PLACERA INTE VÅRA BARN I FOSTERHEM

Mycket står skrivet om barns rättigheter nu. Artiklar och politiska utfästelser om tidi­gare placerade eller tvångsomhändertagna barn. De är nu vuxna och ställer krav på ersättning för sitt lidande. Jag önskar dem all lycka med den upprättelse de förtjänar. Det behöver de säkerligen. Tyvärr fortsätter eländet än i dag. Det är inte historia.

Samhällets misshandel av familjer, det vill säga barn och föräldrar och eventuellt andra släktingar, fortsätter som tidigare, men nu i namnet av barns rättigheter.

Barn tas ju ofta ifrån föräldrar därför att de anses ha rätt till en bättre hemmiljö. För äldre barn/ungdomar kan annat gälla.

Till makthavare, politiker, och socialtjänst med flera:

Har ni tänkt på att många barn kanske aldrig hade behövts tas ifrån sitt ursprung och sitt hem om det hade tänkts annorlunda från början. Byt princip! Ta inte bort barnen! Ta dit hjälp i stället! Kvalificerad hemtjänst av något slag i kombination med stöd­familj kunde vara lämpligt. Varför fortsätter samhället, - via sin socialtjänst, att krossa familjer när det med politikernas egna ord är så att forskning visar att place­rade barn löper större risk än andra barn att senare i livet drab­bas av psykisk ohälsa, missbruk eller kriminalitet.

Om socialtjänsten i stället för att i princip stå bredvid och titta på en familjs undergång i tid skulle sätta in de resurser som behövs och ha till sitt förfogande de verktyg som är nödvändiga, är jag säker på att många tragedier skulle kunna undvikas.

Samhället, i första hand social­tjänsten, måste börja satsa på familjerna på allvar och komma bort från det gamla onda tänkandet från förr som går ut på att skicka bort barn. Förr var det till lägstbjudande. I dag i upphand­lingens tidevarv är det väl fort­farande så.

Säkerligen finns det fall där det allra bästa för barnen är att de inte bor hos sina föräldrar. Men de allra flesta borde rimligtvis vara vanliga kärleksfulla föräldrar som vill ta hand om sina barn men har en nedsatt förmåga till det. Föräldrar och familjer som med rätt stöd kanske kan komma vidare på rätt köl.

Det vet jag som är mormor till två tvångsomhändertagna barn. Det är en tung sorg. Under tiden fostras en generation till av barn - och föräldrar - att se social­tjänsten, inte som hjälpare, men som fiender.

Borde vi inte ha kommit längre än så här? Både barn och föräld­rar och även övrig släkt far illa i den här ålderdomliga och många gånger smutsiga hante­ringen.


Av Eva Andersson, Stockholm

 

Inlägget publicerat som insändare i Svenska Dagbladet, den 5 oktober 2011.

Share |