Inbördeskrig?!

2010 omhändertogs 17 500 barn i Norge, det vill säga 2 barn i timmen, två skolklasser per dag och en Utöya katastrof i veckan. Omvandla motsvarande siffra till svenska förhållanden så har vi det dubbla. Det värsta är att socialtjänsten kan ta barn och unga på inga skäl alls och man gör det, man utnyttjar barnen och föräldrarna hotar man. Familjen kommer att hamna i en konstant känslomässigt kaos. Sedan vänder man den reaktionen familjemedlemmarna får av myndighetsövergreppet mot dem själva. Häromdagen sade familjehemsmannen där min dotter är placerad, att min dotter har empatistörning, så hans måste lära henne empati. Men det är snarare han själv som lider av empatistörning. Hon är den sista som har det, men att påstå det kan väl ge honom mer klirr i kassan. Naturligtvis har detta som pågår påverkat oss negativt, det är inte precis något upplyftande och glädjefyllt man utsätts för, utan det är destruktivt och negativt, en ondskefull mörk sörja. Man kan tycka att mänskligheten borde vara mer civiliserad och kommit längre än att använda sig av denna medeltida metod som socialtjänsten använder sig av vid omhändertaganden av barn, något man faktiskt skulle kunna jämföra med det som hände kring häx-bränning. Vi är alla offer i detta elände som får pågå dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år in, utan att socialtjänsten sätter stopp för det de själva har satt igång för oss oskyldigt drabbade. Man utsätts för 'mindfucking'. Socialtjänsten gör livet till ett helvete för barn, unga och övriga familjemedlemmar. Många körs rakt ner i socialtjänst träsket av den psykiska terror de blir utsatta för, av socialtjänstens socialsekreterare och dess medlöpare. För att klara sig någorlunda helskinnad måste man vara oerhört stark, men många överlever inte ens eländet. De som blir hjälpta är nog lätträknade, utan det är snarare stjälp socialtjänsten levererar. Våra familjeband har brutits på ett makabert och vulgärt sätt, i förvirringen har hatet och missförstånden fått gro, och frustrationen har blivit vardag, det är sådana här krafter som socialtjänsten sätter igång hos barn såväl som vuxna, när de börjar sina smutskastningsutredningar som aldrig tar slut, där man speglar förakt mot föräldrar, vilket leder till att alieneringen blir ett faktum och alla minnen man skulle haft tillsammans går förlorade.

Än märkligt är hur socialtjänstens utredningar på familjehem är godtyckliga, ibland räcker det med en betalningsanmärkning och en släkting får inte bli familjehem, samtidigt som ett familjehem utan kopplingar till familjen, får begå aktiviteter som är direkt olämpliga och kriminella samt ha en stor alkoholkonsumtion utan att socialtjänsten ser allvarligt på det. BBIC borde väl rimligtvis användas även när man utreder familjehem och institutioner.

"I løpet av hele 2010 ble det fattet vedtak om bruk av 17 658 barnevernstiltak i kategorien plassering utenfor hjemmet."

Läs om det här:
http://www.regjeringen.no/nb/dep/bld/dok/nouer/2012/nou-2012-5/8/1.html?id=671554

Läs även:
http://alfkollsete.wordpress.com/2012/10/14/gransking-av-barnevernets-grove-overgrep/

Share |