Skrivet av min dotter innan socialförvaltningen drog in henne i deras träsk och alienerade henne från mig, vid denna tidpunkten hade socialförvaltningen i över två års tid alienerat min son från mig efter att jag bett om hjälp med de konflikter som hade uppstått på grund av hans dataspelsmissbruk, och detta sker i Sverige, idag. Jag hade gått igenom cancerbehandlingar och operationer, blivit arbetslös i bilkrisens spår. Mina barn hade redan gått igenom traumat att kanske förlora sin mor och vad gör socialförvaltningen, ju spär på med ett nytt trauma genom att omhänderta min dotter på lösa grunder, när jag återigen ber om stöd i en besvärlig situation (big mistake). Socialförvaltningen är fullständigt oberäkneliga och krossar familjer som om inget har hänt.
Share |
1 kommentar:
Det du och din familj har varit utsatta för, är ett fruktansvärt maktmissbruk! Absolut VEM SOM HELST, kan hamna i den här mardrömmen. Förhoppningsvis handlar det ”bara” om handläggare som är olämpliga för sitt yrke, men som utnyttjar sin maktposition och som backas upp av sina chefer. Eller är det så att samhället har en dold agenda, som går ut på att bryta ned familjen ...?
På www.socialstyrelsen.se finns statistik från 1999 - 2010. Skriv ”insatser barn och unga” i sökrutan, så kan man hitta och ladda hem rapporter år för år och se hur antalet placeringar historiskt fördelar sig på olika kommuner, olika åldrar på barnen, olika vårdinsatser.
När man ser statistiken historiskt och geografiskt sammanställd för de senaste tolv åren, framgår det tydligt att trenden är en snabbt ökande omfattning av barn och unga som blir föremål för samhällets insatser. Om jag tolkat siffrorna rätt, har ca 50.000 barn varit föremål för utredning under de senaste tolv åren. Lägg till det en grupp anhöriga runt barnet, så kan vi bara föreställa oss omfattningen av detta ”inbördeskrig”. Det handlar om hur samhället ser på familjen och på föräldraskapet. Frågan är hur vi föräldrar ser på detta?
1999 var det så här:
6.000 barn och unga påbörjade insatser enligt SoL och/eller LVU.
13.500 barn och unga hade heldygnsinsatser den 1/11 1999.
17.500 barn och unga hade placering med heldygnsinsats enligt SoL/LVU vid något tillfälle under året.
200 barn per år 2003-2009 var omedelbart omhändertagna enligt LVU.
2010 ser det ut så här:
10.500 barn och unga påbörjade heldygnsinsatser enligt SoL och/eller LVU.
17.200 barn och unga hade heldygnsinsatser den 1/11 2010.
24.900 barn och unga hade placering med heldygnsinsats enligt SoL/LVU vid något tillfälle under året.
300 barn och unga var omedelbart omhändertagna enligt LVU.
Kan förklaringen till det ökande antalet omedelbara omhändertaganden ligga i att ändringen i socialtjänstlagen 2003 slagit igenom i socionomutbildningen? På rädsla hos personal inom skola/dagis för att inte följa lagen?
”14 kap.
1 §
2
Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden
behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter
inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet,
socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos sådana myndigheter.”
Här kan du läsa tillägget i sin helhet: http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20030407.PDF.
Skicka en kommentar