Socialchefens triangel

Jag vill dela med mig av en alldeles underbar artikel jag hittade, som beskriver Socialtjänsten i Mark på ett ypperligt träffsäkert sätt. Den finns på: http://www.pirre.eu/socialchefens-triangel.html#comment-39

Dec
09

Socialchefens triangel

• Socialt

av Pierre Eriksson

Socialchefen i Marks kommun Magnus Andersson har vid något tillfälle efter Uppdrag gransknings inslag om de brutalt omplacerade familjehemsbarnen kommenterat fostermammans lämplighet i en liknelse med en triangel. Jag minns inte om jag hörde det i programmet eller läste det efteråt i Markbladet eller Borås tidning. Om du känner igen detta och vet lämna gärna lite länkkärlek i kommentarsfältet.

Hursomhelst målade han upp en bild med en triangel med barnen i centrum. Triangelns hörn var de inblandade parterna kring barnen socialtjänsten, biologiska mamman och fostermamman. För barnens bästa var dessa tvungna att alla var och en komma bra överens och samarbeta väl med alla. Därför såg han det som ett hinder att barnen skulle få komma tillbaka då fostermamman omnämt den biologiska mamman och socialtjänsten på sin blogg. Jag har visualiserat Anderssons triangel genom att rita den. FM står för fostermamman och BM för den biologiska mamman. De svarta pilarna symboliserar hur kommunikationen och samarbetet kring barnen ska enligt honom verka.
Det jag reflekterar över efter att ha ritat det socialchefen beskrev är att pilarna går runt triangeln som barnen är instängd i. Risken blir att man pratar kring barnen och inte om dem. Den röda triangeln är en mur och det svarta utanför är föräldraperspektivet. Här talar man om vad jag anser är bäst för barnen. Innanför muren som är den röda triangeln finns barnet och hos det finns barnets behov, här inne med barnet finns därför barnperspektivet. Utanför muren är det svårt att se barnet och dess faktiska behov och man faller in i ett föräldraperspektiv jag eller vi anser att barnet behöver… det lätt blir prestige och barnen glöms bort och kommer ikläm. Det är väl lite det som hänt känns det för mig, alla vill hävda sin rätt och intressekonflikter uppstår vad jag anser bäst. Kommunikationen stangerar och blir låst senare frustrerad och sedan havererar och då kommer våldet in. Anledningen till denna konflikt kan ligga i att föräldraperspektivet innehåller ett språk som enligt transaktionsanalysen (TA) kallas för föräldrajag. Föräldrajaget talar i ord som är absoluta och befallande. ”Du måste” ”Gör nu som jag sagt”. Den som utsätts för någons Föräldrajag brukar svara med sitt barnjag. Barnjaget är trotsig och klär sig i en offerroll. ”Du kan inte göra som du vill bara för du är socialchef” ”jag ska minsann berätta för alla hur illa du behandlat mig” Kanske var det det som hände i just detta fallet när kommunen beslutade att omplacera dem i en hast och på ett sätt så man kunde tro att det gällde omedelbar liv eller död utan att ens besökt barnen och sett dem i sitt dåvarande hem? Jag har den känslan i alla fall.

Borde inte denna modell gälla i alla fallen?

Om denna princip som Magnus Andersson målade upp och jag sedan ritade är så viktig i arbetet inom socialtjänsten i Marks kommun att man överväger att brutalt omplacera barn för att man tycker inte den fungerar som avsett borde den väl tillämpas i alla fallen? Det gör det dock  emellertid inte och därför finner jag Anderssons förklaring motsägelsefull. Jag har själv en nära anhörig som varit i kontakt med socialtjänsten då de har gjort en vårdnadsutredning efter separation. Anledningen till denna var främst att de inte kunde samarbeta och kommunicera vilket även här yttrade sig i våld i form av fysiskt och kränkningar inom familjen. Barnen har sitt boende hos mamman och bara det ena barnet vill träffa sin pappa och har därför umgänge med honom. Eftersom det havererat mellan föräldrarna sker umgänget just nu med utlämning på dagis och inhämtning av tredje person.

Om man skulle rita om triangeln efter denna situation skulle den se ut som den till höger. Pilarna nertill har

försvunnit då kommunikationen kring barnen är obefintlig och de få tillfällen den uppstår följs den av bristfällig information och verbala kränkningar från ena partens sida. Exempel på dessa är när dottern fyllde år och fadern krävde att få komma dit och ta med sig dem han ville. Mamman motsatte sig det och sa att han fick komma själv varvid verbala kränkningar uppstod och mamma sa att han inte var välkommen heller. Han tar ingen notis om detta och dyker upp och fortsätter verbalt kränka mamman med anspelningar på hennes utseende inför födelsedagsbarnet. Ett annat exempel på kommunikationen är vid ett inlämnande av det barn som vill träffa honom inte ger redovisningar om hur helgen varit. Inte ens talar om att barnet kräkts vilket kunde vara bra för den andre föräldern att känna till fall barnet skulle bli sämre eller det berodde på sjukdom och olämpligt att skicka honom till dagis dagen efter. Vetskapen om att han kräkts uppstår senare på kvällen när sonen själv berättar. Pappan säger vid konfrontation om det hela att hon ska skita i vad han och sonen gör hemma hos honom och hon vänder sig till socialtjänsten som säger han är vuxen vad han gör i sitt hem kan vi inte göra något åt. Mamman har även anmält missförhållande under umgänget till socialtjänsten vilket ledde till att pappan gjorde motanmälan och utifrån det utan granskning bestämde sig att det måste bero på tjafs pågrund av dålig kommunikation. Som ni ser i beskrivningen så sker den mesta kommunikationen vid pilarna och den är icke existerande i någon viktig bemärkelse mellan föräldrarna. Till skillnad från fallet överst så har socialtjänsten inga problem med att kommunikationen inte fungerar som socialchefen beskrev. I fostermammans fall reagerade de mycket kraftigt även fast jag har en känsla efter besökt hennes blogg att hon inte utryckt sig ens i närheten av det som pappan utrycker till mamman i detta fallet när hon i sitt benämnt den biologiska mamman.
Därför får jag känslan att den förklaringen som socialchefen Magnus Andersson gav är inget annat än Bullshit. En eftertänkt konstruktion i medialtsammanhang för att rädda socialtjänstens anseende i den mån det går. jag vågar syna hans misstänkta bluff (för att använda en pokerterm som metafor) därför att jag känner till en annan triangel som jag har en känsla av att även Magnus känner också och modifierade efter eget huvud för att fungera som livräddare.

Andra trianglar

Den triangeln jag tänker på är BBIC-triangeln. BBIC står för Barns Behov I Centrum och är en utrednings

 

och dokumentations modell som kommer ifrån England. Förutom den beskrivande symbol som dess triangel utgör finns frågeformulär som berör de tre benen som exempelvis Föräldrarnas förmåga. Denna metod är främst framtagen för att ge grund för enhetliga bedömningar som ger ökad rättstrygghet åt klienterna oavsätt var de bedöms så länge utredarna har utbildning och certifikat och använder metoden. BBIC-certifikat utfärdas av Socialstyrelsen och det ställs höga krav på att få den. Det har medfört att denna licens är åtråvärd hos utredningshem och kommuner och de som uppehållit än stoltserar gärna med den som en trofé.
Marks kommun fick en provlicens 2007 och nu mitt i stormen kring socialtjänsten 2010 väljer de att ansöka om en permanent licens trotts Socialstyrelsens massiva kritik som med all tydlighet visar att kommunen inte begriper ett dugg om BBIC, något som Katarina Nunier, utredare på Socialstyrelsen ruskar på huvudet åt. Så ett gott råd till Socialchef Magnus Andersson kan vara är att i stället för utveckla egna trianglar studera andras, speciellt då ni önskar få tillåtelse att använda dem.