Jag är alldeles övertygad om att det samlas alltför många galningar inom och kring socialförvaltningar, dessa har då dessutom tillgång till en myndighetsutövning som de använder sig av som ett vapen mot föräldrar och för att rättfärdiga sina handlingar använder de sig i bästa fall av indicier, men faktum är, att de oftast använder sig av rena förvanskningar och lögner i sina utredningar. Detta är en stor skam för det svenska samhället och för mänskligheten i övrigt.
http://op.se/lanet/ragunda/1.4066262--for-latt-for-myndigheter-att-ta-barn
Se hela Uppdrag gransknings reportage från Sandviken här.
Share |
Stockholm
I går kväll (läs: 2 november) visade Uppdrag granskning ett starkt och uppmärksammat reportage om hur myndigheter tog barn på felaktiga grunder.
I augusti avslöjade ÖP ett liknande fall i Ragunda.
Juristen Anne Svensson vill att myndigheterna fokuserar på att stödja föräldrarna mycket mer. – Fokus ska egentligen vara att reparera, inte att separera. Man ska inte förringa de skador som barn kan få när de hålls åtskilda från sina föräldrar, säger hon.Fotograf: Peter Orevi
Ragunda kommun svarar ”Man gör alldeles för lite för att hjälpa föräldrarna” Jens togs från föräldrarna i fyra månader "Systemet är rättsosäkert" Det är alldeles för lätt för myndigheter att ta barn från deras föräldrar utan tillräcklig grund anser juristen Anne Svensson. Hon efterlyser en förändring av hela systemet.
– När man pratar om sådana här saker, så kommer man direkt ihåg de starka fallen där man gjort för lite. Det gör att man rättfärdigar att man tar för många barn, säger hon.
Anne Svensson arbetar på Juristjouren i Stockholm. Hon har hela Sverige som sitt arbetsfält och hon har fördjupat sig inom förvaltningsrätt.
– Det handlar om att titta på mänskliga rättigheter på gräsrotsnivå i vår egen vardag. En enskild person är i jämförelse med en myndighet mycket utsatt, säger hon.
Hon är speciellt engagerad i ärenden där barn ska omhändertas och tas från sina föräldrar. I det arbetet har hon upprörts och förvånats över hur illa systemet kan fungera.
– Det finns stora riskfaktorer. Det kan fungera mycket bra om det är rätt personer som jobbar med ärendet och om personen har rätt kompetens.
Men systemet ger möjlighet för enskilda handläggare att använda personligt tyckande i utredningen av barnets situation. Utredningen ligger sedan till grund för omhändertagandet av barnet. Anne Svensson anser att det kan bli väldigt rättsosäkert.
– Man granskar inte utredningarna tillräckligt. När utredningen är klar så använder man det som ett färdigt sammanställt material som får ligga till grund för beslutet, säger Anne Svensson.
Politikerna i socialnämnden prövar utredningen i alldeles för liten utsträckning innan de klubbar igenom sitt beslut. Förvaltningsrätten beslutar ofta helt i linje med socialhandläggarnas utredning. Precis som det blev med Jens.
– Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Jag tror helt enkelt att man utgår från att det redan har skett en prövning av utredningen.
Ärenden om tvångsvård av barn och unga riskerar i mångt och mycket att bli en klassfråga. Den högskoleutbildade socionomen på socialtjänsten möter den upprörde och kanske inte lika utbildade föräldern.
– Många av de här föräldrarna har ett helt annat språkbruk när de uttrycker sig. De säger mera, lyfter fram känslor och uttrycker sig i starka ord. De kan säga ”du borde hamna i fängelset” utan att bokstavligen mena att människan ska hamna i fängelse. Många handläggare tar saker personligt och bokstavligt och låter det påverka handläggandet.
Anne Svensson säger att det kan slå extra hårt mot ensamstående mammor. Det kan vändas till en nackdel när en kvinna säger ifrån och säger vad hon tycker.
– Om hon är upprörd när barnet omhändertas, så kan det bedömas som att hon är instabil. Hon uppges ha samarbetsproblem med myndigheten. Det kan få stora konsekvenser.
I värsta fall tas ett barn från föräldrarna för att de inte dragit jämt med handläggaren. Anne Svensson har ett exempel från södra Sverige. Det hade blivit väldigt infekterat mellan en ensamstående mamma och en handläggare. Barnen omhändertogs och kvinnan skulle knappt få träffa dem. Ett byte av handläggare förändrade allt.
– Då kom barnen hem. Vad handlar den saken om? Först är det helt bestämt att man ska ta barnen, sedan blir det byte av handläggare och då blir det en helt annan inställning.
Hon har sett att inställningen i dessa frågor skiljer sig åt mellan kommunerna. Men i grund och botten handlar det mest om hur handläggarna är.
– Det är mycket personligheter som kan spela in. Det hänger ihop med om man har rätt verktyg för att kunna göra en opartisk bedömning.
Anne Svensson håller med om att barn ska skyddas från skadliga miljöer. Ibland har inte myndigheten lyckats med det. Men hon tycker inte att fokus alltid kan vara på de värsta fallen.
– Bara för att det ibland finns barn som inte omhändertagits när det borde ha gjorts, så betyder det inte att det är okej att det är stor risk att många barn separeras från sina föräldrar på alldeles för lösa grunder.
Men vad behöver då göras? Anne Svensson skulle vilja se en förändring från grunden. Inrätta ett system där inte den som gjort utredningen också är den som för talan mot föräldrarna i rätten. Helt enkelt säkra upp att utredningarna blir objektiva. Prövningen av politikerna i socialnämnden kan också slopas.
– Det borde också finnas en renodlad barndomstol som fokuserar på barnfrågor och har rätt kompetens, säger hon.
• Varför har inte samhället åtgärdat de här bristerna?
– Det är helt oförklarligt att det inte har prioriterats. Det handlar om barn och ungdomar. Tyvärr är det så att inom många områden så är den här gruppen helt enkelt underprioriterade, vilket skulle kunna vara en förklaring.
Linda Hedenljung
063-161729
linda.hedenljung@op.se
http://op.se/lanet/ragunda/1.4066262--for-latt-for-myndigheter-att-ta-barn
Se hela Uppdrag gransknings reportage från Sandviken här.
Share |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar