onsdag 30 mars 2011

SPELEN ÄR VÅR TIDS TYSTA MÖRDARE

En artikel i GT publicerad den 16 mars 2011 väckte mitt intresse. Den brittiske terapeuten Steve Pops, för ett personligt korståg, för att föra vidare sitt budskap. Här är ett stycke ur artikeln:


– Att tillbringa två timmar med en spelkonsol är jämförbart med att ta en lina kokain, sa Pops enligt MCV. Det är vår generations tysta mördare.
– Dataspelsberoende kan också resultera i våld eftersom spelarna mycket väl kan förvandla sina fantasispel till verklighet. Det är det snabbast växande beroendet i landet och påverkar unga både mentalt och fysiskt.
För att ytterligare befästa sin poäng uppmanade Pops alla föräldrar som lyssnade på programmet att ”gå upp till era barns sovrum och försök ta spelkontrollen ur deras händer. De kommer reagera på samma sätt som en alkoholist skulle göra om du skulle försöka ta dennes sprit. Det är läskigt.”


Eftersom jag själv har personlig erfarenhet av hur illa det kan gå när barn/ungdomar fastnar i ett dataspelsberoende, så är jag inte sen med att hålla med Pops i detta. Roten till det vår familj har drabbats av, är just att min son hade fastnat i ett dataspelsmissbruk och jag har med egna ögon sett hur detta har förvandlat honom och konsekvenserna har blivit att hela familjen har påverkats negativt av detta. Troligen ligger det även en bokstavsdiagnos i botten av problematiken också. Att då dessutom ha oturen att bo i en kommun med inkompetent personal på socialförvaltningen i Marks kommun, där man då som förälder önskar hjälp med problematiken, så anser socialförvaltningen att den bästa lösningen på problemet är att splittra familjen och detta ger ju helt fel signaler till barn/ungdomar. Dels känner sig ungdomen sviken och övergiven av sin förälder, vilket resulterar i att ungdomen tar avstånd från sin förälder, blir alienerad, samtidigt som socialförvaltningen ger dem rätt att fortsatta i samma destruktiva spår. Resultatet av det blir ju att, något som hade kunnat styras upp under en rimlig tid med hjälp av professionell hjälp istället förlängs till flera års lidande för familjen och en nedåtgående spiral med ytterligare problem. Detta är ju inget familje- eller barnperspektiv. Socialförvalningen hjälper till med att slå kilar mellan barn och föräldrar, och i värsta fall blir det bråk mellan övriga familjemedlemmar och släkt som isolerar barnet/ungdomen ytterligare. Precis detta har hänt i min sons fall. Resultatet har ju blivit att han idag har obefintlig kontakt med både sin mamma och pappa samt övrig släkt, sorgligt nog.

Mer finns att läsa på:
TV-SPEL ÄR SOM KOKAIN
Klicka på textraden!


Share |

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag känner till sådana märkliga insatser från socialförvaltningen i Mark som bu beskriver. Har till och med sett flertal av deras konstiga utredningar som är under all kritik!
För föräldrar med gemensam vårdnad kontaktas inte ens båda vårdnadshavarna!!! Detta är SANT!

Mörkret sprider sig över denna konstiga förvaltning!

En mycket tänkvärd artikel om dataspel, och dess beroende. Tror dessutom det är lättare att tastna i dataspelens värld när man är barn/ungdom eftersom hjärnan då växer och formas. Ju äldre vi blir, ju mera referanser och erfarenheter som kan verka som motvikt till dataspelens fiktion. Detta har inte barn/unga på samma sätt.