söndag 27 mars 2011

EN FAMILJEPOLITIK SOM GÖR BARNEN PSYKISKT SJUKA

Idag var det en mycket intressant artikel i Göteborgs-posten som väckte mitt intresse. Den handlar om hur familjepolitiken idag påverkar våra barn. Detta är något som jag har funderat på mycket under åren. Att man idag har svårt att styra över sin arbetstid och familjen är ofta beroende av två heltidsinkomster för att få ekonomin att gå runt, ännu värre då för ensamstående som ofta lever på marginalen eller under den trots en heltidsinkomst. För att då komma tillbaka till barnen, som redan som små lämnas till dagis/dagmamma ofta längre tider än föräldrarnas arbetstider. På den tiden som mitt äldsta barn var hos dagmamma, så tyckte inte dagmamman om att jag ibland valde att vara hemma med sonen, för det påverkade hennes inkomst, men då kom vi överens om att hon kunde skriva upp att han varit där trots att han var hemma, det fick bli såhär för att vi båda skulle vara nöjda. Men det som är tragiskt i det hela, är att föräldrar nästan måste jobba ihjäl sig, först heltidsjobb och sedan när de kommer hem så ska man hinna göra alla vardagsbestyren och samtidigt försöka hinna umgås lite med griniga och trötta barn, och sedan orka med att umgås lite föräldrar emellan. Är det egentligen så konstigt att skilsmässotalen är så höga? Och idag ser vi resultatet av alla dessa dagisbarns psykiska ohälsa. Jag säger inte att det är helt fel med dagis, men det borde finnas en bättre balans och större valmöjligheter. Idag baseras dessutom vår pension på hur mycket vi tjänar under vår arbetsverksamma tid, vilket innebär att den förälder som skulle välja att vara hemma med sitt barn kommer att få en lägre pension.

Men sen tycker jag även att man ska ta i beaktande det familjehemssystemet som är idag. Ganska troligt så arbetar familjehemsbarnets vårdnadshavare heltid, medans den av familjehemsföräldrarna som ska vara hemma får ut en månadsinkomst för barnet som kanske är högre än vårdnadshavarens lön efter skatt. Givetvis ser familjehemmet detta som en inkomst och har de då ett "lätthanterligt" barn så vill de ju ha kvar det barnet så länge som möjligt för att det ligger i deras intresse att få in en inkomst. Medans föräldern som jobbar heltid, knappt har tid över till att jobba på att få hem sitt barn som kanske har blivit placerat på jourhem/familjehem på lösa grunder, som tyvärr alltför ofta sker i Marks kommun i synnerhet och i Sverige i allmänhet. Ge den lönen till vårdnadshavaren en period istället, så barn och förälder får extra tid över till varandra samtidigt med den form av familjeterapeutisk vägledning som just den familjen är i behov av. Sedan finns det givetvis de familjehem som gör en jätteinsats, dit där barn som lever i missbruk eller andra svåra förhållanden istället får hamna i en trygg miljö, det säger jag ingenting om. Men jag vet tyvärr att barn allför ofta skiljs från sina föräldrar och fosterföräldrar på grund av helt fel orsaker och på grund av bristande utredningar och placeras hos någon annan som de inte har anknytning till.

I Sverige är det skämmigt att prata högt om att man hellre skulle vilja vara hemma längre med sitt lilla barn än att lämna dem på dagis... tyvärr...

Sedan vet jag att en av författarna till artikeln har haft lite väl extrema åsikter i något sammanhang, men om man bortser från det så tycker jag att artikeln är mycket tänkvärd. Förhoppningsvis har det inget med könsroller att göra, egentligen, för det kan vara mamma likaväl som pappa som önskar att vara hemma med sitt barn medans de är små. Fast givetvis blir lönen ofta avgörande, där är det ju tyvärr fortfarande så att männen för det mesta har högre lön.


Läs mer på:
EN FAMILJEPOLITIK SOM GÖR BARNEN PSYKISKT SJUKA
VÄRLDENS MEST OMFATTANDE STUDIE AV BARNOMSORG
JAY BELSKY, EN AV DE SOM DRIVIT NICHD'S OMFATTANDE FORSKNING
Klicka på textraden!

Lyssna på:
"HOLD ON TO YOUR KIDS" DR. GABOR MATE  Mycket tänkvärt!!
Klicka på textraden!



Share |

6 kommentarer:

Krister Pettersson sa...

Vi många offer för svensk totalitär familjepolitik har samlat oss i olika protestorganisationer, Familjekampanjen, Haro, Barnens Rätt, Hemmaföräldrar, Föräldraupproret etc och alla har vi varit med om att nonchaleras, att förolämpas, att refuserar av nomenklaturan i politik och media.

Vi är ytterst tacksamma, att nu äntligen forskningen och statistiken har hunnit så långt, att vi får stöd av väletablerade personer. Och att viktiga media, som GP, inte längre kan refusera och nonchalera oss och de alla de negativa fakta som kommer fram om den förfärande familjepolitikens följder.

Men - denna debatt, detta oerhörda våld på mänskliga rättigheter, denna oerhörda förlust, ekonomiskt och mänskligt, som den socialistiska, totalitära familjepolitien innebär, kunde ha uppmärksammets för 20-30 år sedan. Om inte nomenklaturan i media under så lång tid har censurerat oss protestanter. GP är därvid bland de värsta och borde skämmas ögonen ur sig vid det här laget.

Krister Pettersson FAMILJEKAMPANJEN

Annsan sa...

Tack så mycket för ditt inlägg, detta känns för mig som en mycket angelägen kamp och behöver verkligen lyftas upp. Idag pågår något märkligt i vårat så kallade "välfärdssystem" och dessa krafter har ju fått verka så oerhört länge, innevånarna behöver vakna upp innan det är försent, för det håller på att gå rätt utför i rasande fart med Sveriges familjepolitik. Jag skulle inte kunna beskriva det bättre än du just har gjort i ditt inlägg.

Anonym sa...

Bara så att ni vet det, innan ni går i taket, så har artikelförfattaren Annica Dahlström fått mycket skarp kritip från forskare och läkare för att inte ha några vetenskapliga belägg för sina påståenden. Det finns inget stöd för det hon skriver, utan hon driver en helt egen agenda.

Anonym sa...

Månhända att Dahlström är en speciall person, men inlägget handlade faktiskt om att kunna ha tid med barnen. Uppfattade inte att inlägget skrevs för att vara en del i debatten manligt/kvinnligt. Min åsikt i det temat är att det finns större skilnader INOM könen än MELLAN könen, vad gäller olikheter. Därav faller Dahlström för mig, men nu var det ju inte det som debatteras...

Annsan sa...

Jag tänker inte försvara det på något vis. Vetenskapliga belägg är viktigt och jag känner till att hon har fått en hel del kritik. Men hon vågar också lyfta upp sådant som många bara talar tyst om. Det går inte att komma ifrån att något har skett med vårt samhället som är långt ifrån demokratiskt och det samhälle vi har idag har inget familje- eller barnperspektiv. Titta bara på de ständiga myndighetsövergrepp som får pågå utan att någon ställs till svars för det. Det är skrämmande, om detta får fortgå så vill inte jag bo kvar i detta landet. Det finns många familjer som har råkat illa ut på grund av myndighetsövergrepp, men säkert inga vetenskapliga belägg för det, men ändock så pyr missnöjet.

Anonym sa...

En film som tar upp ämnet

"Hold on to your Kids" Dr. Gabor Mate
http://www.ustream.tv/recorded/6519665