sverige, där rättsosäkerheten är mer regel än undantag. Politiker och tjänstemän som sitter på sina höga hästar och tittar ner på den stämplade föräldern, där fördomar, förakt och empatilöshet förstör barn och ungas tillvaro. Där sanningen göms bakom lögner och manipulationer. Där de giriga får sitt lystmäte tillgodosett genom att utnyttja de sårbara barn och ungdomar som har kommit ifrån dem som skulle ha skyddat dem med sina liv.

När jag började skriva detta inlägg, så var min tanke var att jag skulle skriva om socialtjänstens okunskap om relationer mellan barn/unga och deras föräldrar, men det mynnade ut i något annat, för jag vet faktiskt inte hur jag skall sätta ord på det elände socialtjänsten ställer till med, för det finns inte ord som räcker till för att beskriva vad de gör mot sina offer. Jesper Juul beskriver dynamiken mellan barn och vuxna på ett bra sätt i sina artiklar. Vi är människor med allt vad det innebär, vi har känslor och vi har rätt till våra känslor, vi har rätten att göra misstag och rätta till dem. Men enligt socialtjänsten är vi robotar som inte får ge uttryck för känslor, hur illa de än behandlar oss, för då trampar man dem på tårna så då måste de dra åt snaran lite till och ljuga lite till för att smutsa ner sina offer, det är myndighetsövergrepp utan dess like som pågår. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har alltid bundsförvanter som är villiga att utföra smutsgörat åt dem för en extra liten slant, blodspengar. Det är en surrealistisk sörja ovärdigt ett modernt samhälle, vi borde kunna bättre än så. De existentiella funderingar jag fått under senaste tiden har verkligen kastat omkull min syn på världen, jag tror inte längre på samhället som sådant, jag vill se något helt annat, jag kommer troligen aldrig mera rösta på något av våra traditionella partier och jag tror inte jag är ensam om den tanken, jag vill inte vara med och bekosta detta elände som pågår med mina surt förvärvade skattemedel.
 
Läs mer om relationer barn/förälder:
http://www.family-lab.se/artiklar_av_jesper_juul.asp

Share |