Vanliga brister i utredningar inom socialtjänsten

Kvantitativ strategi.

Utredaren presenterar stora mängder uppgifter som ofta är irrelevanta för att ge läsaren intrycket av att utredningen är väl genomarbetad. Genom kvantitet försöker utredaren skapa en upplevelse av kvalitet.

Patologiseringsstrategi.
I denna strategi framställer utredaren aktörerna i utredningen som psykiskt sjuka och vårdbehövande. Utredaren tar till exempel hjälp av hela eller delar av läkarutlåtanden.

Resursförnekande.
Utredaren tenderar att uteslutande utreda brister hos aktörerna och samtidigt undanhålla deras resurser för läsaren.

Anmälan utifrån triviala tecken. Myndigheter,
Utredare, lärare m.fl. samtliga påverkade av förföljandet söker efter fenomen som kan stärka utredarens hypoteser. Man anmäler saker som för utomstående skulle tyckas vara obetydliga.

Språklig tankestyrningsstrategi.
Utredaren använder sig av språket för att påverka läsaren till negativa tolkningar, en tankestyrning skapas hos läsaren. Värdeladdade ord och språkliga förstärkningar används för att ytterligare styra läsaren till negativa tolkningar i enlighet med utredarens uppfattning.

Övertro på egna experter.
Utredaren litar blint på sina sakkunniga som läkare, psykologer m.fl. Deras utlåtande ifrågasätts sällan eller aldrig och det anses ej heller nödvändigt med en andra åsikt.

Underförstådd personargument strategi mot modern/fadern.
Utifrån textformuleringen skapar utredaren underförstådda antydningar om tidigare händelser/beteenden vilket medför att läsaren gör negativa tolkningar om nutiden.

Omvänd successiv stegring.
Genom inledande positiv information och efterföljande negativ information om samma händelse sker en omvänd successiv stegring. Förekomsten mellan positivt och negativt minskar sannolikheten att läsaren ska göra positiva tolkningar om utredningens aktörer.

Förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet.
För att förklara olika beteenden och händelser riktar utredaren sin uppmärksamhet på aktörernas personliga egenskaper. Den omgivande miljöns inverkan på beteenden och händelser negligeras.

Negativ sammanhangsbetingad strategi.
Diffus och till synes obetydlig information kan få en negativ tolkning beroende på i vilket sammanhang och hur den presenteras. Vag information medför olika tolkningsmöjligheter och sannolikheten att den ska tolkas negativt är stor eftersom läsaren i regel är inställd på negativa uppgifter om aktörerna.

Förutsättande strategi.
Utredaren inleder undersökningen med att utgå ifrån att aktören har onda avsikter. Därmed kommer utredaren att tolka aktörernas agerande utifrån sina egna förutfattade meningar. Att utnyttja och förstora upp händelser. En till synes obetydlig händelse beskrivs, regisseras om och genererar till ytterligare förföljande av aktören.

Maktens definition av verkligheten.
Aktörer tenderar att tolkas som omedgörliga genom att de inte fogar sig efter de åtgärder socialtjänsten föreslår. Genom socialtjänstens definition av hur det egentligen skall vara diskrediteras aktörerna.

Självgynnade attribution.
Eventuella framgångar i utredningen och positiv information attribuerar utredaren till sig själv. Vid negativ information attribueras vanligtvis den som utreds.

Fabulering.
Utredaren stegrar information så att den övergår från att vara osäker till att vara fastställd. Uppgifterna är vanligen inte preciserade och saknar substans.

Kompetensöverskridning.
Uttalanden om aktörer där utredaren överskrider sitt eget kompetensområde och gör bedömningar inom andra yrkesområden.

Kränkande värderingar.
Genom subjektiva uttalanden förs kränkande information fram om aktörerna. Informationen är ofta värderingar från utomstående vars relevans kan diskuteras.

 
Share |