Advokatsamfundet: Dåliga utredningar en fara för rättssäkerheten

Det måste bli stopp på denna myndighetsmissbruk, det är barn och familjer det handlar om, inte ting. Människor får sina tillvaron totalt sönderslagna på grundlösa anklagelser. Socialtjänsten har mandat med sin myndighetsutövning att agera åklagare, domare och psykolog, detta med en undermålig utbildning, vilket ofta leder till oerhörda konsekvenser som resultat för de drabbade. Om tjänstemännen vid socialtjänsten missbrukar sin ställning kommer det ändå inte att bli några konsekvenser mot dem, det finns handläggare som har hundratals polisanmälningar på sig, men de får fortsätta sin arbete som om inget har hänt. Oftast lägger åklagare ner ärenden mot socialtjänsten innan de ens har öppnats, om det ens kommer så långt som till åklagare. Inte ens polisen är särskilt intresserade av att ta emot en anmälan mot socialtjänsten utan hänvisar oftast i första hand till socialstyrelsen, som i själva verket bara är till för att inhämta information för att kunna samla in och sammanställa klagomål för statistiska underlag, men som inte leder till någon egentlig hjälp för den enskilda, det blir ett moment 22.

"Att företräda ett underårigt barn i ett LVU-mål ställer andra krav på ett biträde än om man företräder en förälder. Som barnets biträde måste man kritiskt granska de uppgifter som läggs fram från både socialnämnd och förälder. Inte sällan har ett beslut om att ansöka om vård medfört att föräldrarna och socialsekreterarna befinner sig i konflikt. En lyhördhet för föräldrarnas situation är viktig såväl som en öppenhet inför alternativa förklaringar till en viss situation är nödvändig för att kunna göra en konsekvensbedömning av ett tvångsomhändertagande.
De utredningar som ligger till grund för en ansökan om omhändertagande för tvångsvård görs av i huvudsak två handläggande socialsekreterare. Inte alltför sällan syns utredningar som har brister i såväl kvalitet som objektivitet. Vi har för ofta sett utredningar som baseras mer på tyckanden och antaganden än på rena fakta.
Uppgifter i sådana utredningar är svåra att kontrollera och bemöta samtidigt som de kan vara svåra att bortse ifrån. Mycket sällan får de personer som hörs i utredningarna, dagispersonal, BVC-personal eller andra, sina utsagor upplästa för sig. Endast undantagsvis bifogas dessa utsagor som bilagor till utredningen. När synpunkter från olika hörda referenspersoner infogas i texten i utredningen kan det vara nästintill omöjligt att urskilja vilka uppgifter som kommer varifrån och i vilket sammanhang uppgifterna har lämnats. Uppgifter som talar till den enskildes förmån redovisas inte alltid.
Till grund för omhändertaganden föreligger ibland utredningar från så kallade utredningshem. Både barn, och föräldrar och barn tillsammans, kan utredas. Utredningarna beställs av socialförvaltningen som även bekostar desamma. Dessa utredningar väger ofta tungt i målen och därför måste höga krav ställas på dessa utredningars objektivitet och kvalitet. Yttre faktorer som kan påverka de placerades situation måste vägas in och tydligt redovisas. Ibland är dessa utredningar såväl partiska som onyanserade."

http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2010/Nr-9-2010-Argang-76/Daliga-utredningar-en-fara-for-rattssakerheten/

Share |